Utskrivet 2012-05-22

Till navigering

Smitta och infektioner

[Operationsvård]

Postoperativa sårinfektioner

Det finns risk för en postoperativ sårinfektion när bakterier kontaminerar operationssåret under operationen. Infektioner i sårområdet efter ett kirurgiskt ingrepp är en av de vanligaste typerna av vårdrelaterade infektioner.

Infektionsrisken varierar inte bara på grund av typ och mängd bakterier som når såret utan också beroende på patientfaktorer, typ av operation, operationsteknik, bruk av peroperativt antibiotika och kontroll av patientens tillstånd före under och efter operationen.

Patientfaktorer som ökar risken för infektion

Patientfaktorer som ökar infektionsrisken är bland annat allvarlig underliggande sjukdom, extremt hög eller låg ålder, fetma (BMI ≥30 kg/m2), dåligt näringstillstånd, pågående infektion i annat organ, hudskador, rökning, diabetes och steroidbehandling.

Registrering ger resultat

Registrering av postoperativa sårinfektioner med återföring av resultatet till den opererande kliniken sänker infektionsfrekvensen, vilket tyder på att det finns goda kunskaper om hur postoperativa infektioner ska undvikas. Dessa kunskaper måste dock hållas ständigt aktuella så att det praktiska arbetet bedrivs kunskapsbaserat.

Smittkällor, smittvägar

Smitta kan komma antingen från patienten själv, så kallad endogen smitta, eller från omgivningen, huvudsakligen de personer som är närvarande i operationssalen, så kallad exogen smitta.

Vilka smittkällor och smittvägar som dominerar varierar med typ av operation och hygieniska åtgärder. Vid tarmoperationer dominerar den endogena smittan men exogena infektioner, till exempel med Staphylococcus aureus, förekommer också. Vid proteskirurgi utgör både patientens och personalens hudflora en infektionsrisk.

Endogen smitta

Vid en operation måste man alltid penetrera hud eller slemhinna. Om operationssåret förorenas med lågvirulenta bakterier från patientens normala hudflora, såsom koagulasnegativa stafylokocker (KNS) - till exempel Staphylococcus epidermidis -, är risken för infektion förhöjd vid särskilt infektionskänslig kirurgi som ortopedisk kirurgi eller implantation av kroppsfrämmande material.

Om patientens hud är koloniserad eller kontaminerad med mer virulenta bakterier, till exempel Staphylococcus aureus, finns det risk för infektion vid alla typer av operationer.

Då man öppnar organ som innehåller bakterier, exempelvis tarmen, sker alltid en viss förorening av omgivande vävnad även om spill inte kan påvisas med blotta ögat. Vid denna typ av kirurgi är endogen smitta vanligast.

Andra risker för endogen smitta utgör en pågående infektion på huden eller i något annat organ än där ingreppet sker.

Exogen smitta

Vid exogen smitta kommer smittämnet från omgivningen. Med modern operationssalsstandard är det personalen i operationssalen som är den främsta smittkällan.

Smittämnen kan nå operationssåret via luften, med droppar eller genom kontakt med kläder, vätskor, instrument och så vidare som har kontaminerats under operationen.

Luftburen smitta

Från varje enskild person sprids 1000–8000 bakteriebärande hudfragment per minut till luften. Dessa förorenar operationssåret genom att falla ned i det eller genom att de först faller ned på instrument, i öppna vätskor och så vidare och sedan via dessa förs ned i operationssåret.

viktigt.gif

Ju fler personer som finns i operationssalen desto större är risken för luftburen smitta.

Kontaktsmitta

Personalens hudbakterier kan också nå operationssåret direkt genom hål på operationshandskarna eller genom att bakterierna vandrar genom operationsrockens väv när den är genomfuktad. Hårstrån kan bära hudbakterier och förorena operationssår och föremål om de faller ned på dessa.

Droppsmitta

När man talar, hostar eller nyser sprids bakteriebärande salivdroppar. Dessa droppar är tunga och sprids därför endast inom armlängds avstånd.

Revideringsdatum:
2010-01-13
Reviderad av:

Anna Hambraeus, docent, tidigare överläkare i vårdhygien, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Manusförfattare:

Anna Hambraeus, docent, tidigare överläkare i vårdhygien, Akademiska sjukhuset, Uppsala och Ann Tammelin, med.dr., överläkare, Vårdhygien Stockholms län

Faktagranskare:

Margareta Werner, fil.mag., magister i smittskydd och vårdhygien, hygiensjuksköterska, Vårdhygien Stockholms län

Publicerad:
2010-02-02

Dela information

Dela |

© Inera AB