Utskrivet 2018-12-10

Till navigering

Inhalationsbehandling

[Andningsvård]

Inhalationsbehandling innebär att läkemedel ges med inandningsluften. Läkemedlet verkar då lokalt i luftvägarna, vilket ger en snabb och bra effekt medan det blir få eventuella biverkningar av medlet. Läkaren ordinerar läkemedel och den dos som ska administreras. Sjuksköterskan administrerar läkemedlet, medan sjukgymnasten kontrollerar inhalationsteknik och resultat av behandlingen [6,11,12,17,24]. Vissa sjukgymnaster kan ha erhållit tillstånd från Socialstyrelsen att ge, handha och signera inhalationsläkemedel. För patienter som lever i hemmet eller inom kommunal omsorg klassas detta som egenvård. Om patienten inte kan ta sina inhalationer själv delegeras detta till involverad personal.

Det finns flera olika typer av utrustning för inhalation av läkemedel exempelvis pulverinhalatorer, inhalationssprayer, inhalationsaerosoler och nebulisatorer. Det är viktigt att den som ska använda utrustningen läser tillverkarens anvisningar noggrant innan behandlingen påbörjas. Om patienten ska ha något inhalationshjälpmedel med sig hem eller till något annat boende är det viktigt att kontrollera att patienten, närstående eller personal är insatta i hur hjälpmedlet används och rengörs.[6,11,12,17,24]

Indikationer

Exempel på indikationer:

  • Obstruktivitet
  • Sekretproblem
  • Infektion
  • Dyspné [6,11,12,17,24]

Läkemedel

De typer av läkemedel som ges är:

  • Luftrörsvidgande
  • Slemlösande
  • Inflammationshämmande
  • Antibiotika [6,11,12]

Läkemedlen kan vara i form av spray, pulver eller vätska. Vissa läkemedel får inte blandas eller har andra egenskaper som påverkar patienten på annat sätt. Läs om läkemedlen i FASS.

Nebulisering

Nebulisering används för att ge inhalationsläkemedel. Det finns ett stort antal olika fabrikat och typer av utrustning för nebulisering. De två huvudsorterna av nebulisatorer är ultraljuds- respektive jetnebulisator. Det är viktigt att i vissa situationer välja utrustning utifrån vilket läkemedel som ska nebuliseras. Vissa läkemedel kräver viss typ av nebulisator [11,12,17,24]. I ultraljudsnebulistorn slås läkemedelspartiklarna sönder till lämplig storlek genom ultraljud innan de administreras till luftvägarna.

Jetnebulisatorn är den vanligaste sorten. Där förs en luftström via en slang till nebulisatorn. Luftströmmen slår sönder vätskan i behållaren till små partiklar. Luften som krävs för att driva jetnebulisatorn kan komma från vägguttag, tryckflaska eller kompressor. Det går att använda både luft och syrgas som drivgas.

Drivtrycket spelar stor roll för nebuliseringen och varje utrustning kräver individuellt drivtryck. Det är därför viktigt att följa leverantörens anvisningar. Kompressor som levererats med nebulisatorn har ett förinställt tryck som är idealt för utrustningen [11,12,17,24].

Inhalationen kan ges med intermittent eller kontinuerlig nebulisering [17,24]. Utrustningen måste regelbundet kontrolleras med avseende på läckage. Kontrollen görs vanligen av medicinteknisk avdelning [11,12].

viktigt.gif

Rengör alltid läkemedelsbehållaren mellan varje inhalation.

Tag reda på hur nebuliseringsutrustningen på den egna enheten fungerar. Läs tillverkarens bruksanvisning om användning, rengöring och skötsel. Använd alltid sterilt vatten vid rengöring och sköljning av utrustningen, för att undvika spridning av legionella i samband med nebuliseringen. Dokumentera i patientjournalen vilken typ av utrustning som används.

Om kemikalier används vid rengöring av utrustningen måste de rengjorda delarna sköljas noggrant efteråt. Tänk på att klorhexidinsprit eller väteperoxid inte är lämpligt för rengöring av plastmaterial eftersom det skadar plasten. Diskdesinfektor är ett lämpligare alternativ.

viktigt.gif

Vid inhalation av potenta läkemedel (cytostatika eller steroider) bör allmänventilationen i lokalen vara sådan att ett eventuellt läckage inte medför någon hälsorisk för personalen.

Gör så här vid nebulisering:

basala_hygienrutiner.gif

Tillämpa basala hygienrutiner

Vid administration av läkemedel som genom sina toxikologiska egenskaper kan orsaka bestående skada ska förutom skyddsrock och handskar även ögonskydd och eventuellt andningsskydd användas [11,12].

viktigt.gif

Administrering av läkemedel ska i första hand ske med hjälp av utrustning som effektivt hindrar att den del av aerosolen som patienten inte inhalerar kommer ut i luften.

