Utskrivet 2018-12-11

Till navigering

Religion och hälsa

[Bemötande i vård och omsorg, transkulturellt perspektiv]

Religionsutövande kan få stor betydelse för hälsan. [12,13] Ett exempel är firande av fastemånaden Ramadan inom Islam. Ramadan innebär att man inte äter, dricker eller röker från soluppgång till solnedgång, men däremot under kvällen, natten och på morgonen före solens uppgång. En sjukdom som till exempel diabetes kan då upplevas vara ett hinder för firandet, eftersom regelbundet intag av mat och läkemedel krävs. Trots att Koranen föreskriver att man inte behöver fasta under Ramadan om man är sjuk, gravid eller på resa, så väljer många ändå att göra det.

Förhållandet till det motsatta könet och frågor om anständighet styrs av personlighet och kulturella och religiösa normer [13]. I en del kulturer finns stränga regler för umgänge mellan könen. I Islam till exempel får kvinnor inte beröras av män som inte tillhör familjen. Oberoende av religiös eller kulturell tillhörighet är de flesta människor mer eller mindre blyga eller upplever obehag av att klä av sig inför andra. Därför bör önskemål om att bli vårdad av en person med samma kön, exempelvis vid skötsel av hygien, respekteras.

Andra religiösa handlingar förekommer också och som ibland får ersätta traditionell behandling eller egenvård, vilket kan vara viktigt för vårdare att känna till. För att skydda sig mot onda ögat eller andra krafter används exempelvis olika amuletter eller föremål i vissa kulturer. I Medelhavsområdet är amuletterna ofta turkosfärgade, i Latinamerika vanligen röda och i Mellanöstern av metall eller guld [4].

Sjukdomstillstånd beskrivs i vissa kulturer som varma eller kalla [4,13]. För att återställa balansen mellan varmt och kallt intas i dessa kulturer olika slags mat, naturmedel eller läkemedel som också betraktas som "varma" eller "kalla". Ett exempel på ett kallt tillstånd, beskrivet bland asiatiska invandrare, är anemi som kureras med något varmt till exempel alkohol. Detta är exempel som visar på betydelsen av att fråga efter uppfattningar om sjukdom och egenvårdsåtgärder, [3] samt vikten av att respektera [1,3] men försöka förhandla med patienten i de fall det kan inverka negativt på ordinerad vård eller behandling. [14]

Revideringsdatum:
2018-05-28
Manusförfattare:
Katarina Hjelm, professor, Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap, Uppsala Universitet
Samordning av bemötandetexter utifrån olika perspektiv, Åsa Hörnsten och Camilla Udo
Faktagranskare:
Åsa Hörnsten, professor, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet