Kateterisering av urinblåsa - Komplikationer - Vårdhandboken

Utskrivet 2018-08-21

Till navigering

Komplikationer

[Kateterisering av urinblåsa]

Denna text gäller vuxna. För barn kan specifika riktlinjer finnas.

Var alltid uppmärksam på följande vanliga problem och komplikationer som kan uppstå vid kateterbehandling. Ett nära samarbete mellan sjuksköterska/distriktssköterska och läkare är grundläggande för god vård vid kateterbehandling då många problem är av både omvårdnadsmässig och medicinsk art [23].

Informera patienten muntligt och skriftligt om vad han eller hon ska vara uppmärksam på och vem som ska kontaktas om det uppstår problem.

viktigt.gif

En vanlig komplikation vid kateterbehandling är fortsatt behandling utan aktuell indikation. Regelbunden omprövning och dokumentation av aktuell indikation för en riskfylld behandling krävs av både sjuksköterskor och läkare.

Asymtomatisk bakteriuri (ABU)

Förekomst av bakterier i urinen betraktas som ofrånkomligt vid kvarliggande kateter. Vid avsaknad av symtom kallas det ABU och ingår inte i begreppet urinvägsinfektion. Behandling eller provtagning bör inte ske om inte patienten har symtom. Undantag är exempelvis graviditet, inför vissa operationer eller sjukdomar.[4,5]

Biofilm

På en kvarliggande kateter bildas alltid biofilm, ett lager av mikroorganismer som "klistrar" sig fast på kateterns yta. Detta lager är inte åtkomligt för antibiotika, men kan härbärgera de bakterier som orsakar symtomen [20]. Biofilm och biofilmsassocierade infektioner är ett stort problem vid kateterbehandling.

viktigt.gif

Byte av kateter i samband med antibiotika förkortar tiden till symtomlindring och förlänger tiden till ny bakterieinvasion. Det finns goda skäl att anta att behandling med antibiotika mot urinvägsinfektion utan byte av kateter är en grogrund för multiresistena bakterier [19, 20].

Blod i urinen

Det är relativt vanligt med små mängder blod i urinen, som ger en svag men tydlig missfärgning. Större blödning kallas makroskopisk och kännetecknas av tjock urin och koagler.

Använd gärna en för detta ändamål framtagen sticka för att genom färgjämförelse klassificera koncentrationen av blod i urin. Klassificeringen ger gemensamma termer, underlättar dokumentation och rapportering [24].

Blod i urin rapporteras till läkare. Vid synlig blödning ska katetern hållas öppen till påse och läkare snarast kontaktas.

Blåskramper

En del patienter kan få kramper i buken när en kateter läggs in första gången, men smärtan brukar gå över  efter något dygn. Lättare analgetika kan provas. [25]

Förstoppning

Förstoppning liksom diarré ökar risken för symtomgivande urinvägsinfektion. Förstoppning kan också orsaka smärta, trängningar och läckage vid kateterbehandling, samt göra att det svårt att föra in katetern. Därför är det viktigt att följa upp tarmfunktionen  när patienten har kateter. [23]

Illaluktande urin

Urinens lukt påverkas av dess koncentration, av föda, av läkemedel, av bakterier och av vissa sjukdomstillstånd. Tillståndet kan ha stor påverkan på patientens vardag. För att minska besvärande lukt kan extra vätskeintag som spär ut urinen hjälpa. Observera att vid vissa sjukdomstillstånd har patienten begränsat vätskeintag.

Läckage och trängningar

Läckage av urin bredvid katetern och trängningar kan ha många orsaker som stopp i katetern, att katetern är för grov och en mindre storlek bör användas eller att kateterballongen trycker mot blåsbotten eller urinröret och irriterar. Kontrollera ballongens storlek.

Andra orsaker till läckage och trängningar kan finnas i urinblåsan som urinvägsinfektion, blåsstenar, slemhinneatrofi (vilket är särskilt vanligt hos kvinnor efter menopaus) att urinblåsan har minskat i storlek på grund av långvarig kateterbehandling eller en överaktiv blåsa som kan orsaka ofrivilliga sammandragningar.

Besvären kan också bero på förstoppning eller för litet vätskeintag. Vid kateterbehandling rekommenderaseEtt större vätskeintag än vad kroppen normalt behöver  för att "skölja" bort bakterier, minska risken för infektionssymtom och stenbildning - om det inte finns kontraindikation för vätskeintaget.

