Översikt

En komplicerad fråga

Vem som får göra vad i vården regleras av Patientsäkerhetslagen (2010:659) även kallad PSL , Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) även kallad HSL, olika lagar inom läkemedelsområdet och Socialstyrelsens författningar. Ibland kan dock olika lagar och regelverk verka motsägelsefulla och försvåra tolkningen av bestämmelserna.

I Hälso- och sjukvårdslagens §2 som berör vårdgivarnas ansvar betonas det att där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Lagstiftaren uttrycker en strävan i HSL, §2 att det ska vara vårdgivaren som har det yttersta ansvaret att skapa strukturer för en god och säker vård.

Patientsäkerhetslagen 6 kap. §2, reglerar hälso- och sjukvårdspersonalens personliga ansvar gentemot patienten. Där framgår det att de själva bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter. I samma lag, PSL 6 kap. §1 framgår att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen ska utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.  

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får dock överlåta en arbetsuppgift till någon annan, men endast när det är förenligt med kravet på god och säker vård. Den som överlåter en arbetsuppgift till någon annan svarar för att denne har förutsättningar att fullgöra uppgiften (SOSFS 1997:14).

Rätt kompetens istället för delegering

En verksamhets organisation och arbetsplanering ska aldrig bygga på att delegering måste äga rum, utan enligt HSL §2 är det vårdgivarens ansvar att se till att personal finns med rätt kompetens. Att man på en arbetsplats tvingas ta till en delegering innebär i själva verket att organisationen och ledningen av arbetet inte är det mest optimala. Man bör därför fundera över hur man kan frångå delegering och istället tydliggöra innehållet i arbetsuppgifter utifrån kompetens och om behov finns ordna någon form av utbildning.

Många medicinska arbetsuppgifter finns inte reglerade i någon författning, bland annat rätten att ställa diagnos och remisshantering. Vårdgivaren kan idag därför frångå delegeringsprocesser av sådana vårduppgifter och rutiner.

Vad är medicinska arbetsuppgifter?

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14) om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård, är medicinska arbetsuppgifter de åtgärder som utförs direkt eller indirekt i förhållande till patienter i samband med undersökning, diagnostik, vård eller behandling av hälso- och sjukvårdspersonalen med formell kompetens.

Många medicinska arbetsuppgifter i sjukvården och omsorg utförs dock av såväl vårdbiträden, undersköterskor, legitimerade sjuksköterskor och läkare med flera. Läkare och sjuksköterskor har en särställning i sammanhanget eftersom de genom sin legitimation har ett särskilt yrkesansvar och därigenom själva får ta ställning till om de innehar formell och reell kompetens för att vidta olika arbetsuppgifter.

Formell och reell kompetens

En sjuksköterska har enligt SOSFS 1997:14 formell kompetens om hon har legitimation för yrket. Formell kompetens kan även förvärvas genom specialistutbildning eller särskilda kurser efter högskoleexamen. Om en sjuksköterska i sin grundutbildning, specialistutbildning eller genom annan utbildning förvärvar kunskaper att utföra vissa arbetsuppgifter anses hon formellt kompetent för detta.

Det finns föreskrifter som reglerar att bestämda arbetsuppgifter ska följgöras av vissa yrkesgrupper efter genomgången utbildning. Detta faktum exkluderar dock inte andra yrkesgrupper från att fullgöra samma uppgift, om man anses ha tillräcklig reell kompetens för uppgiften. Med reell kompetens för en uppgift menas att man genom erfarenhet i sin praktiska yrkesverksamhet eller genom fortbildning har lärt sig uppgiften.

Yrkesutövare av så kallade oreglerade yrken, bland annat sjukvårdsbiträden och undersköterskor saknar formell kompetens enligt SOSFS 1997:14. Detta innebär att till exempel undersköterskor inte får utföra medicinska arbetsuppgifter utan godkännande från verksamhetschef och utan att dessa har delegerats från formellt kompetent befattningshavare.

Icke formellt kompetent personal som delegerats medicinska arbetsuppgifter är själva ansvariga för sina handlingar och kan ställas ansvariga vid misstag. Det är därför av yttersta vikt att informera sig ordentligt om vilka personliga konsekvenser det kan få att acceptera att arbetsuppgifter delegeras.

Verksamhetsledningens ansvar

Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården reglerar vårdgivarens och verksamhetschefens ansvar gällande personalens kompetens och anger att ledningen ska säkerställa att det finns rutiner som tillgodoser att personalen har erforderlig kompetens att utföra arbetsuppgifterna, ytterligare att det finns rutiner som anger personalens ansvar och befogenheter.

Verksamhetschefen har det samlade ledningsansvaret för ett visst verksamhetsområde. I vissa fall måste verksamhetschef, för att kunna ha det samlade ledningsansvaret, vara läkare med specialistkompetens. I övrigt finns inte krav på någon särskild hälso- och sjukvårdsutbildning för verksamhetschef. Personer med formell kompetens att ta medicinskt ansvar kan där utses, vanligen läkare. Inom kommunalt bedriven verksamhet är den medicinskt ansvariga sjuksköterskan ansvarig för medicinska frågor och därmed inte underställd verksamhetschefen.

Medicinska arbetsuppgifter förbehållet vissa yrkesgrupper

Ett fåtal medicinska arbetsuppgifter är förbehållet vissa yrkesgrupper. I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården regleras till exempel behörigheten att ordinera läkemedel, liksom i Läkemedelsverkets föreskrift (LVFS 2009:13) om förordnandet och utlämnandet av läkemedel och teknisk sprit vilket förbehålls läkare, sjuksköterskor och barnmorskor. För ambulanssjukvården finns särskilda bestämmelser i 4 kap. §8 i SOSFS 2000:1.

Fastställande av en människas död är ett annat exempel på en arbetsuppgift som är förbehållet läkare och som inte kan delegeras enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:10) om kriterier för bestämmande av människans död.

Bestämmelser om det medicinska ställningstagandet vid vaccinationsverksamhet finns för sjuksköterskor med särskild specialistutbildning i 3 kap. 10 §3 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd i (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i hälso- och sjukvården. Om vilka som har fått rätt att självständigt ordinera läkemedel för vaccination finns även klargjort i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:17) om behörighet att ordinera läkemedel för vaccination mot influensa A(H1N1).