Utredning

Patienter som identifieras med nutritionell risk ska gå vidare till en nutritionsutredning för att fastställa problemets orsak, art och grad. I möjligaste mån kan överenskommen diagnos och registreringssystem användas, det vill säga nutritionsdiagnos (baserad på ICD10 koder) kan användas.

Inom ramen för sin omvårdnadsutredning ställer sjuksköterskan omvårdnadsdiagnos inkluderat patients ät- och nutritionsproblem. Nutritionsdiagnos, omvårdnadsdiagnos och patientens medicinska diagnos ligger till grund för ställningstagande till nutritionsordination. I nutritionsutredningen ingår:

• nutritionsanamnes
• nutritionstatusbedömning
• status innefattande symtom och kliniska tecken
• beaktande av relevanta medicinska och omvårdnadsdata

Negativ energibalans

Ofrivillig viktminskning på mer än fem procent under en månad eller mer än tio procent under ett halvår beräknat på ursprungsvikten, pekar på ett kraftigt försämrat näringstillstånd, och utgör ett tydligt tecken på negativ energibalans.

Ätsvårigheter kan utgöra en anledning till negativ energibalans, orsakad av till exempel aptitlöshet, tugg- och sväljningsproblem, munhåle- och/eller tandproblem, illamående/kräkning samt problem vid måltidsituationen, till exempel svårigheter att föra maten till munnen eller att dela maten på tallriken.

BMI (Body Mass Index)

BMI (vikt i kg/längd i meter²) utgör ett enkelt sätt att bedöma nutritionsstatus. Normalvikt för vuxna motsvarar ett BMI på 20-25. För personer över 70 år är motsvarande värde 24-28/29. Referensvärdet för lågt BMI, det vill säga undervikt, är 20 och för äldre människor (över 70 år) 22. En fördjupad analys av nutritionsstatus kan göras genom mätning av kroppssammansättning. Det enklaste sättet att värdera kroppssammansättning ”bedside” är med hjälp av Bioeletrisk impedans (BIS). Med BIS erhålles ett mått på mängden kroppsfett och fettfrimassa.

Muskelfunktionsbestämning med hjälp av mätning av handgreppsstyrkan kan användas som ett komplement till bestämningen av BMI, underhudsfett och muskelmassa (antropometriska mätningar). Eftersom referensvärden för normalfunktion för handgreppsstyrka ännu saknas används varje person som sin egen referens.

Blodprov

S-albumin sjunker som ett resultat av undernäring eller inflammation. Värdering av S-albumin bör därför alltid ske med beaktande av eventuell inflammation, se CRP nedan.

CRP (C-reaktivt protein) är en inflammationsmarkör och bör alltid uppmärksammas vid bedömning av nutritionsstatus för att få en uppfattning om graden av katabolism (kroppsnedbrytande reaktioner).

Pågående eller nyligen genomförd behandling såsom kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi, medicinering kan orsaka till exempel illamående, muntorrhet eller förstoppning. Det är viktigt att ta hänsyn till kulturella, religiösa, etniska, psykiska och sociala faktorer.