Översikt

Dialys är en behandling som innebär att man renar blodet från slaggprodukter och olika toxiska ämnen, avlägsnar överskottsvatten samt reglerar elektrolyter. Dialysbehandling ordineras vid svår njursvikt, uremi, som kan vara akut eller kronisk. Behandling startas i regel när njurfunktionen minskat till 5-10 procent av den normala. Behandling sker vanligtvis på dialysmottagning på eller utanför sjukhus, men kan också utföras i hemmet.

Det finns olika former av dialys. I Vårdhandboken beskrivs HemoDialys (HD) och PeritonealDialys (PD), i dagligt tal bloddialys respektive "påsdialys".

Vid hemodialys renas blodet utanför kroppen, extrakorporealt, och det krävs en bra tillgång till blodbanan, så kallad access. Blodet pumpas kontinuerligt via plastslangar från patienten med hjälp av en dialysapparat, med relativt hög hastighet (250-350 ml/min) till dialysatorn - den konstgjorda njuren. Där sker filtrering av slaggprodukter och vatten genom ett halvgenomsläppligt membran. Det renade blodet går därefter i retur till patienten. Behandling ges vanligen 3 gånger i veckan och pågår oftast 4-5 timmar men det kan vara stora skillnader i tid och frekvens beroende på patientens tillstånd och grad av uremi. Normalt upplever patienten inget obehag under behandlingen. Om det uppstår komplikationer är dessa oftast relaterade till snabba förändringar i vätske- och elektrolytbalansen som påverkar blodtryck och muskelfunktion.

För att blodet inte ska koagulera i dialyssystemet ges vid varje behandlingstillfälle antikoagulantia, vanligen olika fraktioner av heparin. Det finns dock tillfällen då detta är kontraindicerat. Man kan då genomföra behandlingen med andra typer av regional antikoagulering, och i enstaka fall helt utan antikoagulantia.