Komplikationer

Rapportera alltid CVK-relaterade komplikationer som uppstår till ansvarig läkare.

Infektioner

En CVK innebär en infektionsrisk. Varje gång CVK:n används ökar risken. En noggrann aseptik vid inläggning och handhavande minskar infektionsrisken [9]). Inom ramen för Sveriges Kommuner och Landstings nationella satsning för ökad patientsäkerhet har ett åtgärdspaket för att förebygga infektioner vid centrala venösa infarter tagits fram. [28]

Bakterier binds lätt till materialet i CVK:n och det fibrin som ofta täcker CVK:ns yta. Lokal infektion i CVK orsakas oftast av Staphylococcus aureus eller koagulasnegativa stafylokocker. Båda förekommer på huden och kan föras in vid inläggning, injektion eller infusion. Bakterier kan också föras in längs kateterns utsida via insticket [9]. Ibland sprids infektionen till blodbanan och leder till systemisk infektion.

Var observant på följande infektionssymtom:

• Lokal infektion: rodnad, svullen och/eller öm hud omkring insticket eller eventuell tunneleringskanal. Var eller vätskebildning från instickskanalen.
• Systemisk infektion: feber och/eller frossa.

Infektionsdiagnosen måste ofta baseras på en sammanvägning av symtom, kliniska fynd och laboratoriedata. God hygien hos både patient och personal är den viktigaste åtgärden för att förebygga infektion [9].

Stopp eller trombos

Det kan finnas flera orsaker till att det är trögt att spola i eller att aspirera ur CVK:n eller till att det är stopp i den [25,29].

Börja med att utesluta mekaniska orsaker genom att kontrollera om

• klämma eller kran som borde vara öppen är stängd
• en slang i katetersystemet är knickad [25].

Stopp kan även bero på att kateterspetsen ligger an mot kärlväggen. Prova att åtgärda det genom att

• be patienten att vrida på huvudet, sträcka på halsen, prova olika sidolägen, sitta eller ligga
• be patienten hosta, djupandas, krysta
• spola, om det går, med ytterligare 20-40 ml NaCl 9mg/ml, utan att forcera mot motstånd. Om vätskerestriktion föreligger spolas CVK:n med ordinerat antal ml NaCl.
• be patienten lyfta armen på samma sida som CVK:n sitter eller röra samma sidas axel framåt. Om just denna åtgärd är den som hjälper, men inte de tidigare, kan orsaken vara att katetern ligger klämd mellan nyckelbenet och första revbenet. Ansvarig läkare ska i detta fall kontaktas.

Om problemet kvarstår och det inte finns anledning att misstänka fettocklusion som kan uppkomma vid parenteral nutritionsbehandling eller läkemedelsutfällning som kan uppkomma om inkompatibla läkemedel blandas i katetersystem, är sannolikheten stor att orsaken är trombotisk [29]:

• Trombotisk ocklusion i kateterlumen eller kateterspetsen
• Fibrinstrumpa
• Kateterrelaterad ventrombos

Vid trombotisk ocklusion i CVK:n eller vid fibrinstrumpa kan trombolytisk behandling med till exempel t-PA (Actilyse®) [30] prövas efter läkarordination. Sådan behandling föregås oftast av röntgenundersökning av flödesvägar och kateterspetsläge.

Det saknas konsensus kring optimal behandling av patienter med CVK-relaterad trombos. Olika behandlingsmöjligheter kan övervägas: antikoagulant och/eller fibrinolytisk terapi, eventuellt i kombination med borttagande av CVK:n [24].

Luftemboli

Vid inandning uppstår ett undertryck i centrala vener. Om CVK:n hanteras felaktigt, till exempel att kranar lämnas öppna, eller vid materialfel kan luft sugas in i blodbanan och orsaka luftemboli [13]. Risk för luftemboli finns även vid inläggning och borttagande av CVK [13]. En luftemboli kan ge respiratorisk-, kardiovaskulär-, och CNS-påverkan. Var uppmärksam på symtom som andnöd, bröstsmärtor, illamående, svag hastig puls och blodtrycksfall.

Genom att låta patienten ligga ner och sänka sängens huvudända 10-15 grader förändras det negativa trycket till ett positivt tryck i centrala vener [13]. Därmed förhindras att luft sugs in i blodbanan. Luftembolirisken kan också minskas genom att man låter infusionsslangen hänga i en båge 20-30 cm under patientens hjärtnivå. Slangen fungerar då som ett "vattenlås" och förhindrar att luft sugs in i blodbanan.

Åtgärder vid luftemboli

• Stäng av CVK:n.
• Sänk sängens huvudända 10-15 grader under planläge.
• Lägg patienten på vänster sida så att eventuell luft stannar i höger kammare.
• Tillkalla ansvarig läkare omgående.
• Övervaka patienten noggrant.

Pneumothorax, luft i lungsäcken

Andningssvårigheter, bröstsmärtor, hosta samt pulsstegring och blodtrycksfall de närmaste timmarna efter insättandet av CVK kan vara ett tecken på att lungsäcken eller lungan punkterats vid det operativa ingreppet. Lungsäcken har då fyllts med luft.

Åtgärder vid misstänkt pneumothorax

• Stäng av infusionen.
• Kontakta ansvarig läkare.
• Övervaka patienten noggrant.

Hydrothorax, vätska som infunderats i lungsäcken

Om CVK:n mynnar utanför kärlet kan vätskan som infunderas via CVK:n hamna i mediastinum eller i lungsäcken (hydrothorax). Kontroll av kateterspetsens läge med röntgen i samband med ingreppet och funktionskontroll genom aspiration av blod genom CVK:n reducerar risken för denna komplikation.

Åtgärder vid misstänkt hydrothorax

• Stäng av infusionen.
• Kontakta ansvarig läkare.
• Övervaka patienten noggrant.

Kateterdislokation och extravasal infusion

Kateterdislokation kan uppstå om droppslangar som hänger mot golvet fastnar någonstans när patienten rör på sig eller om suturer som fäster CVK:n har lossnat. Om suturer har lossnat på CVKn bör ansvarig läkare meddelas för att bedöma om nya suturer bör sättas.

Glider katetern ur blodbanan kan extravasal infusion uppstå. På grund av infektionsrisk får en kateter som glidit ur blodbanan inte skjutas tillbaka in i kärlet. Röntgenkontroll bör göras om det råder tveksamhet kring kateterläget.

Lokala anvisningar

Om extravasal infusion av cytostatika inträffar, se lokala anvisningar för cytostatikahantering.

Subjektiva symtom
Subjektiva symtom på extravasering inkluderar: 

• smärta
• brännande känsla
• svullnad
• blek hud
• kyla

Det första symtomet på en extravasering kan också vara att det "inte känns som vanligt" eller en lokal obehagskänsla av något slag. Det är viktigt att även diffusa eller diskreta symtom tas på allvar. 

Objektiva symtom
Objektiva symtom på en extravasering inkluderar: 

• sänkt dropphastighet
• ökat injektionsmotstånd
• sämre blodretur
• läckage ut på hud eller förband
• svullnad
• rodnad
• värmeökning
• resistens 

Sena symtom
Sena symtom på en extravasering kan till exempel vara: 

• hudfjällning
• blåsor
• sårbildning
• lokal känselförändring