Dokumentation
[Smärtskattning av akut och postoperativ smärta]
Att skatta och utvärdera akut och postoperativ smärta är en omvårdnadsmetod och ska, liksom övriga omvårdnadsåtgärder, dokumenteras. Korrekt och utförlig dokumentation gör det möjligt att förmedla patientens smärtupplevelse till övrig personal. Dokumentation av smärta är en del av den kommunikation mellan vårdare och patient, samt mellan olika vårdare, som är nödvändig för att tillgodose patientens behov.
Dokumentation av smärta bör ske på egen, väl synlig plats i patientjournalen samt utformas på ett sätt som ger underlag för utvärdering av smärtbehandlingen.
- I omvårdnadsjournalen, under sökord smärta, är det till exempel lämpligt att beskriva smärtans lokalisation, karaktär och duration i löpande text.
- Smärtans intensitet bör dokumenteras på ett mer överskådligt sätt, vilket kan ske till exempel på ett separat smärtskattningsprotokoll för postoperativ smärtbehandling eller dylikt. I vissa datajournalsystem ges möjlighet att dokumentera smärtintensitet presenterat både i tabellform och graf.
- Genombrottssmärta ska dokumenteras både före och efter given tilläggsmedicinering.
- Smärtintensitet bör dokumenteras både i vila och vid mobilisering. Detta kan ske genom att använda olika mobiliseringsgrader, till exempel när patienten; (I) ligger i sängen, (II) sitter i stol, (III) står upp, (IV) reser sig upp och (V) går omkring. Genom att ange mobiliseringsgrad kopplad till smärtintensitet blir det lättare att följa resultatet av smärtbehandlingen.
- Det är även önskvärt att kombinera kontrollerna av smärtintensitet med att utvärdera om patienten är nöjd eller befinner sig på en acceptabel smärtnivå och att dokumentera det på smärtskattningsprotokollet. Detta är viktigt eftersom en siffra för smärtintensitet i sig inte säger något om hur patienten upplever sin smärtbehandling.
- Patienter med långvarig smärta som lever med en hög smärtnivå kan ha svårt att skatta den akuta smärtan med endimensionella instrument. Patientens smärtintensitet bör då sättas i relation till hur det påverkar patientens dagliga funktioner, vilket därför också ska dokumenteras.