Utskrivet 2014-11-23

Till navigering

Avfallshierarki

[Avfall]

Omhändertagande och källsortering

Enligt EU:s ramdirektiv har avfallshierarkin följande prioriteringsordning för lagstiftning och politik på avfallsområdet:

  1. Förebyggande
  2. Återanvändning
  3. Materialåtervinning
  4. Annan återvinning, till exempel energiåtervinning
  5. Bortskaffande

Förebyggande

Det finns krav i ramdirektivet på att medlemsstaterna ska ta fram nationella program för förebyggande av avfall. I programmen ska mål för det förebyggande arbetet sättas upp. Exempel på åtgärder som man ska överväga är ekonomiska styrmedel, främjande av forskning, och kampanjer för att öka medvetenheten hos företag och allmänhet.

Återanvändning

Ur miljösynpunkt är återanvändning av produkter oftast det bästa alternativet. Ett bra exempel på detta är pant- och retursystemet för glasflaskor.

Materialåtervinning

Med återvinning menar man oftast materialåtervinning, genom källsortering av produkter som omfattas av producentansvar, till exempel förpackningar och papper.

Producentansvar

För att förbättra återvinningen av material finns lagkrav om att producenterna måste ta tillbaka och ta hand om vissa produkter. Detta innebär att den som tillverkar eller importerar en produkt med producentansvar har skyldighet att återta produkten efter det att den har använts.

Svenskt näringsliv har bildat så kallade materialbolag som organiserar denna insamling.

Idag finns producentansvar för förpackningar, returpapper, elektriska och elektroniska produkter, blybatterier, bildäck och bilar. Det finns även förslag om att utöka producentansvaret till fler produkter. När det gäller kontorspapper har man enats om ett frivilligt ansvar inom branschen. Nationella mål för återvinning har fastställts.

Förteckning över materialbolag (pdf)

Producentansvar för förpackningar

Producentansvaret för förpackningar (SFS 1997:185) innebär att den som importerar eller tillverkar förpackningar måste samla in och ta hand om förpackningarna.

Detta gäller alla typer av förpackningar, utom de förpackningar som utgör farligt avfall på grund av att de innehåller rester av något farligt ämne (SFS 2001:1063).

Företag och institutioner, till exempel sjukhus, måste oftast själva bekosta uppsamlingskärl och borttransport av förpackningar eftersom det är materialbolagen själva som beslutar hur de ska organisera insamlingen för att leva upp till regeringens mål för insamlade förpackningar.

Annan utvinning, till exempel förbränning

Det mesta av avfallet i huvudgruppen Avfall bränns i stora förbränningsanläggningar, med effektiv rening av rökgaser. Förbränningen innebär återvinning i form av värme och energi. Oftast kan även smittförande avfall brännas i dessa anläggningar på ett säkert sätt. 

Bortskaffande, deponering

Ett mål i miljöarbetet är att minska mängden deponerat avfall. Att deponera avfall innebär slöseri med resurser, eftersom material och energi inte tas tillvara. Därför har regeringen infört en särskild avfallsskatt för deponerat avfall. Det är även förbjudet att deponera utsorterat brännbart avfall och organiskt avfall. Det är inte tillåtet att deponera smittförande avfall.

Revideringsdatum:
2012-11-16
Reviderad av:

Johanna Knape, miljöstrateg, miljöavdelningen Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Manusförfattare:

Nils Topphem, miljösamordnare, Universitetssjukhuset, Lund

Faktagranskare:

Curt Monfelt, miljöchef, landstinget Värmland, Karlstad

Dela information

Dela |