Lagstiftning

[Patientens rättsliga ställning]

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen i Sverige är uppbyggd kring vårdgivarens och vårdpersonalens skyldigheter och är därmed en så kallad skyldighetslagstiftning, det vill säga det framgår indirekt av lagtexten vad patienten kan förvänta sig av vården.

En rättighetslagstiftning har övervägts. En sådan skulle innebära att patienten kunde få sin sak prövad i domstol. Förslaget har avförts, bland annat eftersom det skulle innebära stora svårigheter att precisera rättigheternas innehåll.

Vårdgivarens skyldigheter finns beskrivna främst i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL), Tandvårdslagen (TvL), patientdatalagen (PDL) och personalens skyldigheter i patientsäkerhetslagen (PSL). I flera fall är paragraferna i lagarna likalydande men de riktar sig till olika målgrupper. I avsnittet om vårdpersonalens skyldigheter beskrivs bestämmelserna i patientsäkerhetslagen med hänvisning till motsvarande paragrafer i HSL.

Hälso- och sjukvårdslagen

Hälso- och sjukvårdslagen är en så kallad ramlag och innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård. Den reglerar det som landstinget, kommunen eller annan vårdgivare är skyldig att erbjuda patienterna.

Patientsäkerhetslagen

Patientsäkerhetslagen reglerar bland annat hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter. Denna lag trädde i kraft 1 januari 2011 och ersatte lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Patientdatalagen

Patientdatalagen trädde i kraft 1 juli 2008 och ersatte patientjournallagen och vårdregisterlagen. Syftet med PDL är att informationshanteringen inom hälso- och sjukvården ska vara organiserad så att den tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. Hälso- och sjukvårdens informationshantering ska bygga på respekt för patientens och andra registrerades integritet. PDL medförde också en rad nya bestämmelser som ökar patientdelaktigheten i vården. Patienten har rätt till att få en avvikande mening införd i journalen och rätt att spärra uppgifter på vårdenhets- och vårdprocessnivå i journalen, samt rätt att neka till att vara med i kvalitetsregister. Vidare finns bestämmelser i PDL som reglerar sammanhållen journalföring, vilket ger möjlighet att ta del av uppgifter om en patient över vårdgivargränserna.

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd med mera

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS) innehåller preciseringar av skyldigheterna i HSL, PDL och PSL.

Socialstyrelsen utfärdar även nationella riktlinjer som bland annat syftar till att stärka patientens möjligheter att få likvärdig kunskapsbaserad vård oavsett bostadsort och kulturella skillnader.

Vårdgivarens skyldigheter

I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och tandvårdslagen (TvL) anges bland annat de mål och krav som hälso- och sjukvården och tandvården ska uppfylla.

Målet för verksamheten

Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen (2 § HSL). Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Målet för tandvården (2§ TvL) är en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.

Vården ska enligt lagen bland annat vara av god kvalitet, lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och främja goda kontakter mellan personal och patienter. Patienten ska snarast ges en medicinsk bedömning om det inte är uppenbart obehövligt (2 a § HSL).

Den som vänder sig till hälso- och sjukvården ska när det är lämpligt ges upplysningar om sätt att förebygga sjukdom eller skada (2 c § HSL).

Patientens valmöjligheter

Fast läkarkontakt i primärvården

Landstinget har skyldighet att organisera primärvården så att invånarna kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster samt få tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. Patientens val får inte begränsas till ett visst geografiskt område inom landstinget (5 §,2 st.HSL).

Övriga möjligheter i hälso- och sjukvård

Det finns en nationell rekommendation om valmöjligheter inom hälso- och sjukvården. Den innebär att möjligheten att välja vårdgivare har ökat och att patientens ställning har stärkts. Alla landsting har ställt sig bakom denna rekommendation.

Patienterna har möjlighet att söka öppenvård i annat landsting. Till exempel kan personer som studerar eller arbetar i annat län än sitt hemlän söka vård på vistelseorten. Men valmöjligheten gäller även personer som av andra skäl föredrar att söka vård i annat landsting. Rekommendationen ger också patienter som fått sitt behov av behandling konstaterat i hemlandstinget möjlighet att söka denna behandling i annat landsting.

Hemlandstingets remissregler ska beaktas. Eventuella ersättningar för de kostnader som uppstår för bland annat resor kan variera mellan olika huvudmän.

Nationella vårdgarantin

[Patientens rättsliga ställning]

En för landet gemensam vårdgaranti infördes från och med den 1 november 2005. Målet med vårdgarantin är att öka tillgängligheten till planerad vård samt att avveckla köer och väntetider. Vårdgarantin inkluderar även regionvård och högspecialiserad vård samt rikssjukvård. Sedan den 1 juli 2010 är vårdgarantin reglerad i lag (3 g - i §§ HSL). Patienten ska ges individuellt anpassad information om vårdgarantin (2 b § HSL).

