Begrepp och perspektiv
Konstruktivistiskt perspektiv
Ett numera vanligt perspektiv på kön är det konstruktivistiska som ser både det sociala och biologiska könet som konstruktioner (konstruktion= något skapat). "Doing gender" eller på svenska, "att göra kön" är numera vedertagna uttryck för denna process där pojkar görs och gör sig själva till män och där flickor görs och gör sig själva till kvinnor. Kön skapas och omskapas hela tiden i samspel mellan personen och omgivningen och det finns ingen given slutstation [5]. Det finns svag och stark konstruktivism där den som står för en svag konstruktivism menar att det finns två urskiljbara, biologiska kön. Att däremot para ihop biologiskt kön med en mängd mentala och fysiska egenskaper, till exempel att män är rationella och självständiga och kvinnor är emotionella och relationsinriktade, är alltid konstruktioner. Dessutom ingår värderingar om vad som är bra och dåligt, till exempel att det är bättre att vara rationell än emotionell. De innebörder man lägger i begreppen man och kvinna är alltså aldrig naturgivna, utan konstruktioner som kan se olika ut beroende på tid och plats.
En annan del av det konstruktivistiska perspektivet är idén om genus som struktur. Connell (2009) menar att det i varje samhälle finns en genusstruktur som reglerar lönearbete, obetalt hushållsarbete, ekonomiska resurser och relationer mellan män och kvinnor [6]. Denna struktur har negativa hälsokonsekvenser för både män och kvinnor, men framför allt har genusstrukturerna gynnat män och gett män privilegier på kvinnors bekostnad vad gäller rättigheter och möjligheter i samhällslivet [7].
Könsnormer och stereotyper
Det kan underlätta att förstå begreppet "att göra kön" om man beskriver vad normer och stereotyper är. En norm är en föreställning och ett ideal som gör åtskillnad mellan det som är bra eller dåligt [8]. En stereotyp å andra sidan är en mycket förenklad bild av en viss kategori människor. Normer är helt nödvändiga för att samhället och mellanmänskliga möten ska fungera så som till exempel normen att bry sig om och ge omvårdnad till svaga och sjuka individer. Det kan dock uppstå normer kring olika kategorier, som till exempel manlighet och kvinnlighet, som begränsar oss [9,10]. Dessa anger då vad som är det önskvärda och naturliga beteendet för män och kvinnor och vad som anses som avvikande.
Att passa in i normen är en omärkt position medan den som utesluts blir synlig som avvikande. Den som avviker kan drabbas av olika typer av straff som ignorans, trakasserier eller våld. Synliggörandet kan också ta formen av ett omotiverat intresse så som att särskilt betona att någon är en manlig sjuksköterska eller kvinnlig läkare [9].
Det har diskuterats huruvida vissa sjukdomsdiagnoser bygger på normer för manlighet respektive kvinnlighet. Vi vet till exempel att depression är vanligare hos kvinnor, men handlar det egentligen om att diagnoskriterierna har utgått från symtom som kvinnor med depression uppvisar snarare än de som män uppvisar? Vad gäller adhd och autism hävdas ibland att dessa diagnoskriterier utgår från symtom som pojkar och män uppvisar snarare än symtom som är vanliga hos flickor och kvinnor med samma problematik [1].
Det europeiska institutet för jämlikhet mellan könen (EIGE) [11] som är del av Europeiska Unionen (EU), skriver ingående om strukturell ojämlikhet. Återkommande begrepp är uppfattningar, föreställningar och förväntningar. Det finns uppfattningar om maskulinitet och femininet, föreställningar och förväntningar om hur män och kvinnor är, hur de ska uppträda och agera. Det kan vara medvetet att tänka så men antagligen är det ofta omedvetet och inlärt.
EIGE menar att föreställningar "som symboliserar, berättigar, åberopar, vägleder, framkallar eller hjälper till att upprätthålla jämställdhet också är en följd av ojämställdhet" [11]. Normer kan således leda till ojämlikhet, på individ- eller gruppnivå där makt och status är bidragande [12].
Kön eller genus?
Historiskt sett har män och kvinnor ofta förståtts utifrån den tvåkönsmodell som växte fram under 1800- och 1900-talet i Sverige. Begreppen man och kvinna ges således betydelse i relation till varandra i ett tankesystem som bygger på åtskillnad. Utifrån denna tvåkönsmodell förklaras kvinnor och män ofta utifrån biologi (biologiskt kön) och sociala faktorer (socialt kön/genus) [13].
Skillnaderna i biologiskt kön är de organ som hör till reproduktion exempelvis livmoder, testiklar, bröst och vissa skillnader i hormonnivåer. Enligt tvåkönsmodellen ses kön som en fast kategori, ett biologiskt faktum [14]. Detta trots att det finns människor, 1,7 % av de barn som föds i världen, som inte tillhör kategorin pojke eller flicka (Fausto-Sterling citerad av Connell 2009). Dessa barn kan inte kategoriseras som pojke eller flicka vid födseln på grund av genitaliers utseende. Särskild provtagning av blod och urin krävs för att fastställa hormonella mönster. Biologiska skillnader mellan män och kvinnor är inte heller konstant över livsspannet, till exempel skiljer sig inte hormonbalansen så mycket mellan könen hos äldre individer [6]. Tvåkönsmodellen är fast etablerad i svensk kultur men är alltså inte naturgiven, vi skulle lika gärna kunna dela upp i tre kön eller ännu fler.
Det råder ibland förvirring om kön och genus är samma sak, båda utgår från kroppen och är möjliga tolkningar eller förklaringsmodeller av den. Man kan förenklat säga att kön beskriver den faktiska, fysiska kroppen medan genus beskriver vårt formande och tolkning av den. Vi talar om könsuttryck i termer som binär och icke binär, manligt och kvinnligt. Cis-person, queer och trans kan också tillhöra könsuttryck. Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) slår fast att alla människor bestämmer själva över sin könsidentitet. Man kan vara till exempel kille eller man, tjej eller kvinna, ickebinär, transkille eller transtjej [15].
Genus i historien
Genom historien har många argumenterat för att sociala skillnader mellan män och kvinnor har sin bas i de biologiska skillnaderna mellan könen [6]. Särskilt har den medicinska vetenskapen använts för att hålla människor på plats och hålla tillbaka utveckling och rättigheter för olika grupper av människor. Kring sekelskiftet 1900 ansågs psykisk sjukdom hos kvinnor ha sitt ursprung i livmodern och hysterektomi användes som ett sätt att bota psykiska sjukdomstillstånd [16]. Man argumenterade för att kvinnans "vekare" fysiska konstitution med energikrävande menstruationer gjorde henne olämplig för till exempel intellektuellt arbete. Som en följd av detta argument utestängdes kvinnor från universitetsstudier och gavs inte rösträtt [16].
Begreppet genus kom till på 1960- och 70-talet för att synliggöra att könsskillnader inte bara kan förstås utifrån biologiska förklaringar [17]. Även begreppet genus har kritiserats, främst eftersom allt som klassificerats som "biologi" hamnade i skymundan när genus diskuterats. Begreppet har också kritiserats för att bygga på kategoritänkande, där maskulinitet och femininitet ses som oföränderliga eller stabila identiteter [17]. Utifrån den kritiken har det vuxit fram en mer övergripande användning av genusbegreppet som idag innefattar både sociala och biologiska aspekter. Genus betraktas inte längre som något stabilt som bara är eller någon har, utan någonting som hela tiden görs. Idag när fler ickebinära personer söker vård, möter vårdpersonal inom såväl öppen som sluten vård, personer som inte identifierarar sig könsbinärt.