Utskrivet 2018-12-10

Till navigering

Inläggning av pleuradränage

[Thoraxdränage]

Referenser [1-3,6,7,9,10,12-14] gäller generellt för denna sida.

Inläggning av pleuradränage utförs med aseptisk teknik, vilket innebär bland annat att det hudområde som desinfekteras inte får beröras med händer eller osterila handskar. Sker detta måste hudområdet desinfekteras på nytt. Sterilt material ska bevaras sterilt vid handhavandet.

Gör så här:

  1. Desinfektera området där dränaget ska läggas in med god marginal, antingen i en fyrkant eller i en spiralformad rörelse utåt från inläggningsstället. Använd klorhexidinsprit; Klorhexidinglukonat 5 mg/mL i kombination med etanol 70%, alternativt klorhexidinglukonat 20 mg/mL i kombination med 70% isopropanol eller annat desinfektionsmedel med motsvarande effekt. Om patienten är överkänslig mot klorhexidin används etanol cirka 70% utan klorhexidin, isopropanol cirka 60% utan klorhexidin eller annat alkoholbaserat desinfektionsmedel med motsvarande effekt kan användas som något sämre alternativ till klorhexidinsprit.
  2. Gnid med ordentligt genomblöt tork eller kompress under minst 30 sekunder och låt därefter lufttorka. Desinfektionen kan med fördel utföras i två omgångar, låt då huden lufttorka mellan och efter desinfektionsomgångarna. För bästa effekt ska huden hållas fuktig minst två minuter totalt sett. En steril klisterhandduk alternativt en hålduk med klister fästes nedanför/omkring det tänkta insticksstället.
  3. Lokalbedövning läggs subkutant och intramuskulärt tills nålspetsen är inne i pleura, detta verifieras med aspiration av luft eller vätska. Bedövningen får verka innan ett snitt läggs i huden samt subkutant cirka 1-1,5 cm långt.
  4. Läkaren debriderar (vidgar kirurgiskt) med hjälp en "tunnel" in i pleura mellan två revben. Ett pysande ljud kan höras när man är inne i pleura om diagnosen är pneumothorax, särskilt om ventilpneumothorax föreligger. Läkaren explorerar ofta "tunneln" med ett finger in i pleura.
  5. Dränaget förs in och sutureras fast samt kopplas till dränagebehållaren. Sugstyrka ställs in enligt läkarordination, vanligen -15 till -20 cm H2O. Dränaget kopplas till en engångssug som innehåller en uppsamlingskammare för vätska, vattenlås samt ett system där önskad sugstyrka kan ställas in och regleras. Uppsamlingskammaren rymmer vanligen cirka 2500 mL, vattenlåset låter luft passera ut från systemet men inte in.
  6. Förband läggs samt ytterligare fixation av dränaget mot huden.
  7. Läkaren ordinerar en kontrollröntgen för att säkerställa dränageläget och lungans expansion.

Efter inläggning

Efter inläggning av dränaget kan patienten lägga sig tillrätta i sängen igen. Om patienten får en kraftig hostattack kan slangen klampas (det vill säga klämmas åt med en klämma eller peang) en kort stund för att mildra hostan (lungans expansion avtar vid klampning), för att sedan öppnas igen. Se till att slangen som kopplas till suganordningen i väggen är tillräckligt lång så att patienten kan sitta uppe i fåtölj samt gå på toaletten, det är viktigt att patienten mobiliseras så snabbt det går.

Vid längre förflyttningar använd en transportsug. Två peanger ska alltid finnas tillgängliga vid patienten - om någon av slangarna lossnar ska peangerna sättas på dränageslangen från varsitt håll så att luft inte kommer in i pleurarummet. Denna klampning är tillfällig fram till att dränaget har kopplats ihop igen, då tas peangerna bort.

Byte av dränage och dränagesystem

Dränaget byts vid behov eller efter sex dagar om mängden vätska som kommit är minimal. Digitala dränagesystem som ger information om luftläckage introduceras mer och mer. Då dessa system ger information om huruvida luftläckaget minskar eller ökar kan de ge en guidning i fortsatt vård av patienten vad gäller drändragning eller eventuell kirurgi. [15]

Använt material

Stickande och skärande material läggs i behållare för skärande/stickande/smittförande avfall. Instrument rengörs och desinfekteras för att sedan steriliseras.

viktigt.gif

Beakta risken för stick, skärskador och blodburen smitta

Revideringsdatum:
2017-08-25
Manusförfattare:
Anna Nordström, leg. operationssjuksköterska, Thorax operationsavdelning, Skånes universitetssjukhus, Lund
Faktagranskare:
Susanna Ågren, docent, med.dr, vårdutvecklare och intensivvårdssjuksköterska, Thorax-Kärlkliniken, Universitetssjukhuset och Omvårdnad Medicinska fakulteten, Linköping