Enstaka och intermittent

Enstaka kateterisering

Enstaka kateterisering görs för att mäta blåstömningsförmåga eller administrera läkemedel. Tillvägagångssätt är detsamma som vid intermittent kateterisering.

Intermittent kateterisering

Vid intermittent kateterisering töms urinblåsan regelbundet flera gånger per dygn med en kateter som tas ut efter användandet. Metoden medför vanligen färre symtomgivande urinvägsinfektioner än kvarliggande kateter. Patienten kan lättare bevara sitt oberoende och upprätthålla normala aktiviteter [12].

Om intermittent kateterisering beräknas pågå en längre period bör patienten lära sig att själv utföra behandlingen. Med längre period menas det som överskrider ett akut skede.

Många människor, även små barn, gamla och personer med inskränkt rörlighet, kan lära sig att själva klara sin blåstömning med kateter.

För att utbilda patienten i självkateterisering, och följa upp behandlingen, krävs särskild kompetens, till exempel uroterapiutbildning.

Tillämpa basala hygienrutiner

Vid intermittent kateterisering krävs basala hygienrutiner och god belysning.

Vid allergi mot latex är det viktigt att ingen av produkterna som används innehåller latex. Riskgrupp är de som i tidig barndom genomgått upprepade operationer i CNS, buk och urinvägar, framför allt barn med ryggmärgsbråck.

Tillvägagångssätt för vårdpersonal

Säkerställ att underlivet tvättas 1-2 gånger dagligen och vid avföringsläckage eller större urinläckage. Tvätta även under förhuden. För att undvika att slemhinnorna blir uttorkade bör inte antiseptiskt medel användas.

Tänk på att patientens slemhinnor blir uttorkade om underlivet tvättas ofta med tvål och huddesinfektionsmedel.

Material

• Kateter, sterilförpackad. 40 cm kateter till män, 20 cm till kvinnor
• Vatten om hydrofil kateter används. Kranvatten kan användas. På sjukhus och institution bör risken för spridning av bakterieflora från handfat och kranar beaktas och användande av färdigberedd kateter eller sterilt vatten alternativt natriumklorid övervägas.
• Bedövningsgel - om kateter utan glideffekt används - 20 gram till män och 10 gram till kvinnor. Gel med tillsats av klorhexidin används med fördel om inte bakterieprov ska tas. [2]
• Höggradigt rena handskar.
• Eventuellt tvättvätska; tvål och vatten eller natriumklorid. Anticeptiskt medel behöver inte användas.
• Höggradigt rena handskar, duk/hygienunderlägg och några kompresser. Använd gärna färdigförpackat kateteriseringsset.
• Skål eller urinuppsamlingspåse för att samla upp urinen.
• Eventuellt en penisklämma

Förberedelser

• Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att patienten har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade. Patienten bör också ge sitt samtycke till behandlingen.
• Om du inte kateteriserat patienten tidigare bör eventuell allergi kontrolleras mot latex (handskar) och lidocain (bedövningsgel).
• Desinfektera avlastningsbordet och förbered materialet innan patienten blottas.

Tillvägagångssätt

Tillämpa basala hygienrutiner

1. Blöt den hydrofila katetern med vatten eller natriumklorid i förpackningen (läs mer under material).
2. Blotta inte patienten mer än nödvändigt.
3. Lägg ett hygienunderlägg under patienten. Inspektera området runt urinrörsmynningen, hårstrå eller konkrement får inte föras in med katetern. Tvätta i så fall med fuktade kompresser.
4. Byt handskar.
5. Om en hydrofil kateter används ska bedövningsgel inte användas rutinmässigt utan endast vid särskilda behov.
6. Om bedövningsgel används:
   
   Gel med tillsats av klorhexidin minskar risken för urinvägsinfektion [2].

Män:

• Minst 20 gram förs in i urinröret i omgångar.
• Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen.
• Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in gel. Ett motstånd uppstår då gelen når slutningsmuskeln. Håll ett tryck över urinröret på yttre delen av penis så att gelen inte rinner ut.
• Efter en minut har slutningsmuskeln slappnat av och resterande gel kan sprutas in så att hela urinröret fylls med gel. Håll ett tryck över urinröret på yttre delen av penis så att inte gelen rinner ut. Det går bra att klämma ihop lätt med fingrarna alternativt använda en penisklämma med hänsyn till patientens integritet. Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.

7. Håll penis utsträckt och uppåt, gärna med hjälp av en kompress runt ollonets kant.
8. För försiktigt in katetern, när urin börjar rinna så förs katetern in ytterligare ett par centimeter. Låt urinen rinna ut i en rondskål eller urinpåse. 
9. Det är viktigt att blåsan töms helt. Be därför patienten att krysta eller tryck lätt på buken över urinblåsan. 
10. Dra försiktigt ut katetern, det kan komma urinportiner på väg ut. För fram förhuden igen.

Kvinnor:

• Använd 10 gram gel.
• Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen. [2]
• Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in resterande gel. Sätt en kompress för att motverka att gelen rinner ut.
• Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.

7. Håll isär blygdläpparna med hjälp av en kompress.
8. För försiktigt in katetern, när urin börjar rinna så förs katetern in ytterligare ett par centimeter. Låt urinen rinna ut i en rondskål eller urinpåse. 
9. Det är viktigt att blåsan töms helt. Be därför patienten att krysta eller tryck lätt på buken över urinblåsan. 
10. Dra försiktigt ut katetern, det kan komma urinportiner på väg ut. Ta bort kompressen.

Tömningsfrekvens

Normalfrekvens är fyra-sex kateteriseringar per dygn. För att minska risken för symtomgivande urinvägsinfektion bör inte mängden i blåsan överskrida 400 ml och tiden mellan tömningarna inte vara mer än fyra timmar [13]. På natten accepteras längre intervall och större volymer. Det är viktigt att frekvensen planeras individuellt med hänsyn till behandlingens orsak, patientens sjukdomshistoria samt patientens behov.

Egenvård

Patientundervisningen bör leda till förståelse för orsaken till behandlingen och insikt i nedre urinvägarnas anatomi och funktion. Patienten bör också känna till vilka komplikationer som kan uppstå, vad man kan göra själv och var det finns tillgång till stöd och hjälp.

Komplikationer

Bakteriuri

Förekommer hos cirka 50% av de som kateteriseras intermittent, de flesta utan symtom på urinvägsinfektion. Kontakta läkare om patienten får feber, sveda eller trängningar. Infektionssymtom kan yttra sig som förvirring hos äldre.

Svårighet att kateterisera

Kan bero på ett kramptillstånd i slutningsmuskeln som uppträder vid vissa neurologiska sjukdomar eller skador, prostataförstoring eller annat hinder i urinröret.

Blod i urinen eller på katetern

Det är relativt vanligt med små mängder blod i urinen eller på katetern som ger en svag men tydlig missfärgning av urinen. Större blödning kännetecknas av tjock urin och koagler.

För att underlätta dokumentation och rapportering finns en särskild mätsticka. Med hjälp av en färgskala kan man då ange mängden blod i urin [14].

Blod i urin ska rapporteras till läkare. Vid större blödning ska läkare kontaktas snarast.