Praktiska råd

Under 2003, 2004 och 2008 genomfördes intervjuer med HBT-personer [12,13,14] som alla hade någon koppling till vård, som personal, patienter, närstående eller studenter. Under intervjuerna ställdes frågan om vad som är viktigt att poängtera när det gäller HBT-personer i vården samt om de intervjuade kunde ge förslag på hur vårdpersonal kan underlätta kommunikationen. Deras synpunkter på vad som är viktigt beskrivs nedan.

Vårdpersonal

Enligt intervjupersonerna är respekt mot patienter och/eller närståendes familjeliv inte alltid självklart och det är därför viktigt att bli medveten om att diskriminering kan ske antingen direkt eller indirekt. Så kallad rak kommunikation är att föredra då det annars kan leda till upplevelser av negativa attityder som egentligen kanske handlade om missuppfattningar. Nedan följer de rekommendationer som intervjupersonerna ville förmedla till vårdpersonal:

• Fundera över personliga uppfattningar och fördomar angående HBT-personer.
• Fundera över personligt bemötande av olika minoriteter.
• Respektera individen. Öppenhet i vardagsmöten och möjlighet att vara öppen är viktigt, då skulle människor lättare lära sig om HBT-personers vardagsliv och därmed få större förståelse.
• Vid osäkerhet, skaffa kunskap men inte genom patienter.
• Hantera personliga reaktioner och förklara för patienten.

Patienter

När det gällde patienter och närstående ville de intervjuade uppmärksamma att ensamstående HBT-personer inom vården har en särskilt svår situation då många lever socialt isolerade utan kontakt med släktingar vid behov av stöd och hjälp. Intervjupersonerna hävdade även att äldre HBT-personer har specifika vårdbehov och oftast är extremt hemliga om sitt vardagsliv och därför riskerar att inte få sitt faktiska vårdbehov tillgodosett. Äldre HBT-personer har vuxit upp under den tid då homosexualitet var kriminellt (fram till 1947) och senare en psykisk sjukdom (fram till 1979) och har kanske därför svårare att släppa främlingar in på livet. Nedan följer de rekommendationer som intervjupersonerna tyckte att vårdpersonal bör tänka på:

Använd könsneutrala termer vid frågor om familjen:

• Hur lever du?
• Hur ser din familj ut?

Genom att ställa neutrala frågor lämnar du dörren öppen så att patienten kanske känner sig mindre osäker eftersom du signalerar att du vet att familjer kan se olika ut.

Vid inskrivning på till exempel vårdavdelning och du vet att patienten är en HBT-person ställ direkta frågor, till exempel:

• Hur öppen är du? Är du så öppen att du kan placeras på en två-sal trots att din fru/man hälsar på? Kanske är patienten öppen inför vårdpersonalen men vill inte vara öppen inför medpatienter
• Hur ser ditt sociala liv ut för övrigt? Kan du få hjälp och stöd av vänner och släktingar? Många HBT-personer lever social isolerade utan vänner och släkt.
• Kommunicerar din partner med dina föräldrar? Det är inte ovanligt att det finns konflikter med föräldrar som inte accepterat att personen lever i en så kallad samkönsrelation.

Fråga rakt vad patienten vill att personalen ska kalla dennes partner och hur det ska dokumenteras. Patienten kanske kan vara öppen om sin partner inför dig men inte inför annan personal och därför är det viktigt att patienten får vara med och bestämma om och hur relationen ska dokumenteras om partnern är närmast anhörig. Exempelvis god vän istället för partner/sambo, mobiltelefonnummer istället för hemtelefonnummer och så vidare.

Prata direkt med patienten om dennes partner på ett neutralt sätt. Småprata med patienten och närstående om vardagsnära och neutrala ting på samma sätt som med andra patienter.

Placera gaylitteratur i vänt- och mottagningsrum, till exempel RFSL:s gratistidning ”Kom Ut”. Sätt upp anslag om lokala gayföreningars telefonnummer, information om Diskrimineringsombudsmannen och så vidare. Detta kan göra att HBT-personer upplever sig mindre osynliga.