Översikt
[Avfall]
Klassificering av avfall
Avfallet är i lagstiftningen indelat i olika kategorier (bilaga 1 till Avfallsförordningen. SFS 2001:1063) som därmed ger exempel på vad som är avfall. Dessutom finns en mer detaljerad avfallskatalog (bilaga 2 till avfallsförordningen) som används för att bland annat skilja ut vad som är så kallat farligt avfall.
Allt avfall som inte klassas som farligt avfall kan hanteras på olika sätt beroende på vilka egenskaper avfallet har.
Allmänt om avfall i vården
Inom vården produceras stora mängder avfall och farligt avfall.
För att minska mängden avfall och avfallets farlighet behövs förebyggande åtgärder i samband med produktval, upphandling, information och utbildning om hur produkterna ska användas. Begreppet "riskavfall" som användes tidigare, förekommer inte längre. Denna typ av avfall ingår i gruppen Farligt avfall.
Kunskap, information och rutiner
Arbetsgivaren har skyldighet att se till att all personal har nödvändiga kunskaper för att hantera avfall. Det innebär även kunskaper om avfallets miljöegenskaper och hälsofarliga egenskaper. Enligt AFS 2005:1 och AFS 2000:4 ska riskbedömningar genomföras. Läs mer under rubriken Hälso- och skaderisker nedan.
Hanteringen av avfall bör kvalitetssäkras genom systematiskt arbetsmiljö- och miljöarbete. Rutiner och instruktioner för avfallshantering ska finnas tillgängliga i alla led av hanteringen. Förutsättningarna för avfallshantering förändras ofta. Utvecklingen av ny teknik och skärpning av miljölagstiftningen gör att metoder och rutiner bör granskas och revideras regelbundet. Syftet med texten i detta ämne är att ge en översiktlig beskrivning och praktisk tolkning av de regler som styr avfallshanteringen i vården.
Kommunala föreskrifter
Varje kommun ska besluta om en renhållningsordning enligt Miljöbalken 15 kap 11§. En kommunal renhållningsordning består av två delar, avfallsplan och föreskrifter för avfallshantering. Avfallsplanen redovisar kommunens planering för bland annat hur avfallsmängderna ska minskas och vilken inriktning avfallshanteringen ska ha under kommande period. Föreskrifterna innehåller bestämmelser om till exempel sortering, hämtningsintervall och dispensmöjligheter. Föreskrifterna uppdateras allt eftersom lagstiftningen ändras. Kommunen är skyldig att transportera bort hushållsavfall och kan träffa avtal med entreprenör för transport och genomförande av renhållningsordningen. En verksamhet är skyldig att anpassa lokala rutiner för avfallshantering till kommunens renhållningsordning. Ett landsting kan behöva anpassa sig efter flera olika kommunala renhållningsordningar.
Se den kommunala Renhållningsordningen och avfallsplanen.
Förändringar kan vara på gång om hur man ser på sjukvårdens hushållsliknande avfall. Miljödepartementet har lämnat in en promemoria om avfall. I denna promemoria presenteras ändringar i miljöbalken och avfallsförordningen (2001:1063) som behövs för att genomföra EG:s nya ramdirektiv om avfall. I promemorian presenteras också förslag som innebär att den som bedriver en yrkesmässig verksamhet kan välja att låta hushållsavfall som uppkommer i samband med verksamheten hanteras av någon annan än kommunen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2010.
Lokala anvisningar
När man utarbetar lokala anvisningar är det nödvändigt att rådgöra med de lokala transportföretagen och avfallsmottagarna om hur avfallet ska sorteras och förpackas så att hanteringen blir säker, effektiv och ekonomisk. Hänsyn måste också tas till den kommunala Renhållningsordningen och avfallsplanen.
Hälso- och skaderisker
Smittrisker
Smittrisken vid hantering av avfall är liten, om hanteringen sker på ett riktigt sätt.
Det mesta av avfallet från vårdsektorn hamnar inom gruppen avfall. Risken för smittspridning från den typen av avfall kan jämföras med risken för smittspridning från vanligt hushållsavfall.
Risken för smitta kan minimeras genom att man hanterar avfallet på rätt sätt och i säkra emballage som märks på rätt sätt. Smitta kan till exempel överföras genom att någon sticker sig på en kanyl eller en skalpell som är förorenad av smittförande blod.
Övriga hälsorisker
Hanteringen av kemikalier eller kemiska ämnen kan medföra hälsorisker.
Estetiska aspekter
Avfall från vården kan ibland uppfattas som frånstötande och skrämmande om man inte arbetar där. Många människor tycker till exempel att blod är motbjudande. Därför ska förpackningarna anpassas och omhändertas på ett sådant sätt att man tar hänsyn till de personer som hanterar avfallet.
Belastningsskador och skyddsutrustning
Avfallshantering kan orsaka belastningsskador om den ger upphov till tunga och olämpliga lyft. Tunga lyft bör undvikas enligt gällande arbetsmiljöregler. Ergonomiskt utformade avfallsbehållare och genomtänkta rutiner för hela avfallskedjan är nödvändiga för att förebygga arbetsskador och ohälsa. Man måste också räkna med att avfall kan sorteras fel eller att förpackningar kan skadas. Därför ska den som hanterar avfall ha personlig skyddsutrustning, som till exempel grova handskar och skyddskläder.
Riskinventering och riskanalys
Rutiner för systematisk riskinventering och riskanalys ska tillämpas med mål att eliminera skada på människa, miljö eller egendom. Begreppet risk är en sammanvägning av sannolikhet och konsekvens. Vid upphandling av kemikalier krävs dokumentation och årlig uppföljning av riskanalysen. Enligt Reach ska leverantören av ett ämne eller en beredning förse mottagaren med ett säkerhetsdatablad. Arbetsgivaren skall identifiera de farliga kemiska ämnen som förekommer eller kan väntas förekomma i verksamheten. Om ett eller flera sådana ämnen förekommer eller kan väntas förekomma skall riskerna för att dessa kan orsaka ohälsa eller olycksfall bedömas (AFS 2000:4 Kemiska arbetsmiljörisker).
Vid användning av miljö- och arbetsmiljöfarliga ämnen krävs
- genomförande av nödvändiga skyddsåtgärder
- anskaffning av säker skyddsutrustning
- upprättande av arbets- och skyddsinstruktioner
- utbildning om risker och hantering
Miljöhänsyn
Grundläggande i arbetet med att ta hand om avfall är att arbeta förebyggande. Därför bör man välja produkter och arbetsmetoder som gör att mängden avfall minimeras och produkterna blir lätta att återanvända, eller lätta att bryta ner med så lite giftighet som möjligt för omgivningen.