Översikt

Pulsen, som kan palperas över olika artärer på kroppen, är den blodvåg som vid varje hjärtsammandragning fortplantar sig ut i artärerna. Lättast är det att palpera pulsen där den ligger centralt och/eller om kärlet är grovt.

Flera faktorer kan påverka pulsens rytm, fyllnad och spänning. Till exempel om hjärtat fylls med en mindre mängd blod än tidigare och det pumpas ut i kroppen, minskar mängden blod som kommer ut i perifera pulsar vilket gör pulsen tunnare och ibland inte kännbar. Orsaken till det kan vara lågt blodtryck som i sin tur kan bero på bland annat vasovagal reaktion, rytmrubbning och blödning. En annan orsak till svårigheter att känna pulsar kan vara perifer kärlsjukdom, där åderförkalkning är den absolut vanligaste bakomliggande orsaken till förträngningar och ocklusioner.

Pulsfrekvens och rytm

Hjärtfrekvensen styrs av det autonoma nervsystemet, sympatikus och parasympatikus. Sympatikus ökar hjärtfrekvensen och parasympatikus sänker, via vagusnerven, hjärtfrekvensen. Den normala hjärtfrekvensen är mellan 50-100 slag per minut och impulsen kommer normalt från sinusknutan i höger förmak i hjärtat.

Takykardi är när hjärtats frekvens är över 100 slag per minut i vila. Bradykardi är när frekvensen är under 50 slag per minut i vila.

Högre pulsfrekvens kan leda till mindre slagvolym vilket leder till en mindre blodvåg ut i artärerna vilket i sin tur leder till att pulsen kan bli svår att känna och mäta perifert. Eventuellt sjunkande blodtryck försvårar ytterligare pulspalpation och ger en varning om försämrad patient.

Låg puls med en bra slagvolym (hjärtat hinner fylla sig bra mellan varje hjärtkontraktion och orkar tömma sig bra) ger en välfylld och stark pulsvåg. En låg puls och ett lågt blodtryck talar för att hjärtat av någon anledning inte kan kompensera det låga blodtrycket med högre puls och leder ofta till att vagushämmande eller sympatikusstimulerande läkemedel behöver ges.

Pulsfrekvensen är inte alltid samma som hjärtfrekvensen

Vid oregelbunden hjärtrytm, vanligen förmaksflimmer, blir slagvolymen och pulsvågen ut i artärerna olika för varje slag. Om det är ett kort mellanrum mellan två kammarkontraktioner hinner hjärtat inte fyllas med tillräckligt mycket blod för att pulsvågen ska komma ända till och kännas i a.radialis. Vid oregelbunden rytm är alltså pulsen i a.radialis otillförlitlig och bör kontrolleras med antingen ett EKG eller annan rytmmonitorering. Ett stetoskop kan också placeras över hjärtat för att fastställa hjärtfrekvensen via auskultation. Även extraslag kan, av samma anledning, missas vid palpation i a.radialis.

Vid oregelbunden hjärtrytm är alltså den palpabla pulsen ofta lägre än den egentliga hjärtfrekvensen! Skillnaden mellan den verkliga hjärtfrekvensen och pulsen i perifer artär kallas pulsdeficit. Saturationsmätare ska bland annat av den anledningen inte användas för att fastställa hjärtfrekvensen rutinmässigt!