Stopp i katetern

Orsak till stopp i katetern kan vara tryck på eller knickbildning av katetern eller slangen till urinuppsamlingspåsen. Förstoppning kan också blockera urinflödet. En vanlig orsak är utfällning av salter och konkrement i urinen som bildas i den basiska miljö som skapas i närvaro av vissa kroppsegna bakterier (Proteus Mirabilis). [26]

Efter att slangar och kateter kontrollerats kan blåssköljning eller byte av kateter övervägas. I vissa fall kan instillation av lösning med citronsyra minska stenbildningen.

Påverkad livskvalitet

Kvarliggande kateter berör djupt personliga delar av kroppen och ger ofta upphov till obehag. Livskvaliteten kan påverkas av återkommande komplikationer eller oro för att de ska uppstå [9]. Ibland har patienten svårighet att fortsätta sina vanliga aktiviteter, till exempel sexualliv.

Var lyhörd för problemen, kontrollera att patienten vet vart han ska vända sig dygnet runt och försök hitta lösningar. Till exempel ger intermittent kateterisering, helst som självkateterisering ofta bättre förutsättningar för att bibehålla den livsföring patienten är van vid.

Skador eller obehag i urinröret

En ovarsam eller svår kateterisering kan skada urinröret och medföra en förträngning orsakad av ärrbildning. Ständig nötning av katetern kan ge inflammatoriska förändringar, särskilt om en grov kateter används. Byte av kvarliggande kateter är särskilt känsligt då urinrörsslemhinnan kan vara ansträngd.

  • Se över katetermaterial och katetergrovlek.
  • Säkerställ om kateterbehandling är nödvändigt.
  • Överväg annan behandling, till exempel intermittent kateterisering eller suprapubisk urinkateter.

Hos män finns risk för erosion av urinrörsmynningen, iatrogen hypospadi. Fenomenet är sparsamt beskrivet i litteraturen men förekommer återkommande, även efter någon månads kateteranvändning. Minska trycket nedåt från katetern genom att fixera penis uppåt, exempelvis med hjälp av en åtsittande kalsong. [28]

Hos kvinnor bidrar hormonet östrogen till elasticitet och fukt i urinröret. Efter menopaus minskar hormonet och slemhinnan blir känsligare. Överväg lokalt östrogen till kvinnor efter menopaus vid urinrörskateter.

Smärta och svullnad i pungen

Bakterier från kateterbehandlingen kan vandra från urinröret via sädesledare till bitestiklarna. Bedömning av läkare bör göras. 

Svårighet att kateterisera

Förstoppning, ett kramptillstånd i slutningsmuskeln som uppträder vid vissa neurologiska sjukdomar eller skador, prostataförstoring eller annat hinder i urinröret kan vara orsak till svårighet att sätta en kateter. 

Svårighet att tömma kateterballong

Den tunna kanalen kan skadas av kateterklämman varför en sådan aldrig ska placeras över ballongkanalen. Stenbildning runt ballongen i urinblåsan kan göra att den inte går att tömma eller det kan helt enkelt vara fel på sprutan eller ventilen.

Se till att katetern inte är knickad. Byt spruta och drag försiktigt i någon minut, för starkt drag kan motverka syftet. Pröva också att spruta in ytterligare 2 mL sterilt vatten för att försöka lösa eventuellt stopp i kanalen. En steril injektionsnål kan kopplas till sprutan och föras in strax förbi ventilen.

Om dessa åtgärder inte fungerar bör läkare kontaktas för ställningstagande till fortsatt åtgärd. Exempel på sådan är att med en ledare försöka punktera kuffen, en annan är ultraljudsledd perianal punktion.

Urinvägsinfektion

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och cirka 85 procent är relaterade till kateterbehandling. Antibiotika bör endast sättas in vid infektionssymtom. Enligt europeiska riktlinjer bör minst två av följande symtom finnas:

  • trängningar
  • sveda i urinrör
  • värk över nedre delen av buken/urinblåsan
  • feber.

En patient som är gravid, har nedsatt immunförsvar eller som ska genomgå ett ingrepp i urinvägarna ska alltid behandlas med antibiotika.

Urinodling bör tas så att rätt antibiotika används. Katetern bör bytas samtidigt eller efter något dygn i samråd med läkare.

Hög feber (>38,5) och frossa tyder på att infektionen nått njurarna. Akut omhändertagande krävs så att bakterierna inte kommer ut i blodet och orsakar urosepsis.

Revideringsdatum:
2017-11-23