Utskrivet 2017-10-22

Till navigering

Översikt

[Blodprov, kapillär provtagning]

Denna text gäller även barn

Korrekt provtagning är en förutsättning för kliniskt tillförlitliga analysresultat. Det är provtagarens ansvar att försäkra sig om patientens identitet samt att uppgifter på remiss/beställning och provmärkning stämmer överens så att kopplingen till patienten blir korrekt. Prov ska märkas före eller i direkt anslutning till provtagningstillfället [1].

Att tänka på vid provtagningen

viktigt.gif

Att avgöra om blodburen smitta föreligger eller inte är i praktiken omöjligt. Man måste alltid beakta risken att prov kan vara smittförande. Kapillärprovtagning kan innebära risk för stänk, tänk på att skydda dina ögon och mun.

Hantera blod eller blodtillblandade vätskor enligt god hygienisk praxis. Följ rutiner för att skydda dig och din omgivning mot eventuell smitta.

lokala_anvisningar.gif

Lokala anvisningar

Se lokala anvisningar från laboratoriet som ska utföra analysen angående provtagning och märkning av prov.

Kapillärprov används framför allt vid olika typer av patientnära tester där små blodvolymer behövs, till exempel för glukosanalys. Kapillärprovtagning medför större mätosäkerhet än venprovtagning eftersom den leder till varierande grad av hemolys och viss tillblandning av vävnadsvätska [1].

lokala_anvisningar.gif

Lokala anvisningar

Se lokala anvisningar angående vilka analyser som kan utföras på kapillärprov

På svårstuckna patienter eller patienter som av någon anledning inte bör utsättas för venprovtagning kan vissa analyser tas kapillärt, se analyserande laboratoriets provtagningsanvisningar angående vilka analyser som kan utföras på kapillärprov.

När större blodvolymer ska tas kapillärt till exempel i mikrorör, ska provtagaren ha fått praktisk utbildning i denna provtagningsteknik. Därför beskrivs denna teknik inte här.

Undvik kapillärprovtagning

  • Vid dålig perifer cirkulation, till exempel patienter i chock.
  • Vid perifera ödem.
  • På ställen där det nyss tagits prov.
Revideringsdatum:
2017-05-10
Manusförfattare:
Katarina Skov-Poulsen, leg. biomedicinsk analytiker/laboratorieinstruktör, Kliniskt kemiska laboratoriet, Centrallasarettet Växjö
Faktagranskare:
Karin Strandberg, specialistläkare, Labmedicin Skåne, Klinisk kemi, Malmö
Fozia Elahi, leg. biomedicinsk analytiker, Labmedicin, Klinisk kemi, Region Skåne, Malmö