Bild: Nationella Vårdgarantiprojektet, Förbundet Sveriges Kommuner och Landsting

Vårdgarantin innebär att:

• Primärvården är ansvarig för de första kontakterna och ska erbjuda hjälp, antingen per telefon eller genom besök, samma dag som vården kontaktas.
• Om vårdgivaren bedömer att besök hos läkare behövs ska tid för läkarbesök i primärvården erbjudas inom högst 7 dagar. Patienten kan då inte garanteras besök hos en viss läkare. Väntetiden räknas från det datum när patienten kontaktade vården om tid för läkarbesök. Kan primärvården inte erbjuda läkarbesök på den vårdcentral där patienten är listad, ska vårdcentralen hjälpa till att ordna besök hos annan vårdgivare.
• För patient som remitterats och bedömts vara i i behov av ett besök inom den specialiserade vården ska tid erbjudas inom 90 dagar. Väntetiden räknas från det datum då beslut om remiss fattades hos inremitterande vårdgivare. Kan remissmottagande vårdenhet inte erbjuda tid för besök inom 90 dagar, ska vårdenheten erbjuda patienten motsvarande besök hos annan namngiven vårdgivare.
• Den specialiserade vården ska efter beslut om behandling erbjuda patienten tid inom 90 dagar. Kan vårdenheten inte erbjuda tid för behandlingen ska vårdenheten erbjuda patienten motsvarande behandling hos annan vårdgivare.
• När besök inte kan ske enligt garantitiderna och patienten hänvisas till annan vårdgivare ska detta ske utan extra kostnad för patienten.

Läs mer om Nationella vårdgarantin på Regeringens webbsida. Länk finns i Relaterad information.

Informationsmaterial

Flertalet sjukvårdshuvudmän har tagit fram informationsmaterial som beskriver patientens rättigheter och skyldigheter. Där framgår vad patienten kan förvänta sig i sina kontakter med hälso- och sjukvården.

Prioriteringar

Sedan den 1 juli 1997 finns en allmän prioriteringsregel i 2 § HSL som slår fast att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Prioriteringar inom vården ska enligt beslut av riksdagen baseras på en så kallad etisk plattform som består av tre grundläggande principer:

• Människovärdesprincipen som innebär att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället.
• Behovs- eller solidaritetsprincipen som innebär att resurserna bör satsas på områden (verksamheter och individer) där behoven är störst.
• Kostnadseffektivitetsprincipen som innebär att en rimlig relation mellan kostnader och effekter, mätt i hälsa och livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamheter eller åtgärder.

Vårdpersonalens skyldigheter

[Patientens rättsliga ställning]

Reglerna om vårdpersonalens skyldigheter finns samlade i sjätte kapitlet i PSL och gäller all hälso- och sjukvårdspersonal. Syftet med reglerna är att värna om patientsäkerheten, stärka patientens medinflytande och främja kvaliteten i vården.

Läs mer om detta på Riksdagens webbsida eller på Lagrummet.se som är en gemensam webbplats för den offentliga förvaltningens rättsinformation. Länkar finns i kapitlet Relaterad information.

Vetenskap och beprövad erfarenhet

Hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet (6 kap 1 § PSL).

Det är viktigt att komma ihåg att var och en som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är ansvarig för hur de egna arbetsuppgifterna fullgörs (6 kap 2 § PSL).

Läs om de regler som gäller personalens tystnadsplikt i Vårdhandbokens texter om sekretess.

Omtanke och respekt

Patienten ska ges sakkunnig och omsorgsfull vård och visas omtanke och respekt (6 kap. 1 § PSL).

Vård i samråd

Vården ska utformas och genomföras i samråd med patienten – så långt det är möjligt. (6 kap 1 § PSL jfr 2 a § HSL ).

Den som ansvarar för vården av en patient ska se till att patienten ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd. Patienten ska informeras om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Patienten ska även få information om sina möjligheter att välja vårdgivare och utförare inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården samt om vårdgarantin (6 kap 6 § PSL respektive 2 b § HSL).

Om information inte kan lämnas till patienten ska den ges till en närstående (6 kap 6 § PSL jfr 2 b § HSL ). I vissa fall lägger sekretessen hinder i vägen för att information ska kunna lämnas.

Patienten har alltid möjlighet att avstå från erbjuden vård. Diagnostik och behandling får bara ske med patientens samtycke. Vissa undantag kan gälla för patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, rättspsykiatrisk vård och smittskyddslagen.

En andra bedömning

Vid livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom ska den som ansvarar för vården av patienten medverka till att det görs en förnyad medicinsk bedömning (second opinion) om patienten önskar det. Detta gäller i sådana situationer då vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning. För att patienten ska erbjudas en second opinion krävs också att det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet (6 kap 7 § 2 st. PSL jfr 3 a § 2 st. HSL).

