Utskrivet 2018-12-11

Till navigering

Hälsorelaterat beteende

[Bemötande i vård och omsorg, transkulturellt perspektiv]

Individers hälsorelaterade beteenden har också att göra med om orsakerna till sjukdomen upplevs som påverkbara eller inte. Detta kan ha att göra med socioekonomiska faktorer som ålder, kön, kulturellt ursprung, social bakgrund med mera. Det hälsorelaterade beteendet är också beroende av om individen upplever en viss grad av hot eller inte för den egna hälsan. [15] Det upplevda hotet påverkas i sin tur av om personen upplever sig vara känslig för och mottaglig för att drabbas av tillståndet och av hur allvarlig sjukdomen uppfattas, samt ytterligare av påskyndande faktorer som ökande symtom, kunskaper och påstötningar från andra. Sannolikheten för en positiv förändring av det hälsorelaterade beteendet ökar om fördelarna av ett förändrat beteende, till exempel i form av minskad risk för negativa konsekvenser eller komplikationer till följd av sjukdomen, bedöms överväga nackdelarna av ansträngningen.

Bild som visar uppfattningar om hälsa och sjukdom
Klicka på bilden för att förstora.

Skillnader i upplevt hot och riskmedvetenhet av betydelse för egenvårdsbeteendet har beskrivits av kvinnor med graviditetsdiabetes av olika ursprung [7,8,16,17]. Svenska kvinnor angav ärftlighet och hormonella förändringar (individ faktorer) som orsak, efterfrågade behandling för graviditetsbesvär och hade en befogad rädsla för att drabbas av typ 2 diabetes varför de startade en kamp mot sjukdomen med aktiv egenvård. Många kvinnor från Mellanöstern kände inte till orsaken men nämnde Allahs vilja (övernaturliga faktorer) eller invandrarskapet. Graviditetsbesvär uppfattades som naturliga och lämnades därför utan behandling och tillståndet sågs som övergående efter barnets födsel. De beskrev en lägre medvetenhet om risker och hade en mer passiv attityd till egenvård under graviditeten. Detta var ännu mera uttalat bland kvinnor födda i Afrika [8,17]. Oavsett ursprung delade kvinnorna uppfattningen att hälsa innebär "att vara fri från sjukdom" och uttryckte oro för det väntade barnets hälsa.

Ett liknande mönster återfinns i studier av personer med diabetes och olika egenvårdsbeteenden beskrivs: Ett passivt med förlitande på hjälp från vårdpersonal, ett aktivt med justering av livsstil efter blodsockerkontroller och ett informationssökande med upprepade vårdkontakter [5,6,18]. I den individuella vårdplaneringen är det av betydelse att identifiera dessa och ge adekvat stöd.

Hälsorelaterade åtgärder

 Den upplevda tilltron till förmågan att kunna utföra olika riktade hälsorelaterade åtgärder (self-efficacy) inverkar också på beteendet. [19] Ju starkare den är, desto större är viljan till aktiv egenvård. Förmågan stärks av erfarenheter av situationer som individen upplever sig behärska. Uppfostran i olika kulturer inverkar på egenvårdsförmågan. [20] Den stärks av uppväxt i en individorienterad kultur (till exempel Sverige eller USA) som uppmanar till självständighet, egna initiativ och där andra, även professionella vårdare, betraktas som jämlikar att samråda med. Uppfostran i en grupporienterad kultur (till exempel länder i Medelhavsområdet, Mellanöstern och Afrika) innebär att man lär sig lyda auktoriteter som läkaren och läraren. Hierarkiska förhållanden och stor maktdistans kan leda till osjälvständighet och passivitet, vilket hämmar egenförmågan. Samhällsordningen där är ofta traditionell med en stark familje- och släktgemenskap där ömsesidigt beroende råder och individen skyddas av gruppen så länge hon/han är lojal mot den och lever upp till förväntningarna. I östasiatiska samhällen prioriteras det gemensamma bästa och harmoni mellan människor framför individuella intressen. Uppväxt i dessa kulturer kan innebära att individen antingen har ett mer aktivt eller passivt beteende beroende på syftet med förändringen.

Revideringsdatum:
2018-05-28
Manusförfattare:
Katarina Hjelm, professor, Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap, Uppsala Universitet
Samordning av bemötandetexter utifrån olika perspektiv, Åsa Hörnsten och Camilla Udo
Faktagranskare:
Åsa Hörnsten, professor, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet