Varicella-zoster-virus

Den primära varicella-zoster-virusinfektionen ger vattkoppor (varicellae) med feber och utslag som utvecklas till blåsor i slemhinnor och på hela hudkostymen. Hjärninflammation av oftast lindrig natur förekommer. [2] Den sekundära uppblossande infektionen ger bältros (herpes-zoster), vilket yttrar sig som smärtor och blåsbildningar inom ett avgränsat hudparti motsvarande utbredningsområdet för en nerv.

Vattkoppor

Vattkoppor har hög smittsamhet och smittar genom kontakt-, dropp- och luftburen smitta. Smittrisk finns vanligtvis från två dagar innan till cirka sex dygn (när blåsorna torkat in) efter det att de första utslagen visat sig. [1,2]

Utslagen kan ge besvärande klåda. Rikligt med blåsor i slemhinnor kan göra det svårt att äta och dricka respektive ge smärtor vid vattenkastning. Vuxna individer kan i sällsynta fall få en allvarlig vattkoppsinfektion med andningssvårigheter på grund av lunginflammation. [2]

Behandling/profylax kan ske såväl med antivirala medel som immunglobulin (VZV Ig). [2]

Bältros

Bältros har vanligen låg smittsamhet och sprids främst som en direkt eller indirekt kontaktsmitta. Vid generaliserad bältros, som framför allt drabbar patienter med nedsatt immunförsvar, är smittsamheten betydligt högre. Här är luftburen smitta också möjlig. [1]

En person som inte har haft vattkoppor och som smittas av virus från patient med vattkoppor eller bältros kommer att insjukna i vattkoppor. En person som inte har haft vattkoppor kan inte få bältros.

Nervsmärtor från det drabbade området kan bli mycket svåra och bestående. Läkemedel mot nervutlöst smärta och/eller bedövning genom nervblockad kan krävas. [2]

Behandling i tidigt akut skede kan ges med antivirala medel. [2]

Vårdrutiner

Tillämpa basala hygienrutiner

Vårdrutiner för patienter

Patienter med vattkoppor eller generaliserad bältros ska vårdas i enpatientrum med luftsluss (isoleringsenhet för luftburen smitta). Det gäller också patienter med nedsatt immunförsvar som har lokaliserad bältros. [1]

Den patientansvarige läkaren gör en bedömning av varje patients smittsamhet. Icke immuna patienter som utsatts för smitta av varicella-zoster-virus och som på grund av nedsatt immunförsvar löper risk att drabbas av svår vattkoppsinfektion ska få immunglobulin (VZV Ig) snarast. [2] Även vuxna med vattkoppor men utan nedsatt immunförsvar bör erbjudas antiviral behandling. Behandlingen ska påbörjas så snart som möjligt och senast inom tre dygn från blåsdebuten.

Punktdesinfektera med alkoholbaserat desinfektionsmedel vid spill och stänk.

Personalrutiner

Vårdpersonal bör känna till sin mottaglighet för vattkoppor. Personal som inte har haft vattkoppor ska inte vistas i samma rum som patienter med vattkoppor eller generaliserad bältros. [1,3]

Personal som är osäker på genomgången vattkoppsinfektion kan kontrollera sin immunitet genom ett serologiskt prov. Icke-immun personal bör erbjudas vaccin. [3]

Icke-immun personal som har haft kontakt med en person med vattkoppor eller generaliserad bältros i ett smittsamt skede avstängs från sjukvårdsarbete från och med dag 10 efter den första kontakten till och med dag 21 efter den sista kontakten. Personal som har lokaliserad bältros som kan täckas av kläder, kan gå i arbete efter individuell bedömning. Personal som har bältros lokaliserad till ansikte, urringning, armar och händer bör avstängas från patientvård tills blåsorna har torkat in. [1]