Fysiologisk påverkan

Cirkulation

Vid sängläge minskar hjärtats prestationsförmåga och cirkulation. Redan efter några dagars sängläge minskar konditionen och risken för blodtrycksfall ökar. När man reser sig kan det sänkta blodtrycket orsaka att man svimmar eller att man faller.

Stillaliggande leder till nedsatt hastighet av blodet vilket gynnar ansamling av trombocyter som kan ge ökad risk för proppbildning. För att minska denna risk är det viktigt att få igång rörelseapparaten [1,3]. Det finns vissa allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar där fysisk aktivitet (konditionskrävande aktiviteter) inte är aktuellt, då behövs en medicinsk bedömning [4].

Exempel på rörelser i sängliggande (1177.se)

Andning

Andningen möjliggör att kroppens alla celler förses med syre, och att koldioxid från cellernas ämnesomsättning kan lämna kroppen. Processen sköts av lungorna, bröstkorgens rörelser och andningsmuskulaturen. Muskeln diafragma arbetar alltid mer eller mindre. Andningen har även kompletterande övre andningsmuskulatur som tar vid då vi utsätts för hårt arbete, spänningar eller stress.

Bröstkorgens och bröstryggens rörelser i alla plan hjälper lungorna med ventilationen. Diafragma är inte bara en andningsmuskel utan påverkar de stora kärl som går genom muskeln (kroppspulsådern och venen) vilket främjar cirkulationen. Diafragmas rörelser masserar även tarmarna vilket gör det lättare för personer att tömma blåsa och tarm efter andningsträning eller fysisk aktivitet som påverkar andningen. När kroppen blir inaktiv påverkar det förutsättningarna för naturlig andning genom att rörelserna av diafragma, bröstkorg och ryggrörelser hindras.

Kroppens positioner har stor påverkan på andningsfunktionen. Förutsättningarna för andning fungerar bäst i upprätt läge. Om personen inte klarar att stå upp finns hjälpmedel eller tekniker som hjälper personen att komma upp i sittande eller att använda lägesändringar under dygnets alla timmar för att undvika att slemmet lägger sig i lungorna. Slemmet kan ge ökad bakterietillväxt som kan leda till lunginflammation [3]. Om personen inte klarar att göra egna lägesändringar, se praktisk instruktion.

Läs mer i Vårdhandbokens texter  om andningsvård

Njurar och tarm

Så länge personen är immobiliserad eller inaktiv minskar ämnesomsättningen och kroppens fysiologiska funktioner saktar av. Vid immobilisering skiftar kroppens vätskebalans till onormala nivåer vilket gör att hormonsystem rubbas och exempelvis natrium och kalium får en högre halt i kroppen. Detta leder till ansamling av vätska i överkropp och minskade volymer i perifera extremiteter – vilket ger en ökad genomblödning i njursystem.

Det ökar risken för stenbildning i njurbäcken och urinblåsa ökar vilket i sin tur ger en ökad risk för urinvägsinfektion. En person som är sängliggande eller rullstolsburen har inte hjälp av tyngdlagen att tömma blåsan. Att blåsan inte töms ordentligt ger risk för infektion och risk för stenbildning. [1,3].

Långvarigt sängläge innebär att passagen i mag-tarmkanalen blir långsammare. Symtom på förändrad tarmfunktion kan vara illamående, matleda och förstoppning. Uttorkning kan också öka risken för förstoppning. 

Läs mer i Vårdhandbokens texter om förstoppning.

Att ge personen möjlighet att komma upp och stå dagligen kan göra att både urintömning och tarmfunktion kommer igång. Utför i första hand toalettbesök på sedvanligt sätt, i andra hand på mobil dusch/toastol, i tredje hand på bäcken. Genom att sitta i så upprätt position som möjligt underlättas tömning, till exempel med en fotpall vid vanliga toaletten eller ett fotstöd på duschstol. Tänk på att personen behöver tillräckligt med tid och avskildhet.

Hud och sår

Hud som är hel är vårt skyddande skal mot omgivningen. Hos äldre personer minskar mängden vatten i kroppen vilket gör att hudkostymen sitter lösare och man blir rynkig. I kombination med minskad rörelseförmåga (stillasittande/sängläge) kan det uppstå trycksår, vanligtvis där skelettet ligger nära huden (exempelvis hälar, korsben). Trycksår uppstår av tryck av personens kroppstyngd mot underlaget, tryck i kombination med skjuvkraft och friktion mot underlaget. Det finns ett antal bidragande faktorer som kan leda till trycksår [3].

Använd regelbundna lägesändringar, friktionssänkande hjälpmedel och god förflyttningskunskap för att minska risken för sår.

Muskulatur

Om muskler är inaktiva av någon orsak minskar de i storlek och kraft. Med stigande ålder och inaktivitet uppkommer generella förändringar i muskulaturen med ökning av fettdepåer och förlust av muskelmassa. Detta kan ge sämre funktioner som exempelvis långsam gånghastighet, försämrad uppresningsförmåga, ökad fallrisk och för tidig död [3,4].

Minskad muskelmassa på grund av inaktivitet går att motverka genom att dagligen försöka aktivera musklerna utifrån det personen klarar – med eller utan assistans av en hjälpare - "träning i vardagen". Träning och aktiviteter ska vara motiverande och lagom utmanande och ska utföras i den miljö som personen klarar [4].

För att öka muskelstyrkan bör man träna på måttlig till hög intensitet 2–3 gånger/vecka och fokusera på relevanta muskler som är viktiga för att klara dagliga aktiviteter.

Skelett

Skelettet fungerar som en stomme för kroppen och håller den upprest. Benen ombildas kontinuerligt genom nedbrytning och uppbyggnad. Balansen bestäms av hormonella faktorer, intag av D-vitamin och kalcium samt den mekaniska belastning bencellerna utsätts för. Skelettet behöver ha fysisk belastning för att stärkas.

Kvinnor har ökad risk för benskörhet. Benskörhet orsakas till största delen av stillasittande, rökning och alkohol, det kan även vara en biverkning av vissa mediciner [3,4]. För en person som själv inte kan komma upp i belastande ställning – stående - finns det hjälpmedel som kan ge stöd. Läs mer i avsnittet om hjälpmedel och praktiska råd.

Bindväv och brosk

Långvarig fysisk inaktivitet leder till att bindväv och brosk blir mindre elastiskt och mister sin stötdämpande funktion. Stelhet i muskler, senor och leder kan utvecklas till kontrakturer. Kontrakturer är vävnadsskador som leder till nedsatt rörlighet. Det kan vara benet i leden som är skadat men kontrakturer beror oftare på skador på mjukdelar omkring leden, som muskler, ledkapslar och ligament (mjukdelskontraktur). Vid en mjukdelskontraktur skrumpnar och stelnar mjukdelarna så att de inte kan tänjas ut till normal längd [3].

Kontrakturer kan vara mycket smärtsamma och vid extrema tillfällen göra det svårt att sköta sina dagliga rutiner, göra att man inte kan sitta upp eller ge sår och svampinfektioner. Människan behöver böja och sträcka ut leder och muskler dagligen. Ett bra sätt är att göra aktiva och passiva rörelser i sina dagliga rutiner. Om personen inte har någon funktion i sina muskler kan hen behöva hjälp med att röra på kroppen varje dag. Vid vila bör man tänka på hur personen ligger för att motverka kontrakturer.