Utskrivet 2017-09-26

Till navigering

Översikt

[Koordinering vid sjukskrivning och rehabilitering]

Försäkringsmedicin

Försäkringsmedicin är ett arbetsfält mellan sjukvård och olika försäkringar, både allmänna som regleras av staten och privata som regleras via avtal. Utöver sjukvård och försäkringsgivare kan bland annat arbetsgivare, arbetsförmedling, socialtjänst och rättsväsende involveras i samverkan kring individen. Inom hälso- och sjukvården är försäkringsmedicin den kliniska verksamhet som kan leda till bedömningar och intyg som sedan används vid handläggningar av försäkringar.

Nationellt försäkringsmedicinskt forum (NFF) antog i mars 2011 följande definition:
"Försäkringsmedicin är ett kunskapsområde om hur funktionstillstånd, diagnostik, behandling, rehabilitering och förebyggande av sjukdom och skada påverkar och påverkas av olika sjukförsäkringars utformning samt därmed relaterade överväganden och åtgärder inom berörda professioner."

Av definitionen framgår att kunskapsområdet inom vården inte enbart angår sjukskrivande läkare utan berör även andra yrkesgrupper som medverkar i överväganden och åtgärder som kan ha betydelse för en individs behov av försäkringsförmåner. Personal inom hälso- och sjukvård behöver både omfattande medicinsk kunskap och kunskap inom försäkringsmedicin för att kunna möta individer som söker hälso- och sjukvård på grund av ohälsa.

Koordinering

Sedan 2006 har SKL och regeringen haft överenskommelser om en särskild satsning på att utveckla hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering [1]. Syftet med överenskommelsen är att skapa en effektiv och kvalitetssäker sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess i hälso- och sjukvården genom att ge landstingen ekonomiska drivkrafter att prioritera sjukskrivningsfrågan.

Satsningen har bland annat bidragit till  en ny funktion inom hälso- och sjukvården kommit att utvecklas: rehabiliteringskoordinatorn. Syftet är både att samordna hälso- och sjuk­vårdens insatser och att stödja patienter i rehabilitering och återgång i arbete. Den nya funktionen har uppskattats av både patienter, läkare, handläggare på Försäkringskassan och av arbetsgivare.

En studie gjord i Stockholms läns landsting visar att koordineringen har god effekt på återgång i arbete och har mottagits positivt av patienter och sjukskrivande läkare [2].

Arbeta för en jämställd sjukskrivningsprocess

Att verka för jämställdhet innebär att omsätta forskning om genus och kön i praktiken.Jämställd sjukskrivningsprocess handlar om att varje sjukskrivning ska vara rätt anpassad till individen, medicinskt moti­verad och inte bygga på stereotypa föreställningar om kön. Konkret innebär det att använda metoder och åtgärder för att upptäcka och förändra skillnader inom vård- och omsorg utifrån kön. Ett exempel på metod är Genushanden, ett stöd som ska påminna om att ställa samma frågor till kvinnor och män.

Länkar till information och film om Genushanden finns under Relaterad information.

Generellt om rehabilitering

Rehabiliteringsarbetet har genom åren utvecklats och fått olika mening vartefter nya discipliner börjat arbeta inom området och beroende på samhällets intensifierade fokus på specifika rehabiliteringsområden. Allt fler organisationer och professioner involveras i arbetet på grund av att olika perspektiv och kunskaper om människors resurser och hinder för aktivitet synliggjorts och utvecklats.

Rehabilitering används ofta som ett paraplybegrepp för olika former av interventioner, men innebörden av rehabilitering är olika beroende på vem som tolkar och inom vilken kontext det sker. En beskrivning innebär att rehabilitering är en pågående process som involverar identifiering av problem, behov och analyser, implementering av adekvata interventioner samt utvärdering av utfallet.

En annan beskrivning hävdar att rehabilitering omfattar alla åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som hjälper den som är sjuk eller skadad att återvinna bästa möjliga funktion och förutsättningar för en så bra livskvalitet som möjligt.

Samband mellan organisatoriska faktorer, psykosocial miljö och individens hälsa

Alltför höga krav och begränsade resurser i arbetet hänger generellt samman med lägre arbetstrivsel, en ökad vilja att säga upp sin anställning samt sämre psykisk och fysisk hälsa. Samtidigt finns god kunskap om vilka organisatoriska och psykosociala faktorer som bidrar till positiva arbets- och hälsorelaterade utfall, och hur viktigt det är att generellt främja en god arbetsmiljö för kvinnor såväl som män, för olika yrken och inom arbetsmarknadens olika sektorer [3, 4].

Effektiv rehabilitering

Målet med en lyckad rehabilitering är att en anställd ska kunna återgå och arbeta som tidigare med de arbetsuppgifter den hade före sjukskrivning. Huruvida en rehabilitering är effektiv måste avgöras från fall till fall, beroende på individen, dennas problem och inte minst vilken typ av verksamhet som bedrivs.

Arbetslivsinriktad rehabilitering innebär ett tålamodskrävande arbete. Stöd och anpassningsåtgärder ska utgå från individens fysiska och psykiska förutsättningar. Dessa åtgärder måste också ställas i förhållande till om de är möjliga att genomföra på arbetsplatsen. Hänsyn till arbetskolleger, organisation och verksamhetens krav måste vägas in i bedömningen. Det är endast stöd och anpassningsåtgärder som syftar till att arbetstagaren ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren som ligger inom ramen för arbetsgivarens skyldighet.

Sammanfattningsvis kan sägas att rehabiliteringsarbetet innebär rättigheter och skyldigheter för såväl arbetsgivaren som arbetstagaren och det kan vara avgörande för resultatet att båda parter i förväg känner till ramarna för rehabiliteringen och går in i processen med rimliga förväntningar.

Aktörer med rehabiliteringsansvar

Ansvaret för individens rehabilitering ligger på flera aktörer; försäkringskassan, arbetsförmedlingen, arbetsgivaren, hälso- och sjukvården och kommunerna. Uppdelningen  av ansvaret kan innebära att det inte finns någon samlad bild av individens behov och det kan vara svårt att koordinera insatser mellan de olika aktörerna. De olika aktörernas roll och ansvar beskrivs kortfattat nedan.

  • Arbetsförmedlingen. Ansvarar för arbetslivsinriktade åtgärder och rehabilitering om en person är arbetslös. Annars är detta arbetsgivarens ansvar.
  • Arbetsgivaren. Ansvarar för arbetslivsinriktade åtgärder och rehabilitering för  anställda.
  • Socialtjänsten. Ansvarar för viss social rehabilitering inom kommunen.
  • Försäkringskassan. Samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten. De åtgärder som görs ska göras i samråd med individen. Försäkringskassan även samverka med andra myndigheter och personens arbetsgivare, förutsatt att han eller hon lämnat samtycke. Försäkringskassan ska se till att varje organisation och myndighet vidtar relevanta åtgärder för individens  rehabilitering så snart det är möjligt av medicinska skäl.

Medicinsk rehabilitering åligger hälso- och sjukvården.  I Vårdhandbokens texter berörs huvudsakligen hälso- och sjukvårdens ansvar inom sjukskrivning och rehabilitering.

Revideringsdatum:
2017-09-08
Manusförfattare:
Ann-Britt Ekvall, Processledare, Folkhälsa och sjukvård, Region Jönköpings län
Faktagranskare:
Cecilia Alfvén, Sakkunnig, Avdelningen för vård och omsorg, Sveriges kommuner och landsting (SKL) , Stockholm