Inom kommunens hälso- och sjukvård finns ingen lagstadgad skyldighet att erbjuda en second opinion.

Respektera en avliden patient

När en patient har avlidit är personalen skyldig att fullgöra sina uppgifter med respekt för den avlidne. Personalen måste även visa de efterlevande hänsyn och omtanke (6 kap 8 § PSL jfr 2 d § HSL).

Utfärda intyg

Den som utfärdar intyg om någons hälsotillstånd eller vård ska utforma intyget med noggrannhet och omsorg (6 kap 10 § PSL).

I Socialstyrelsens föreskrifter för hälso- och sjukvårdspersonalen om utfärdande av intyg inom hälso- och sjukvården finns närmare instruktioner om vad intygsskrivare bör tänka på (SOSFS 2005:29).

Anmäla avvikelse

Hälso- och sjukvårdspersonalen är enligt 6 kap 4 § PSL skyldig att rapportera till vårdgivaren risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada. Det åligger sedan vårdgivaren att anmäla sådana händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada till Socialstyrelsen ( 3 kap 5 § PSL). Denna regel brukar kallas Lex Maria.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd finns närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras (SOSFS 2005:28).

Föra patientjournal

I juli 2008 trädde Patientdatalagen (PDL) i kraft - den innebär bland annat att:

• det finns möjlighet till sammanhållen journalföring.
• patienten har rätt att få en notering införd i journalen om patienten anser att en uppgift i journalen är oriktig eller missvisande.
• patienten har rätt att spärra journaluppgifter - undantaget är att vårdnadshavare inte har rätt att spärra uppgifter om sina barn. Spärrar kan hävas i nödsituationer.
• vårdgivaren är skyldig att logga all åtkomst till journaler och att detta ska kontrolleras genom regelbundna loggkontroller.
• patienten har rätt att begära ut information om åtkomsten till journalen genom att begära och få ut loggutdrag. 

En patientjournal ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten (3 kap 6 § PDL). Uppgifterna ska föras in i journalen så snart det kan ske. Det ska också i journalen bland annat antecknas vilken information som har lämnats till patienten och vilka ställningstaganden som har gjorts om val av behandlingsalternativ och om möjligheten till förnyad medicinsk bedömning (3 kap 6 § PDL).

Kopior på patientjournaler

Patienten kan begära att få en kopia på sin journal. En sådan begäran ska prövas och handläggas skyndsamt. Begäran prövas i första hand av den som ansvarar för journalen (vanligen behandlande läkare). I tveksamma fall ska frågan hänskjutas till den berörda myndigheten, det vill säga nämnd, sjukvårdsstyrelse, sjukhusstyrelse eller den som fått delegation att fatta ett sådant beslut.

Om läkaren bedömer att journalen inte kan lämnas ut ska han eller hon, om patienten begär det, hänskjuta frågan till myndigheten som exempelvis kan vara landstingsstyrelsen.

Patienten ska upplysas om sin rätt att få saken prövad av myndigheten liksom om att ett myndighetsbeslut är förutsättningen för att ett avgörande ska kunna överklagas till kammarrätten (6 kap offentlighets- och sekretesslagen, OSL).

Patienten har rätt att även hos en privat vårdgivare begära journalkopior på sin journal. Patienten ska då vända sig till den vårdgivare som denne har varit hos. Får patienten sin begäran om att få ut journalkopior avslagen kan patienten vända sig till Socialstyrelsen för att få saken prövad.

Förstörelse av patientjournaler

Om patienten vill ha hela eller delar av sin journal förstörd kan hon eller han ansöka om det hos Socialstyrelsen (8 kap 4 § PDL). Socialstyrelsen prövar då ansökan och beslutar efter att ha inhämtat yttrande från den verksamhet det berör om journalen ska förstöras eller inte.

På Socialstyrelsens hemsida finns utförlig information om hur man som patient ska gå tillväga för att få sin journal förstörd.

Om patienten inte är nöjd

[Patientens rättsliga ställning]

Den patient som är missnöjd med vården kan vända sig till patientnämnden/förtroendenämnden, patientförsäkringen, läkemedelsförsäkringen, eller till Socialstyrelsen. Tidigare vände sig patienter med klagomål på vården till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) men sedan den 1 januari 2011 hanteras klagomål av Socialstyrelsen.

