Andra symtom som kan förekomma samtidigt med afasi/dysfasi
[Afasi, dysartri, dysfagi - vård och bemötande]
Apraxi
Ofta drabbas personer med afasi även av apraxi, vilket innebär att hjärnan "glömt" inlärda viljemässiga rörelser. Apraxi kan även påverka den hand som inte är förlamad.
Liksom man kan få svårighet att programmera rörelsemönster i arm/hand (exempelvis hantera kniv, tandborste, kam) så kan också talmuskulaturen vara påverkad. Det kan innebära oförmåga att utföra icke verbala läpp- och tungrörelser, exempelvis sträcka ut tungan, truta med läpparna eller inte kunna spotta ut vid tandborstning. Detta kallas då för oral apraxi. Om patienten inte kan välja rätt språkljud för att uttala ett ord korrekt kallas detta för talapraxi. Patienten är oftast inte medveten om sitt inkorrekta tal.
Dysfagi och kost
Många patienter drabbas av sväljningssvårigheter, dysfagi. Inneliggande patienter brukar testas av sjuksköterska vid ankomsten till sjukhuset med 2 ml vatten på en tesked för att se om patienten sväljer inom 2-3 sekunder och utan hosta. Logoped ska dock snarast konsulteras för grundlig sväljningsbedömning och ger då även råd om lämplig kostkonsistens och kroppsposition. Det kan också bli nödvändigt att under en period behöva krossa tabletter i de fall det är lämpligt.
Dietist konsulteras vid behov om patienten exempelvis är undernärd eller överviktig.
Patient med sväljningssvårigheter kan behöva anpassad kost, till exempel timbalkost (mjuk krämliknande konsistens) och förtjockad dryck till en början. Kolsyrad dryck är oftast lättare att svälja än vatten. Kost som bör undvikas är kost med hårda bitar, smuliga och trådiga konsistenser till exempel grönsaker med skal (eller al-dente kokta grönsaker), hårt kött, kex, nötter, sparris, apelsin, ärtor, paprika och ris. Patienter som riskerar att aspirera (att mat/vätska kommer ner i lungorna) kan behöva en nasogastrisk näringssond under viss tid och PEG vid långvariga sväljningssvårigheter.
Sond eller PEG skyddar dock inte mot så kallad aspirationspneumoni.
Facialispares
Ofta har patienter med sväljningssvårigheter en ansiktsförlamning på den ena sidan, facialispares, och har svårt att sluta läpparna vid intag av vätska och/eller samlar på sig mat i en kind.
Vid sväljningssvårigheter och ansiktsförlamning är det av stor vikt för patienten att få hjälp med munhygien om hon/han inte kan hantera det själv.