Patienter som har valt behandling med peritonealdialys (PD) får undervisning i hur dialysen fungerar, hur den ska skötas och vad man bör iaktta. Patienten är ofta expert på sin egen vård och är då en resurs även för sjukvårdspersonal som inte är så insatt i peritonealdialys. Personal på den njurmedicinska enheten ska fungera som stöd och konsult för den som vårdar en patient med PD på annan avdelning.

Vätskebalans/målvikt

En patient med avancerad njursvikt har helt eller delvis förlorat sin urinproduktion. Vätskebalansen måste då kontrolleras och styras på annan väg och bedöms utifrån målvikten. Målvikten är den vikt vid vilken patienten har en normal mängd vatten i kroppen. Hur stor mängd vatten som behöver avlägsnas med hjälp av dialys avgörs utifrån den dagliga vikten i förhållande till målvikten.

Patientens målvikt bestäms med hjälp av blodtrycksmätning, lungröntgen, anamnes och klinisk observation. Det finns en mätmetod för beräkning av kroppssammansättningen, bioimpedansmätning där fördelningen av vatten, fett- och fettfri massa beräknas. Denna mätmetod kan vara ett komplement till övriga metoder vid fastställande av målvikten. Den mängd vätska patienten kan inta är individuell, beroende på hur stor den egna urinproduktionen är samt den mängd vätska som dagligen avlägsnas via dialysen. Vanligtvis behöver en patient som behandlas med PD inte ha så strikt begränsning av vätskeintaget som ofta är nödvändigt för den som behandlas med hemodialys.

Observationer

Varje morgon

  • Kroppsvikt med samma förutsättningar dagligen. Lokalt bestäms om viktkontroll sker med eller utan dialysvätska i bukhålan.
  • Blodtrycksmätning dagligen vid sjukhusvistelse/i hemmet enligt ordination från PD-mottagningen.
  • Summering av filtrerad vätska, så kallad ultrafiltration (UF).
  • Kontroll av eventuell förekomst av ödem, andfåddhet och tecken på yrsel.

Kontrollerna görs för att avgöra hur vätskebalansen ska regleras med hjälp av de olika glukosstyrkor som dialysvätskan innehåller.

Vid varje vätskebyte

  1. Notera och dokumentera mängden urtappad vätska i patientens journal.
  2. Vid långsamt eller dåligt flöde är det fördelaktigt att patienten ändrar läge exempelvis genom att ställa sig upp eller lägga sig på sidan.
  3. Observera utseendet på dialysvätskan. I normala fall är vätskan klar och gulfärgad. Grumlig vätska kan tyda på peritonit och njurmedicinska enheten ska omgående kontaktas för vidare åtgärd. Någon gång händer det att vätskan är blodtillblandad. Detta är ofarligt och försvinner ofta av sig själv efter något vätskebyte. Om vätskan är fortsatt blodtillblandad bör njurmedicinsk läkare kontaktas. Ljusa slöjor eller trådar i den urtappade PD-vätskan kan vara fibrintrådar. Om det försvårar flödet i katetern kontaktas den njurmedicinska enheten för vidare åtgärd.
  4. Dokumentera eventuella avvikelser i patientens journal och kontakta alltid ansvarig PD-mottagning vid flödesproblematik.

Kost

Vid peritonealdialys avlägsnas slaggprodukter och vatten, men även proteiner och aminosyror. Dessa förluster behöver ersättas med en protein- och vitaminrik kost. Kroppen tar upp en del av den glukos som finns i dialysvätskan och det kan bidra till att hungerskänslorna minskar. Vätskan i sig kan också ge en viss fyllnadskänsla. Ett sätt för patienten att få i sig tillräckligt med mat är att äta små portioner och ofta. Individuella råd bör ges av dietist som också kan ordinera näringsrika kosttillskott.

Antibiotikaprofylax

Inför undersökning av tarm eller urinvägar bör läkare ta ställning till eventuell antibiotikaprofylax. Det gäller också inför större tandläkaringrepp, gynekologiska ingrepp och ingrepp i tarm eller urinvägar, eftersom det finns en ökad risk för peritonit vid alla dessa tillfällen.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan