Vem bestämmer

Förmodat samtycke för donation

För att sjukvården ska få ta tillvara organ och vävnader för transplantation eller annat medicinskt ändamål från en människa krävs att den avlidnes inställning är utredd. Reglerna för samtycke är olika för avlidna och för levande givare. Här beskrivs enbart de regler som gäller avlidna givare. Lagen om transplantation m.m. (SFS 1995:831) bygger på att varje människa har rätt att själv bestämma om man vill donera eller inte. Transplantationslagen utgår från att vi förväntas vara positiva till donation, så kallat "förmodat samtycke", om vi inte tagit ställning.

Utredning om den avlidnes inställning

Organdonation är en förutsättning för transplantation. Många människor väntar på en transplantation med nytt organ, för att överleva eller få leva med bättre livskvalitet. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvårdspersonalen tar upp frågan om donation med närstående efter att ett brytpunktsbeslut är fattat eller när döden är fastställd hos en möjlig donator.

Sjukvården har en skyldighet att utreda en möjlig donators inställning till donation. Utredningen kan påbörjas skyndsamt efter att ett brytpunktsbeslut är fattat, dock måste hänsyn alltid tas till de närstående och situationen får därför bedömas från fall till fall. Utredningen görs genom samtal med närstående och sökning i Socialstyrelsens donationsregister. Sökning i detta register är reglerat av förordning SFS 2018:307 och får endast göras av behöriga personer inom sjukvården med särskilda tillstånd.

I donationsregistret kan den enskildes inställning för och emot donation anges, liksom eventuella undantag för organ och/eller vävnader som hen inte vill donera. Mer information finns på Socialstyrelsens webbsida, länk finns under Referenser.

Vem bestämmer?

Utredning av donationsvilja utgår från lag 1995:831 om transplantation m.m. och finns även beskriven i Socialstyrelsens vägledning för hälso -och sjukvårdspersonal. När den möjlige donatorn själv har tagit ställning för eller emot donation gäller hans eller hennes inställning och närstående har ingen laglig rätt att ändra på personens beslut. Om den möjlige donatorns inställning till donation efter utredning enligt ovan förblir okänd, informeras närstående om att organdonation ändå kan bli möjligt såvida det inte finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den enskildes inställning. Närståendevetot, det vill säga närståendes möjlighet att säga nej till donation om viljan inte är känd, är inte längre tillämpbart.

Om det är ett barn under 18 år som avlider, är det vårdnadshavare som har ansvar att besluta om samtycke till donation eller inte. Har barnet uttryckt en viljeyttring i livet väljer de flesta vårdnadshavare att respektera denna. Mer information finns på Socialstyrelsens webbsida, länk finns under Referenser.