Utskrivet 2012-05-22

Till navigering

Etiska överväganden

[Fallprevention]

Det kan upplevas som integritetskränkande när vårdpersonal föreslår förändringar i en persons hem, även om det sker i gott syfte. Även försök att påverka en persons livsstil kan upplevas som integritetskränkande. Det kan vara lättare att tala om hjälpmedel så som toalettförhöjning än att föreslå att köpa nya skor eller att favoritmattan ska tas bort [13]. Att "märka" patienter som har förhöjd risk att falla med till exempel armband, färgade antihalktofflor eller markeringar på rollatorer, vilket ofta föreslås i olika utländska studier, kan också upplevas som integritetskränkande.

Skyddsåtgärder som innebär att patientens aktiviteter begränsas råkar ofta i konflikt med andra syften med vården, exempelvis rehabilitering. En etisk fråga är om skyddsåtgärder får vara så omfattande att patientens möjlighet till aktivitet begränsas. En viss grad av risktagande måste kanske få finnas i vården? Målet att förhindra alla fall och fallskador är kanske inte rimligt men visionen för vården måste vara att arbeta för att förebygga alla fall och inte minst fallskador.

Att göra gott, att inte skada, att respektera autonomi och att vara rättvis ska ligga till grund för åtgärder inom vården.

Begränsningsåtgärder/frihetsinskränkande skyddsåtgärder

Begränsningsåtgärder får inte förekomma slentrianmässigt och flera studier visar att åtgärderna inte har lett till att minska antalet fallskador. En svensk studie visade att användandet av begränsningsåtgärder hade svag koppling till bedömda och kalkylerade fallrisker. Begränsningsåtgärderna användes inte enbart till de patienter som hade bedömts ha risk för fall eller till de patienter som fallit under sjukhusvistelsen [14]. A)

Begränsningsåtgärden kan i värsta fall uppfattas av patienten som ett övergrepp och dessutom öka risken för trycksår, immobilisering och skador i samband med att patienten försöker ta sig loss. En regelbunden och gärna daglig diskussion om vilka restriktioner som används i vårdarbete och vilka konsekvenser dessa har för patienten är viktig. Det finns annars en risk att begränsningar som till exempel bordsbrickor, bälten och sänggrindar används slentrianmässigt. Begränsningsåtgärder ska vara ordinerade och i det fall det förekommer måste de regelbundet omprövas och dokumenteras.

Information

Information om risker för fall och fallskador bör ur rättvisesynpunkt inte bara tillfalla grupper som har lätt att ta till sig informationen.

Revideringsdatum:
2009-11-17
Manusförfattare:

Margareta Skog, Med dr i omvårdnad, fil mag i vårdpedagogik, leg sjuksköterska. Vårdutvecklingssamordnare Huvuddivisionen, Karolinska universitetssjukhuset. VÅRDSAK geriatrik i Stockholms läns landsting. Rektor Stiftelsen Silviahemmet.

Arbetsgrupp Birgitta Almgren, leg sjuksköt, med. dr. chefläkarenheten. Danderyds sjukhus.

Inger Rising, distriktssköterska, fil mag. chefsjuksköterska. Centrum för Vårdutveckling, Stockholms läns landsting.

Faktagranskare:

Paul Rogowski, M.Sc.Rehab., Distriktssjukgymnast, Vårdlärare – Malmö stad, f.d. projektledare (”Gång med framgång” Att förebygga fallskador hos äldre i Malmö) Malmö Forsknings- och utvecklingsenhet för äldre.

Publicerad:
2010-02-02

Dela information

Dela |

© Inera AB