Inhalation med intermittent nebulisering ges oftast via ett munstycke, men kan också ges via ansiktsmask [17,24].

  1. Kontrollera att utrustningen är väl rengjord och rätt ihopmonterad.
  2. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar. informera om hur behandlingen går till och hur läkemedlet verkar.
  3. Se till att patienten har en lämplig position, till exempel sitter bekvämt med stöd för armbågarna för att kunna slappna av.
  4. Sätt på nebulisatorn.
  5. Fyll läkemedelsbehållaren med den ordinerade mängden läkemedel.
  6. Gör en funktionskontroll enligt tillverkarens anvisning. Du ska se att det kommer aerosol samt att trycket på manometern är rätt inställt (om det ska ställas in).
  7. Be patienten att bita lätt om munstycket med tungan under det och sluta läpparna runt munstycket.
  8. Instruera patienten att andas med vanliga andetag in och ut genom munstycket eller i masken.
  9. Vid intermittent nebulisering ska reglaget tryckas in vid start av inandning och släppas vid avslutad inandning.Vid kontinuerlig inhalation hålls reglaget intryckt under hela inhalationen , om det finns ett reglage, annars sker det automatiskt.
  10. Detta upprepas till dess att läkemedelsbehållaren är tom eller i högst 30 minuter. Längre än så kan läkemedlets verkan inte garanteras.
  11. Dokumentera den utförda behandlingen [6,11,12,17,24].
viktigt.gif

Var observant om syrgas används eftersom vissa läkemedel är oxidationskänsliga (till exempel acetylcystin).

Det syns om en oxidation uppstår genom att färgen på inhalationsvätskan ändras. Detta har ingen klinisk betydelse vid korta inhalationer. Vid längre inhalationer rekommenderas då luft som drivgas [11,17,24].

Rengöring och underhåll av nebuliseringsutrustning

Nebuliseringsutrustningen ska rengöras efter varje användning. Masken, munstycket och behållaren skall kopplas loss och tas isär för rengöring i varmt vatten och diskmedel. Utrustningen ska lufttorka ordentligt. Lokala anvisningar kan förekomma.

Om utrustningen tål diskdesinfektor används det i första hand, i övrigt se tillverkarens anvisningar.

Förbrukningsartiklar så som munstycket, masken, slangen och behållaren ska bytas ut var 3:e månad eller enligt tillverkarens anvisningar.

lokala_anvisningar.gif

Lokala anvisningar

Rengör enligt tillverkarens anvisningar eller lokala anvisningar.

Inhalation med pulverinhalator

Det finns många olika fabrikat och typer av pulverinhalatorer. Vid användning till mer än en patient, rengör och desinfektera efter varje patient.

Exempel på pulverinhalator

För samtliga pulverinhalatorer gäller följande:

  1. Hör efter om patienten har några frågor eller funderingar. Informera om hur behandlingen går till och hur läkemedlet verkar.
  2. Se till att patienten sitter bekvämt.
  3. Mata fram en dos läkemedel och be patienten andas ut lugnt bredvid inhalatorn.
  4. Be patienten att sätta tänderna på inhalatorns munstycke och sluta läpparna tätt runt munstycket.
  5. Säg till patienten att andas in djupt genom munnen. Läkemedelstillverkarna skiljer sig åt i sina rekommendationer om huruvida patienten bör hålla andan 5-10 sekunder efter avslutad inandning eller inte.
  6. Dokumentera den utförda behandlingen [6,11,12].
viktigt.gif

Det är viktigt att patienten inte andas ut i inhalatorn. Fukten i utandningsluften kan klumpa samman pulvret i vissa pulverinhalatorer.

Om läkaren ordinerat flera doser, upprepas proceduren i sin helhet enligt ordination.

Vid inhalation av kortisonpulver ska patienten efter avslutad behandling gurgla munhåla och svalg med vatten, som sedan spottas ut. Detta görs för att förhindra att en svampinfektion uppstår i munhålan [6,11,12].

Revideringsdatum:
2017-03-07
Manusförfattare:
Gunilla Björling, docent, leg ssk, Nationellt Respirationscentrum Danderyds Sjukhus och Röda Korsets Högskola, Stockholm
Faktagranskare:

Annelie Söderlund, leg. sjukgymnast, Södersjukhuset, Stockholm.
 Ulrika Lindelöf, leg sjukgymnast, Akademiska Sjukhuset, Uppsala.

Illustratör:

Björn Brinkman, 2B tecknare