Muntorrhet

Muntorrhet kan innebära två olika tillstånd. Det ena är den subjektiva upplevelsen av muntorrhet (xerostomi) medan det andra är en objektivt uppmätt minskning av mängden producerad saliv (hyposalivation). Ofta, men långt ifrån alltid, sammanfaller de två tillstånden.

Muntorrhet påverkar i hög grad det allmänna välbefinnandet och livskvaliteten. Orsaken är oftast biverkan av läkemedel, men vissa sjukdomstillstånd kan också ge muntorrhet, liksom syrgasbehandling. Muntorrhet ökar risken för dålig munhälsa. 

Brist på saliv ger besvär

Brist på saliv kan ge svårigheter att tala, tugga och svälja. Andra vanliga besvär är munsveda och skavande proteser.

Saliven är en viktig del av kroppens försvar. Dessutom är det salivskikt som normalt täcker slemhinnorna i mun och svalg av stor betydelse för kroppens naturliga försvar mot bakterie-, virus- och svampinfektioner. En minskning av salivsekretionen ökar också risken för karies.

Ett nedsatt salivflöde måste kompenseras med frekvent munvård.

Läs mer i texten om munvård.

Besvären kan lindras genom att patienten dricker eller sköljer munnen ofta, så att slemhinnorna fuktas. Undvik sockerhaltiga drycker. Det finns också salivstimulerande medel eller saliversättningsmedel som kan ges.

Orsaker till muntorrhet

Orsaker till muntorrhet bör utredas och åtgärdas. En ibland förbisedd anledning till muntorrhet kan vara munandning.

Sjukdomar

Bland sjukdomar som åstadkommer muntorrhet är Sjögrens syndrom ett exempel. Vissa andra kroniska sjukdomstillstånd som till exempel reumatoid artrit och diabetes kan också påverka salivproduktionen och munhälsan.

Strålbehandling

Minskad salivsekretion är en vanlig följd av strålbehandling, i synnerhet vid strålning mot huvud, nacke och hals. Eftersom även helkroppsbestrålning inkluderar huvud, hals och nacke påverkas salivproduktionen. Hos barn påverkas dessutom salivkörteltillväxten av helkroppsbestrålning.

Sjukdom och läkemedelsbehandlingar

Forskningsresultat visar tydligt [4] att kombinationen av sjukdom och läkemedelsbehandling ökar risken för minskad salivproduktion.

Läkemedelsbiverkningar

Muntorrhet är den tredje vanligaste läkemedelsbiverkan [5]. Läkemedel med rent antikolinerg effekt, exempelvis tri- och tetracykliska antidepressiva läkemedel har, liksom diuretika, en negativ inverkan på salivmängden.

Antalet läkemedel [5] är den enskilda faktor som har störst betydelse för såväl upplevelse av muntorrhet som mängden producerad saliv. Ju fler läkemedel, desto större är risken för muntorrhet.