Utskrivet 2014-09-17

Till navigering

Översikt

[Dialys, hemodialys]

Denna text gäller vuxna och för barn kan specifika riktlinjer finnas.

Dialys är en behandling som innebär att man renar blodet från slaggprodukter och olika toxiska ämnen, avlägsnar överskottsvatten samt reglerar elektrolyter. Dialysbehandling ordineras vid svår njursvikt, uremi, som kan vara akut eller kronisk. Behandling startas i regel när njurfunktionen minskat till 5-10 procent av den normala. Behandling sker vanligtvis på dialysmottagning på eller utanför sjukhus, men kan också utföras i hemmet.

Det finns olika former av dialys. I Vårdhandboken beskrivs HemoDialys (HD) och PeritonealDialys (PD), i dagligt tal bloddialys respektive "påsdialys".

Vid hemodialys renas blodet utanför kroppen, extrakorporealt, och det krävs en bra tillgång till blodbanan, så kallad kärlaccess, som kan vara AV-fistel, CDK eller femoraliskateter. Blodet pumpas kontinuerligt, med relativt hög hastighet (250-350 ml/min), via slangar från patientens kärlaccess till dialysatorn - den konstgjorda njuren. Där sker filtrering av slaggprodukter och vatten genom ett halvgenomsläppligt membran. Det renade blodet går därefter i retur till patienten. Behandling ges vanligen 3 gånger i veckan och pågår oftast 4-5 timmar men det kan vara stora skillnader i tid och frekvens beroende på patientens tillstånd och grad av uremi. Normalt upplever patienten inget obehag under behandlingen. Om det uppstår komplikationer är dessa oftast relaterade till snabba förändringar i vätske- och elektrolytbalansen som påverkar blodtryck och muskelfunktion.

För att blodet inte ska koagulera i dialyssystemet ges vid varje behandlingstillfälle antikoagulantia, vanligen heparin i bolusdos eller som infusion. Det finns dock tillfällen då detta är kontraindicerat. Man kan då genomföra behandlingen med regional antikoagulering eller, i enstaka fall, helt utan antikoagulantia.

Revideringsdatum:
2013-08-26
Reviderad av:

Lotta Lindblad, utbildningsansvarig sjuksköterska, Dialysavdelningen, Skånes Universitetssjukhus, Lund

Manusförfattare:

Carina Andersson, avdelningschef, verksamhetsområde njurmedicin, Universitetssjukhuset, Lund

Faktagranskare:

Ulla Lund, överläkare, Njur- och Transplantationskliniken,  Skånes Universitetssjukhus, Lund

Dela information

Dela |