I och med att de nya bestämmelserna trädde i kraft blir det lättare för patienten att anmäla fel och brister i vården. Patienten behöver inte veta vad det är som gått fel utan kan anmäla hela händelsen. Patientens ställning stärks och enligt PSL har patienten rätt att få veta om en vårdskada uppstått och vad vårdgivaren vidtagit för åtgärder för att det inte ska inträffa igen. Den som anmäler en vårdskada har även rätt att under ärendets handläggning ta del av ny information som tillförs ärendet. Anmälaren ska också ha rätt att innan ärendet avgörs lämna synpunkter på detta. Både den som anmäler och den som blir anmäld ska ges möjlighet att ta del av utredningen, yttra sig och bidra med eget material till utredningen innan Socialstyrelsen fattar beslut i ärendet.

Efter anmälan från Socialstyrelsen kan HSAN återkalla hälso- och sjukvårdspersonalens legitimationer.

Patientförsäkring

Enligt patientskadelagen ska alla som bedriver hälso- och sjukvård ha en patientförsäkring ur vilken patienter som skadats i samband med hälso- och sjukvård kan begära ersättning. Information om försäkringen ska lämnas av den vårdgivare som är inblandad i vårdtillfället eller berörd patientnämnd.

Enligt patientskadelagen gäller som regel att anmälan ska göras inom tre år från det man fick kännedom om att anspråket kunde göras gällande, och i vart fall inom tio år från den tidpunkt då skadan inträffade. Patientskadelagen gäller för skador som har inträffat från och med den 1 januari 1997. För skador som har inträffat dessförinnan gäller delvis andra regler.

Rätt till ersättning kan den ha som råkar ut för en skada vid behandling inom sjuk- och tandvård som kunnat undvikas. Skadan kan också ha orsakats av fel på sjuk- eller tandårdsutrustning, felaktig diagnos eller felaktig ordination av läkemedel. Skadan kan också bero på olycksfall i samband med vården eller att patienten fått en infektion i samband med behandlingen. Ersättning utgår inte för att behandlingen inte gett önskat resultat eller att en komplikation uppstått.

Landstingen har ett eget försäkringsbolag, Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag (LÖF). Skaderegleringen sker via PSR (Pensionsskadereglering AB). Om man som patient är missnöjd med ett beslut från patientskadeförsäkringen kan man begära ett yttrande från Patientskadenämnden. Läs mer om detta på patientförsäkringens webbsida. Länk finns i  Relaterad information.

För kommunala verksamheter finns motsvarande försäkring men försäkringen kan vara tecknad med annat försäkringsbolag.

Läkemedelsförsäkring

Patienter har även rätt att få ersättning om de blivit skadade av ett läkemedel. De ska då vända sig till läkemedelsförsäkringen som handhas av Svenska Läkemedelsförsäkringen AB. Ersättning kan utgå för sådana biverkningar hos ett läkemedel som inte är kända och finns publicerade i FASS eller andra publikationer.

Enligt villkoren för läkemedelsförsäkringen ska anmälan göras inom tre år från det man fick kännedom om skadan, och i vart fall inom 15 år från den tidpunkt då man slutade med läkemedlet. Beslut kan överklagas till läkemedelsskadenämnden.

Patientnämnd/Förtroendenämnd

Det finns patientnämnder/förtroendenämnder i varje landsting/kommun. I regel finns lokalt utformat informationsmaterial om nämndernas verksamhet.

Patientnämndsverksamhet har enligt lagen om patientnämndsverksamhet m.m. till uppgift att bland annat;

• främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal
• hjälpa patienter att få sådan information som de behöver för att kunna tillvarata sina intressen i hälso- och sjukvården
• främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal och utse stödpersoner till patienter som tvångsvårdas inom psykiatrin eller enligt smittskyddslagen
• bidra till kvalitetsutvecklingen i vården

Regionala tillsynsenheter

Socialstyrelsen har tillsynen över hälso- och sjukvården och bevakar att kvaliteten och säkerheten är hög liksom att den enskildes rätt tas tillvara. Patienten kan vända sig till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter med medicinska eller rättsliga klagomål på vården.

Referenser

[Patientens rättsliga ställning]

Nedanstående referenser gäller generellt för texterna i ämnet

Fröberg, U., Sanderfeldt M., Sundström, P. Medicinsk författningshandbok 2006. Institutet för medicinsk rätt AB

Prop. 2008/09:150 Offentlighets och sekretesslagen

Prop. 2007/08:126 Patientdatalagen

Raadu, G. Författningshandbok för hälso- och sjukvårdspersonal. Liber, 2011

Sahlin, J. Hälso- och sjukvårdslagen med kommentarer. Nordstedts juridik 2010

Sahlin, J. Hälso- och sjukvårdssekretessen. Grunddragen. Norstedts Juridik 2000

Statens Offentliga utredningar SOU 2003:99 Ny sekretesslag

Statens Offentliga utredningar SOU 2004:12 Ny patientskadelag

Statens Offentliga utredningar SOU 2008:117 Patientsäkerhet

Statens Offentliga Utredningar SOU 2008:127 Patientens rätt