Översikt

Kroppstemperaturen ger viktig information om en persons tillstånd då den i många fall är ett diagnostiskt hjälpmedel, anger omvårdnadsbehov och effekterna av medicinsk behandling. Den enskilda temperaturmätningen avspeglar kroppstemperaturen vid mättillfället, och upprepade mätningar ger mönstret, variationen och trenden över tiden.

Det är viktigt att känna till patientens normala kroppstemperatur för att kunna bedöma om han eller hon har feber eller inte. Utgångsvärde på morgonen bör därför alltid tas när patienten kommer in till en vårdenhet. Om patienten har feber vid ankomsten, fråga efter hans eller hennes normala morgontemperatur och vilken mätmetod som använts.

Hur mätningen genomförs, det vill säga mätställe, utförande och teknik har betydelse för resultatet. Instrumentets precision och noggrannhet påverkar också mätvärdet.

Tillämpa basala hygienrutiner

Patientens komfort och förberedelse måste beaktas. Informera därför alltid om vad du ska göra och varför.

Dokumentation

Dokumentera klockslag, mätvärde och mätmetod i patientjournalen.

Krav på termometrar

Termometern ska vara säker, bekväm och lätt att desinfektera och rengöra. Precisionen, det vill säga att termometern avläser små förändringar korrekt är viktig samt att repeterbarheten är hög, det vill säga att upprepad mätning ger samma värde. Resultatet ska bli detsamma oavsett vem som utför mätningen. Metoden skall således vara så enkel att det är svårt att göra fel.

Se tillverkarens bruksanvisning

Följ tillverkarens anvisning för hur termometern ska användas, för mätteknik och avläsning av mätvärden.

Termometern ska desinfekteras och rengöras mellan varje mätning.

Lokala anvisningar

Örontermometrar och trådbundna muntermometrar som innehåller mycket teknik ska kontrolleras regelbundet av medicintekniker, enligt lokala rutiner, för att kravet på noggrannhet, precision och säkerhet ska uppfyllas.

Förbrukade termometrar och batterier ska kasseras.

Övrigt att observera

Ta hänsyn till och dokumentera om patienten fått smärtstillande läkemedel med temperatursänkande effekt vid feber, till exempel paracetamol, acetylsalicylsyra eller olika NSAID preparat. Under narkos blockeras den neuromuskulära aktiviteten samtidigt som hudens kärl dilateras, vilket sänker kroppstemperaturen.