Infusionsutrustning

Läkemedel, infusionslösningar och sondnäring kan tillföras patienter peroralt, intravenöst, intramuskulärt eller subkutant med hjälp av medicinteknisk utrustning.

Denna utrustning brukar vanligen kallas för infusionsutrustning och inkluderar infusionsapparater, det vill säga pumpar och droppräknare, och tillbehör.

Exempel på infusionsutrustning är

• nutritionspumpar
• infusionsregulatorer
• volympumpar
• sprutpumpar
• insulinpumpar
• smärtpumpar
• infusionsaggregat
• sprutor

Godkänd utrustning

Infusionsutrustning som används inom hälso- och sjukvård ska uppfylla gällande lagar och standarder. Detta innebär bland annat att produkterna ska vara CE-märkta enligt det medicintekniska direktivet (MDD/93/42).

Vid användning ska tillverkarens rekommendationer och instruktioner följas. Den enligt bruksanvisningen avsedda användningen är den enda tillåtna. De engångsprodukter som används tillsammans med infusionsutrustningen ska vara avsedda för denna utrustning och tillämpning.

Olika krav beroende på användningsområde

Infusionsutrustningens uppgift är att på ett kontrollerat sätt tillföra en infusionslösning, ett läkemedel eller sondnäring till en patient.

Kraven på noggranhet och funktioner skiftar beroende på bland annat användningsområde, läkemedel och patientkategori. Speciella krav kan finnas på engångsprodukter som används tillsammans med olika läkemedel. Det gäller bland andra ljuskänsliga läkemedel.

Utvecklingen inom infusionsterapin och av de läkemedel som används har lett till specialiserade utrustningar som dessutom har flera funktioner och möjligheter. Detta tillsammans med olika val av teknik gör att samma utrustning inte används på samma sätt i samma vårdsitutation på alla sjukhus och vårdinrättningar eller då patienten vårdas i det egna hemmet.

Kraven på säkerhet och användbarhet måste beaktas vid varje ny vårdsituation.

Risker med infusionsutrustning

I statistiken över olyckor, avvikelser och tillbud med medicinteknisk utrustning förekommer ofta infusionsutrustning. Vanligast är felaktigt handhavande av utrustningen. Det kan förebyggas genom utbildning, kvalitetssäkrade rutiner och krav på utrustningens användbarhet. Det är viktigt med ett varsamt handhavande av utrustningen, att uppmärksamma alla larmsignaler och att kontakta medicinteknisk service vid tveksamhet om utrustningen fungerar korrekt.

Fel kan också bero på bristande konstruktion och/eller underhåll.

Se till att

• en svensk bruksanvisning finns tillgänglig
• utrustningen är lämplig för den aktuella användningen och miljön
• rätt engångsprodukter används
• inställningarna är kontrollerade
• utrustningen är rätt monterad
• utrustningen inte lämnas utan uppsikt under lång tid

Tänk också på att mobiltelefoner och andra radiosändare kan störa infusionspumpar och annan medicinteknisk utrustning.

Kom ihåg att en apparat aldrig kan ersätta en människa utan alltid och endast ska ses som ett hjälpmedel.

Utrustning för enteral nutrition

Nutritionspump

Nutritionspumpen är en enkel form av infusionspump, vanligen peristaltiskt roterande. Det ska tydligt framgå att pumpen endast är avsedd att användas för nutrition.

Peristaltisk rörelse = en vågrörelse lik tarmrörelser i matsmältningskanalen.

Ett speciellt slangset ska användas. Flödet ställs vanligen in i ml/timme. Många infusionsapparater använder sig av slangset som är specialtillverkade för apparattypen. Normalt ska det inte gå att montera ett sådant slangset fel. I bruksanvisningen framgår att endast det speciella slangsetet ska användas.

Det ska finnas ett larm för avslutad infusion när näringsflaskan eller näringspåsen är tom.

Nutritionspumpar är vanliga, såväl inom intensivvård som inom hemsjukvård. Det medför att många olika personalkategorier, liksom patienter och närstående, kommer i kontakt med dessa pumpar. Det är därför särskilt viktigt att de är enkla och säkra att hantera.

Utrustning för intravenös tillförsel

Infusionsaggregat

Det enklaste och vanligaste sättet att tillföra en vätska eller ett läkemedel till en patient är att använda ett infusionsaggregat av standardtyp, kopplat till en infusionspåse eller -flaska.

Höjdskillnaden mellan infartens placering på patienten och vätskenivån i droppkammaren eller infusionspåsen gör att vätskans tyngd skapar ett så kallat hydrostatiskt tryck. Det är detta tryck som är "motorn" och som gör att infusionslösningen kan passera via aggregatet in i patienten. Observera att infusionshastigheten påverkas om höjdskillnaden ändras mellan patienten och droppkammaren/infusionspåsen.

Trycket motsvarar höjden på vätskepelaren i slangsetet

Den enkla hanteringen och den manuella inställningen av dropptakten med en rullklämma gör att man oftast använder sig av denna metod vid infusioner där risknivån är liten. Faktorer som påverkar risken är läkemedlets egenskaper såsom halveringstider, funktion, viskositet och om flera infusioner ska ske samtidigt.

Det finns alltid risker förenade med infusionsterapi. Utvecklingen av infusionsregulatorer och infusionspumpar har till stor del varit fokuserad på att minska dessa risker och att tillföra möjligheter som en enkel rullklämma inte kan erbjuda.

Infusionsregulator (droppräknare)

Den så kallade dropptaktsregulatorn eller infusionsregulatorn utvecklades för att man skulle kunna kontrollera dropptakten och få utrustningen att larma, exempelvis vid överinfusion. Överinfusion innebär att för stor volym infunderas eller att ett för snabbt flöde uppstår i slangen till patienten. Regulatorn kan populärt kallas för en "intelligent slangklämma" då den saknar en aktiv pumpfunktion.

Regulatorn har inbyggda larmfunktioner som reagerar om infusionen stannar, går för fort eller om till exempel infusionslösningen är slut.

Infusionsregulatorer används allt mer sällan. Detta beror bland annat på att volyminfusionspumpar med högre säkerhetsnivå och fler funktioner numera kan byggas till ett lågt pris.

Droppsensorn känner av dropptakten. Regulatorn styrs att släppa igenom rätt flöde.

Volympumpar

Volympumpen (även kallad volyminfusionspump) är den vanligaste typen av infusionsapparat och förekommer allmänt på vårdenheter inom sjukvården.

Till skillnad från regulatorn har pumpen någon typ av aktiv pumpdel som ger infusionsvätskan det tryck som krävs för att den ska kunna tillföras patienten (ett tryck större än ventrycket). Detta gör att pumpen inte är beroende av gravitationen för sin funktion. De vanligaste principerna för volympumpar är den linjära peristaltiska pumpen och den roterande peristaltiska pumpen.

Likväl som man på aggregatets förpackning skall se vilken utrustning som aggregatet passar till, så skall det i volympumpens instruktioner framgå vilka aggregat som kan/ska användas.