Säkerhetsfunktioner

Internationell standard

En harmoniserad standard för infusionsapparater finns, EN 60601-2-24. Den tar bland annat upp många av infusionsapparaternas säkerhetsfunktioner. Pumptillverkaren måste alltid följa MDD och svensk författning. MDD är EU's medicintekniska direktiv vars syfte bland annat är att upprätthålla säkerheten på produkter och utrustning.

Start av pump

Om en infusionsapparat lämnas preparerad och färdig för att startas kommer utrustningen normalt att larma efter två minuter. Larmet finns för att påminna vårdpersonalen så att man inte av misstag tror sig ha startat en infusion.

Droppsensorer

Volyminfusionspumpar har traditionellt varit utrustade med en droppsensor. Det primära syftet med en droppsensor är då att larma när infusionspåsen är tömd så att vårdpersonalen kan byta denna utan att behöva byta eller lufta ur infusionsaggregatet. Droppsensorn larmar även då det finns stopp i slangen uppströms pumpen, eftersom utan flöde droppar inte vätskan. Numera går de flesta volympumpar att köra utan droppsensor.

Droppsensorn känner av när infusionspåsen är tömd, styr så att tillförseln stängs av och ger larm.

Flödessensorer

Vissa pumpar är utrustade med interna sensorer som larmar om det finns hinder/för lågt flöde uppströms eller nedströms om pumpen.

Luftdetektor

På de flesta moderna volympumpar finns en luftdetektor som ska känna av luftbubblor i infusionsaggregatets slang.

När exempelvis kylda vätskor används finns en stor risk att luft frigörs.

Om en luftmängd som överstiger den inställda larmgränsen detekteras kommer pumpen att larma. Utan larm skulle luften kunna transporteras till patienten och eventuellt orsaka en luftemboli.

Funktionsprincipen för en luftdetektor är att en sändare (vanligen ultraljud) skickar ut signaler som sedan påverkas olika av om de passerar genom luft eller vätska. En mottagare känner av förändringar. Mängden luft framför mottagaren avgör storleken på den "felsignal" som mottagaren avger.

Vid användning av glasflaskor till infusionsvätskor krävs noggrann övervakning, oavsett administreringsväg, för att undvika luftemboli.

Eko från luftbubbla i infusionsslang.

Givare för övervakning av tryck

Tidigare var en av de vanligaste orsakerna till tillbud med infusionspumpar att trycket i infusionsaggregatet steg till alltför höga nivåer. När ett sådant tryck frigörs avges en ofrivillig bolusdos till patienten. Denna bolusdos kan, beroende på läkemedlets egenskaper och styrka, ge upphov till obehag eller skada.

En tryckkänslig givare som monteras i direkt kontakt med slangsetet eller en speciell "tryckdisk" på slangsetet kan känna av om trycket i slangen ökar.

På flertalet moderna infusionspumpar går det att ställa in en larmgräns för tryck. Detta minskar den potentiella bolusdosen.

Moderna infusionspumpar kan även backa vid trycklarm för att minska trycket och eliminera bolusrisken. Observera att denna övervakning inte kan eliminera risken för att en infusion går subkutant. Vissa infusioner, till exempel epidural, kan behöva arbeta med ett högre tryck för att infusionsvätskan ska kunna levereras.

Dedicerade infusionsaggregat

De flesta nyare volympumpar använder sig av specialaggregat, så kallade dedicerade eller nycklade infusionsaggregat. Detta innebär att pumptypen endast fungerar med en typ av aggregat och att detta aggregat skiljer sig i utformning från ett standardaggregat.

Pumpen måste vara så konstruerad att den inte tillåter att fel aggregat används eftersom det annars kan uppstå en situation där patientens säkerhet äventyras.

Utbildning och väl dokumenterade rutiner minskar risken för förväxling av material till infusionsapparater.

Skydd mot fritt flöde

Vissa infusionspumpar är utrustade med en spärr i pumpmekanismen som förhindrar en ofrivillig gravitationsinfusion när pumpen är avstängd. Denna funktion kan också finnas inbyggd i infusionsaggregatet och motsvarar då en kran öppnar sig när pumpen laddas med aggregatet.