EKG-tolkning och specialmetoder

EKG tolkning görs med hänsyn tagen till ålder, kön, sjukhistoria, medicinering och klinisk frågeställning. Om möjligt bör jämförelse med tidigare EKG utföras [7-8]. Registrering av flera EKG-avledningar ger bättre förutsättningar för tolkningen. En förändring syns oftast bara i en eller två av de 12 avledningarna som ingår i ett rutin EKG. De olika fynden och deras möjliga betydelse beskrivs i läroböcker inom området.

Vanliga felkällor

• Felaktig elektrodplacering

Det vanligaste placeringsfelet är att V1 och V2 är placerad för högt upp på bröstkorgen. V3 placeras inte sällan för medialt, rakt under V2. Detta kan ge en felaktig misstanke om genomgången hjärtinfarkt.

• Felkoppling

Ofta förväxlas kablarna till extremiteterna.

• Övriga

Artefakter/muskelstörningar, elektriska störningar (50Hz), baslinjesvängningar beroende på bristfällig elektrodkontakt kan ge vissa tolkningsproblem med risk för felbedömningar.

Specialmetoder inom elektrokardiografi

• Esophagus-Ekg: Tillåter bättre bedömning av hjärtats förmaksaktivitet -undersökning via matstrupen.
• LångtidsEKG (Holter): Möjliggör analys av hjärtrytmrubbningar under 24 timmar eller längre.
• ST-monitorering: ST-sträckan följs kontinuerligt på hjärtinfarktavdelningar antingen med 12-kanaligt EKG eller med vektor-EKG för att följa reperfusion eller myokardischemi.
• Sena potentialer (LP): Påvisar en benägenhet till ventrikulära takyarytmier. 
• Hjärtfrekvensvariabilitet (HRV): Ger flera mått på autonoma nervsystemets funktion.
• Event-recorders (händelseEKG): Tillåter tolkning av kortare EKG- registreringar som har sparats i samband med symtom. Förutom lagring när patienten anger besvär kan metoden även automatiskt spara registreringar som uppfyller fördefinierade kriterier (vanligen en hjärtfrekvens över och under bestämda gränser).