Ordination
[Läkemedelshantering]
Ordinationshandling
Läkemedelsordinationerna ska föras in i en ordinationshandling som kan vara skriftlig eller elektronisk. Denna ska ge en samlad och tydlig bild av den ordinerade och utförda läkemedelsbehandlingen. Ordination ska vara entydig och görs med angivande av läkemedlets namn, läkemedelsform (beredningsform), styrka, dosering i antal/volym per doseringstillfälle, administrationssätt och doseringsintervall/tidpunkt för administration. Internationella enheter ska förkortas med E. Vid behov kan hänvisning till fastställda behandlings- eller spädningsschema ske. Om detta inte finns ska spädningsförfarande anges med angivande av volym av aktivt läkemedel och typ av spädningsvätska och dess volym.
Undantagsvis samt i akuta situationer kan ordinationer ges muntligen. Dessa ska då dokumenteras och signeras i efterhand av läkare. Uppgifter i journalhandling får inte utplånas eller göras oläsliga. Vid rättelse av en felaktighet ska det anges när rättelsen har skett och vem som har gjort det.
Ordinationer på dosrecept
Läkaren fyller i och undertecknar dosrecept alternativt använder e-dos (elektroniskt dosrecept). Aktuellt dosrecept förvaras i patientens journal, alternativt nås via elektronisk läkemedelsjournal. Mer information finns på Apoteket Farmacis hemsida.
Telefonordinationer
Telefonordination kan göras om den som ordinerar är förhindrad att komma till patienten. Läkaren ger telefonordinationen till en sjuksköterska som repeterar ordinationen som kontroll. Den läkare som ordinerat läkemedlet ska sedan så fort som möjligt skriftligen eller elektroniskt bekräfta denna.
Stående ordination
Den vanligaste ordinationen är den stående, både kontinuerlig och vid behov. All stående medicinering, inklusive vid behovsmedicinering, skrivs in i ordinationslistan elektroniskt eller på ordinationsjournal. Vid ordination "vid behov" bör maximal dygnsdos anges. Injektioner och/eller infusioner, insulin, antikoagulantia, syrgas etc. ska nedtecknas med hänvisning till specifik dosering ordinerad på separat lista. Regeln är således att alla till patienten ordinerade eller givna läkemedel ska kunna överblickas på samma lista. Antalet bilagor till ordinationshandlingen ska i görligaste mån begränsas. Doseringsangivelser anges normalt med den så kallade ”plusmetoden” (exempelvis 1+1+1). Tillfälligt uppehåll anges som "X" för de dagar uppehållet gäller och utsatt ordination anges som "0".
Tillfälliga ordinationer
Tillfälliga ordinationer avser läkemedel som ges vid ett enstaka behandlingstillfälle. Dessa skrivs in i ordinationslistan på vanligt sätt. System ska finnas så att läkemedel givna på annan klinik i samband med undersökning eller annat ingrepp också finns tillgänglig i patientdokumentationen.
Ordination enligt generella direktiv
Ordination enligt generella direktiv omfattar läkemedel som får ges av sjuksköterska efter behovsbedömning utan kontakt med läkare. Ordinationer enligt generella direktiv ska utfärdas restriktivt och omprövas regelbundet. Anvisningar för ordinationer enligt generella direktiv ska finnas i den lokala instruktionen för läkemedelshantering.
Läkemedel som får ges efter generella direktiv skall finnas listade och och listan ska vara fastställd av verksamhetschef eller dennes ställföreträdare (medicinskt ledningsansvarig om verksamhetschef inte är läkare). Listan ska innehålla information om indikationer och kontraindikationer samt dos och antal tillfällen som läkemedlet får ges till en patient utan att en läkare kontaktas. Sjuksköterskan skriver in ordinationen i utdelningslistan. Ansvarig läkare informeras.
Ordination av sjuksköterska
För sjuksköterskor med förskrivningsrätt finns i SOSFS 2001:16 en förteckning över vilka läkemedel som får förskrivas. Sjuksköterska som uppfyller krav på specialistutbildning till distriktssköterska eller inom hälso- och sjukvård för barn och ungdomar får ordinera läkemedel för vaccination enligt vissa vaccinationsprogram, se SOSFS 2000:1.