Genusforskning

Kampen för rättigheter

Forskning om genus har utvecklats utifrån kvinnorörelsens olika stadier; från den första kvinnorörelsen under emancipationstiden; suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt, rättigheter för kvinnor till lönearbete, utbildning och ekonomisk självständighet.

Kvinnoforskning

Den andra rörelsen, som innehåller 60-talets kvinnokamp på gräsrotsnivå, en politisk kamp som var kvinnocentrerad. Däri ingår radikalfeminism; som hävdade att det personliga är politiskt och belyste mäns kontroll av kvinnor, våld, sexuellt förtryck och kvinnoförakt. Radikalfeminism uppmärksammade även en kulturell nedvärdering av kvinnor och de upplevdes som hotfulla "manshatare" en benämning som sedan dess lyfts fram i samband med feminism. Vidare ingår socialistisk/marxistisk feminism som fokuserade på kvinnors lönearbete och ekonomiska förhållande det vill säga koppling kön och klass. Socialistisk radikalfeminism betonade vikten av att synliggöra det obetalda arbetet i den reproduktiva sfären; omsorgsarbete, hushållsarbete och det barnafödande arbetet. Vidare betonades att våra inre liv, kroppar och beteenden formas av samhällsstrukturer. Även hierarkier mellan könen uppmärksammades och att alla former av förtryck (politisk, ekonomiska, kulturella och sexuella) är sammanvävda. Postkolonial feminism innebär att kvinnor bland minoriteter, etniska subgrupper och från låginkomstländer kritiskt ställde frågor om att ha enbart feminism fokus på vita medelklasskvinnors livsomständigheter. I uppdelningar av "vi" och "de andra" är makten att definiera vem som ska tillhöra eller inte, hos den dominerande gruppen "vi". Den tredje rörelsen granskar maktförhållander/skillnader inom de olika grupperingarna (det vill säga olika sexuella identiteter som homo-bi-trans-och heterosexuella) och är inte kvinnocentrerad. Till tredje rörelsen räknas även queer och maskulinitetsforskning [7] (se vidare i Gemzöe, 1999).

Queerforskning

Queerforskning ifrågasätter distinktionen mellan kön och genus dvs. att vi antingen är män eller kvinnor. Genom olika gränsöverskridande könstillhörigheter (som bi- och transsexualitet) utmanas de normativa konstruktionerna av kön och sexualitet [8].

Genusforskning och maskulinitetsforskning uppmärksammar att även män har ett kön. I och med framväxten av mansforskning har olika former av över- och underordningar synliggjorts på den manliga arenan, liksom att makt uttrycks via olika interna hierarkier. Connell (1995) visar på en koppling mellan maskulinitet och dominans och att sociala konstruktioner av maskulinitet utgår från traditionella positioner i det västerländska samhället [9]. Som en konsekvens av detta har aspekter av livet som handlar om känslor (tecken på sårbarhet och utsatthet) och relationer till andra människor undertryckts hos män på bekostnad av ett starkt behov av kontroll och anspråk på rationalitet [10].

Dominans, risktagande och våld

Dominans visas i olika former av maktutövning, bland annat fysiskt våld, mot kvinnor men även andra män. Den högre dödligheten är en konsekvens av mäns större risktagande som följer av att de socialiseras in i en traditionell mansroll. Och vi kan ställa oss samma fråga som Hirdman (2007); "hur länge ska vi egentligen tåla att små pojkar deformeras in i en alltmer extremiserad maskulinitet?"