Stafylokockinfektioner (Staphylococcus aureus) inklusive MRSA

PERSONALINFEKTIONER INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRD

Smittämne och sjukdom

Omkring 50% av den vuxna friska befolkningen är tidvis bärare av den gula stafylokocken (Staphylococcus aureus), vanligtvis i näsa. Oftast rör det sig om ett tillfälligt (så kallat intermittent) bärarskap, men cirka 20% är ständiga bärare i näsan. För friska människor är detta sällan ett problem men i samband med till exempel operationer ökar risken för infektion.

Den gula stafylokocken kan ge infektioner i de flesta vävnader. Risken för smitta är störst om en person har skadad hud, till exempel sår eller eksem [8].

Utanför Norden är resistenta stammar, MRSA (meticillinresistenta staphylococcus aureus), vanliga inom vården men även i samhället. Även inom Norden ökar dessa problem. MRSA-stammar är oftast inte mer be­nägna att ge upphov till infektioner än andra stammar, men kräver behandling med andra typer av antibiotika varför det är viktigt att begränsa deras spridning [8]. MRSA är allmänfarlig och smittspårningspliktig enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168, HSLF-FS 2015:10).

Smittvägar

Smitta sker genom direkt och indirekt kontaktsmitta. Om en person har eksem eller infekterade sår ökar risken för smitta betydligt.

Praktiska råd för att förebygga smittspridning

Personal med sår eller eksem på händer och underarmar ska rådgöra med sin arbetsledare.

Personal med stafylokockinfektion

  • Personal med infekterade sår på fingrar (inklusive nagelband), händer eller hud får inte delta i vårdarbete med patientkontakt eller i arbete med oförpackade livsmedel [4].

Speciella regler för MRSA

  • Personal som vårdats i slutenvården, varit i arbete på vårdinrättning utomlands eller på vårdinrättning i Sverige med pågående utbrott ska kontrollodlas för MRSA [9].

Patient med stafylokockinfektion

Se vidare i lokala anvisningar och i Vårdhandbokens texter om multiresistenta bakterier.

Här finns regionala tillägg

Till toppen av sidan