Omvårdnadsaspekter

Vätskebalans

Hos patienter med minskad eller upphörd urinproduktion som behandlas med hemodialys sker oftast en vätskeansamling i kroppen mellan dialysbehandlingarna. Den påverkar bland annat vikten och blodtrycket. Patienten ordineras en torrvikt som är målvikten efter dialys då överskott av vatten avlägsnats. Torrvikten måste ständigt värderas eftersom patienten kan minska respektive öka sin "egen" vikt.

Patienter som får hemodialys har i de flesta fall en vätskerestriktion som vanligen innebär att 500-1000 ml får intas per dygn, plus motsvarande dygnsmängden urin. Det är viktigt att vara observant på symtom på över- eller undervätskning hos patienter som får hemodialys.

Övervätskning

Synmtom på övervätskning är

• ödem framför allt i anklar/ben
• stigande blodtryck
• huvudvärk
• andfåddhet vid planläge
• rethosta
• tungandning

Undervätskning

Symtom på undervätskning är

• yrsel
• lågt blodtryck
• heshet, torra slemhinnor
• nedsatt hudturgor

Blödningsrisk

Patienter som får hemodialys får antikoagulantia flera gånger per vecka, vilket tillsammans med uremin i sig bidrar till en ökad blödningsbenägenhet. Blödningar i gastrointestinalkanalen är relativt vanliga hos dessa patienter. Blödningsbenägenheten bör beaktas exempelvis vid operativa ingrepp, tandläkarbesök och vid intramuskulära injektioner.

Läkemedel

Det finns läkemedel som inte är lämpliga att ge före dialysbehandling, på grund av verkningsmekanismen och/eller risken att den aktiva substansen dialyseras bort. Det gäller exempelvis för blodtryckssänkande läkemedel och viss antibiotika. Det är därför viktigt att man kontaktar dialysavdelningen för hjälp med vilka läkemedel som kan ges innan patienten kommer till behandling.

Infektioner

Patienter med uremi har immundefekter som påverkar deras mottaglighet för infektioner. Patienter som får hemodialys är infektionskänsliga och vistas ofta på sjukhus. De är därför också i högre grad utsatta för olika typer av infektioner.

Kost

Patienter med njursvikt löper risk att utveckla malnutrition. Njursjuka uppfattar smaker annorlunda än friska personer vilket kan leda till att matlusten blir sämre. Illamående pga för låg dialysdos kan också bidra till sämre aptit. Under hemodialysbehandlingen förlorar patienten näringsämnen och vitaminer. Framförallt proteinförluster måste ersättas. Det är därför viktigt att man tidigt tar kontakt med dietist som kan ge patienten individuella kostråd.

I samband med njursvikt är det vanligt med förhöjda kaliumhalter i blodet. Dessa kan orsaka rubbningar i hjärtats rytm. Även rubbningar i kalk/fosfatbalansen är vanlig i samband med nedsatt njurfunktion. Det är viktigt att minska intaget av kaliumrika livsmedel, till exempel mjölkprodukter, mineralsalt, fruktjuice, bananer, nötter och choklad, liksom alltför fosfatrika livsmedel som ost och vissa mjölkprodukter. Även här ger dietisten individuella kostråd.

Fysisk aktivitet

Trötthet, illamående och allmän olustkänsla är symtom förknippade med uremi som ganska tidigt i sjukdomsförloppet gör att den fysiska aktiviteten minskar. Både muskulär styrka och kondition avtar snabbt. Det är därför viktigt att redan i ett tidigt skede koppla in sjukgymnast för att påbörja eller fortsätta fysisk träning, anpassad efter patientens förutsättningar. Hjärt-kärlsjukdomar, samt urkalkning av skelettet är vanliga folkhälsoproblem men drabbar njursjuka i högre grad. Fysisk träning kan hjälpa till att minska effekten av dessa långtidskomplikationer.