Utskrivet 2013-05-19

Till navigering

Översikt

[Sänggrindar]

Idag finns det begränsad vetenskaplig litteratur som tar upp rutiner kring användande av sänggrind eller som beskriver vilka riskfaktorer som ska beaktas vid beslut om sänggrind [1-4]. Innehållet grundar sig därför på beprövad erfarenhet och har stöd i angivna referenser.

Sänggrindar ska aldrig användas slentrianmässigt, även om grindar redan sitter på sängen. Beslut om sänggrind ska regelbundet utvärderas och omprövas. Det är viktigt att alla som deltar i vården av patienten känner till och följer beslutet. Patientens egen inställning till sänggrind bör beaktas vid sänggrindsbedömning, likväl patientens sjukdomsinsikt. Patienten måste alltid ge sitt samtycke till att grind används [5]. Det är även viktigt att patient och närstående informeras om syftet med beslutet. Sänggrind kan utgöra en risk för skada men kan också fungera som underlättare, till exempel vid lägesändring i säng [4].

Sänggrindar är aldrig ett alternativ till tillsyn. I den utsträckning det är möjligt är personlig övervakning den absolut bästa åtgärden. En låg säng kan vara ett alternativ till sänggrind.

Det här avsnittet kan användas som hjälp och vägledning vid bedömning och beslut angående användande av sänggrind.

Ansvar för bedömning och beslut

I en rapport om skyddsåtgärder inom äldreomsorgen [6] framkommer att användning av sänggrindar kan innebära såväl ökad säkerhet som ökad risk för patienten. Utifrån en analys av ansvarsärenden konstaterade Socialstyrelsen redan 1998 att det är en viktig uppgift för den omvårdnadsansvariga sjuksköterskan att se till att sängutrustningen anpassas efter den enskilde individens behov [7]. Erfarenhet har visat att en extra låg säng i kombination med en mjuk dyna nedanför kan vara att bra alternativ vid individuell anpassning.

Beslut om sänggrindar tas av legitimerad personal med omvårdnadsansvar, som också är ansvarig för uppföljningen samt för dokumentation av underlag och beslut [8]. Upprepa bedömningen av behovet av sänggrindar så snart patientens status eller faktorer i omgivningen förändras.

Revideringsdatum:
2013-01-03
Manusförfattare:

Linda Englund, leg sjukgymnast, Capio S:t Görans sjukhus, Stockholm

Linnea Engman, leg. arbetsterapeut, Medicinkliniken, Capio S:t Görans sjukhus, Stockholm.

En tvärprofessionell arbetsgrupp har deltagit i arbetet. Denna har bestått av läkare, undersköterska, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast från Medicinkliniken på Capio S:t Görans sjukhus. 

Faktagranskare:

Nationella Vårdhandboksrådet

Dela information

Dela |

© Inera AB