Logopedens roll och uppföljning
[Afasi, dysartri, dysfagi - vård och bemötande]
Patienten får redan efter några dagar efter insjuknandet träffa logoped på sjukhuset. Diagnosen afasi/dysfasi med underdiagnoser ställs av logopeden. Denna utreder vilka svårigheter patienten har och informerar vårdpersonal om dessa.
Vid utskrivning från sjukhuset skickar logoped eller läkare remiss till vederbörande logoped nära, eller på patientens hemort, för uppföljande språklig träning. Om detta av någon anledning inte har skett kan anhörig själv kontakta logoped. Remiss från läkare behövs inte.
- Språklig träning för personer med afasi/dysfasi. Logopeden gör upp en individuell träningsplan för varje enskild patient. Fotografier och andra bilder kan underlätta och till och med vara nödvändiga för kommunikationen.
- Vid dysfagi (sväljningssvårigheter) som kan tänkas vara en längre tid behöver patienten ses av logoped med vissa intervall för nytt ställningstagande om kostkonsistens och råd om förhållningssätt i ätsituationen.
- Vid dysartri (sluddrigt tal och ofta dålig läppslutning vid vätskeintag) är logopeden behjälplig med anskaffande av träningsinstrument som exempelvis så kallad munskärm.
Kommunikationshjälpmedel för personer med afasi
Det finns en del datoriserade hjälpmedel att tillgå, som patienten kan få ha i hemmet och träna på. Logopeden rekommenderar de avsnitt som är passande för den enskilde patienten. Det finns också små hanterbara hjälpmedel som man kan ha med sig när man handlar om man har svårt att komma på vad olika föremål/varor heter.
En så kallad lightwriter kan vara till stor hjälp för de som har en uttalad dysartri och som har svårt att göra sig förstådda.
Språkliga hjälpmedel skrivs ut av logoped.
Har personen svårt att läsa kan talböcker vara till hjälp och glädje. Dessa finns att låna på bibliotek.
Kontakt med organisationer och patientföreningar
Närstående kan genom logoped och kurator få information om närmaste lokala patientföreningar, till exempel Afasiföreningen eller Strokeförbundet, där såväl närstående som patient kan få stöd.
På olika platser i landet finns även kurser, med eller utan inackordering, för personer med afasi.