När en hotsituation uppstår

Även om det förebyggande arbetet fungerar tillfredsställande går det ibland inte att undvika hotsituationer. Eftersom det då är fråga om en akutsituation med hög stressnivå för alla inblandade parter är det viktigt att ha en väl utformad handlingsberedskap.

När en hotsituation uppstår ska en eller två personer försöka lugna och avleda vårdtagaren. Övrig personal ska finnas i bakgrunden. Om det finns alltför många personer i närheten kan vårdtagaren uppleva det som en provocerande upptrappning.

Om läget blir ohållbart ska varje personal utföra de uppgifter som krävs för att bemästra situationen. Det innebär utöver att larma bland annat följande:

• Ge vårdtagaren gott om fysiskt utrymme
• Vänd inte ryggen till om du inte måste. Se till att du har en reträttväg
• Gå inte för nära en person som är hotfull. Tänk på reviravstånd, respektive slagavstånd
• Var uppmärksam på ditt eget kroppsspråk. Hastiga rörelser kan verka hotfulla. Eftersträva ett lugnt, bestämt men samtidigt avslappnat kroppsspråk
• Försök att få samtals- eller ögonkontakt med vårdtagaren
• Om man har en god relation till vårdtagaren kan kroppskontakt vara lugnande
• Vid hembesök, lämna vårdtagarens bostad och larma polis om situationen blir hotfull

Det är viktigt att bevara vårdtagarens självkänsla och värdighet och att lyssna efter dennes önskningar. Andra viktiga principer är att reflektera över tänkbara stressorer, vad som triggat igång vårdtagarens aggressivitet. Att tolka kroppsspråket är också viktigt eftersom en stor del av kommunikationen sker med hjälp av kroppsspråket och vårdaren kan sända signaler till vårdtagaren som denne kan misstolka. Att stå med korsade armar kanske görs för att skydda sig själv, men kan uppfattas av vårdtagaren som om vårdaren distanserar sig från vårdtagaren vilken kan upplevas som ett provokativt maktspråk. Undvik verbal ”munhuggning” eftersom detta leder till en upptrappning av aggressiviteten. Ge olika förslag till lösningar av situationen och uppträd lugnt och sansat.

Det är viktigt är att vårdaren bedömer sin egen säkerhet först redan innan konfrontation med en vårdtagare som kan bli våldsam. Se till att det finns någon väg ut om något skulle gå snett eller se till att det finns en stol, bord eller liknande mellan dig och vårdtagaren.

Varje vårdare har erfarenhetsmässigt lärt sig använda icke-verbala, verbala och andra ”kommunikationsknep”, till exempel förstärkning genom fysisk kontakt, för att framgångsrikt lösa kommunikationsproblem. Dessa tekniker är viktigt att dela med sig till andra och på det sättet föra kunskapen vidare. Det är därför viktigt med regelbundna genomgångar/ronder där olika situationer och hanteringsstrategier kan diskuteras.

Uppföljande åtgärder i samband med hot och våld

Ansvar för uppföljande åtgärder är alltid ett arbetsgivaransvar. Säkerhetsregler och beredskapsplaner ska träda i kraft vid en krissituation och den som har drabbats ska få ett gott krisomhändertagande. Att samla alla inblandade och samtala efter en krissituation har stor betydelse för personalens förmåga att bearbeta händelsen och upplevs ofta som ett stort stöd. Efter hot mot liv och hälsa kan ett strukturerat gruppmöte behövas för att stabilisera situationen och förebygga bestående negativa känslor och underlätta återhämtningen. Sådana möten bör följa ett bestämt mönster och ledas av en eller två experter. Om det är en vårdtagare eller anhörig som har drabbats av våld är det viktigt att även detta behandlas på ett respektfullt sätt, att ärendet anmäls och att en hanteringsstrategi utarbetas.

Omedelbart omhändertagande av en drabbad arbetskamrat eller vårdtagare

• Lyssna aktivt. Försök inte släta över eller hitta omedelbara lösningar
• Bekräfta upplevelser och känslor
• Fråga och hjälp den drabbade med att uttrycka det som är svårt att säga
• Ge den vård och omsorg som en person behöver
• Informera om vidare möjlighet till hjälp

Anmälan och dokumentation

Verksamhetschefen/arbetsgivaren är ansvarig för att det på arbetsplatsen finns lokalt framtagna hot-, vålds- och policydokument. Det ska framgå i policydokumenten vem i organisationen som är ansvarig för att anmälan och regelbundna riskbedömningar görs. Rapporteringen bör innehålla personuppgifter om den drabbade, en beskrivning av händelsen, vilka åtgärder som vidtagits med anledning av händelsen och vilka anmälningar som har gjorts.

Tillbudsanmälan ska göras till arbetsledaren vid hot och våld. Med tillbud menas varje oönskad händelse som har lett till eller kunnat leda till ohälsa eller olycksfall. Att rapportera tillbud om hot och våld är en del i det systematiska arbetsmiljöarbetet och därmed allas ansvar även om verksamhetschef/arbetsgivare har det formella ansvaret.

Arbetsskadeanmälan ska alltid göras när personal har utsatts för våld.

Verksamhetschefen/arbetsgivaren är ansvarig för bedömning och anmälan till arbetsmiljöinspektionen enligt AFS 1993: 2, Våld och hot i arbetsmiljön.

Om en vårdtagare har kommit till skada eller på ett allvarligt sätt riskerat att komma till skada ska detta alltid rapporteras till verksamhetschefen/arbetsgivaren, som har skyldighet att se till att en utredning kommer till stånd och att det vid behov görs en anmälan till chefläkare/Socialstyrelsen enligt SOSFS 2005:28, Lex Maria.

Överväg polisanmälan

När en vårdtagare har drabbats av våld finns ett särskilt ansvar för personalen att diskutera igenom en eventuell polisanmälan med vårdtagare/anhörig eller närstående. Detta gäller även vid våldsamma situationer i samband med hembesök.