Utskrivet 2016-12-05

Till navigering

Översikt

[Fallprevention]

Fall och dess konsekvenser i form av frakturer och andra skador utgör ett stort hälsoproblem i samhället. Även fall utan kroppsskada ger försämrad livskvalitet, eftersom den som fallit ofta begränsar sina aktiviteter av rädsla för att falla igen. Fall orsakar skador såsom frakturer, hjärnskakning, skador på inre organ, sårskador och i värsta fall dödsfall. Fall bör ses som ett eventuellt symtom på sjukdom eller effekt av läkemedel till dess motsatsen är bevisad. Om patienten står på fler än tre läkemedel är det en ökad risk för fall oberoende preparat. Ju fler riskfaktorer patienten har, desto större risk för fall. Fall är vanligast i inledningsfasen av sjukhusvistelsen.

Definition - fall/fallhändelse

En händelse då en person oavsiktligt hamnar på golvet eller marken, oavsett om skada inträffar eller inte [1]. Det innebär att det inte bara är när någon snubblar eller halkar som anses som fall, utan även när någon rullar ur sängen eller glider ner på golvet från en stol. 

Definition - fallskada

En fysisk konsekvens som uppstår vid ett fall.

Hur vanligt är det med fall?

Fallskador utgör cirka 12% av vårdtillfällena och är efter hjärt- och kärlsjukdom den främsta orsaken till sjukhusvård [2]. Två tredjedelar av äldre som bor i särskilda boenden faller under ett år och ett hundratal fallskador per år rapporteras från den slutna vården. En tredjedel av personer som är 60 år och äldre faller minst en gång varje år, och efter 80 års ålder drabbas varannan person. [3]

Kan fallet leda till dödsfall?

Varje år avlider cirka 1 500 personer av fallskador i Sverige [4], vilket är tre gånger så många som omkommer till följd av trafikolyckor [5]. De flesta som avlider efter en fallskada är över 65 år. Efter en höftfraktur ökar dödligheten inom ett år med 26% [6].

Åtgärder

Den samlade forskningen visar på att flera åtgärder bör sättas in samtidigt och bör utgå från individens behov. Evidens finns för att fallprevention ger effekt i slutenvården och i äldreomsorgen. Teambaserat, multiprofessionellt och multifaktoriell individanpassad fallprevention kan ge en 30-60% reduktion av antal fall [1]. Det är därför svårt att föreslå generella åtgärder. Varje verksamhet får utöver generella riktlinjer anpassa åtgärderna utifrån egna patientgrupper och vårdformer. Både generella och individuella åtgärder måste diskuteras ingående innan de genomförs.

Fallförebyggande åtgärder

Generella multifaktoriella åtgärder är basen för att skapa en patientsäker miljö. Sedan måste man beakta om de patientgrupper som man vårdar har specifika behov av fallförebyggande åtgärder. Nästa nivå är att individanpassa insatserna efter den enskilda patientens behov. Det kan också inträffa akuta situationer som kräver insatser omgående för att förhindra fall och fallskador.

Bild som visar flödesschema för fallprevention
Flödesschema för åtgärder vid fallprevention
Revideringsdatum:
2016-10-11
Manusförfattare:
Margareta Skog, med.dr i omvårdnad, fil.mag. i vårdpedagogik, leg. sjuksköterska, vårdutvecklingssamordnare, Huvuddivisionen, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholms läns landsting
Faktagranskare:

Paul Rogowski, M.Sc.Rehab., Distriktssjukgymnast, Vårdlärare – Malmö stad, f.d. projektledare (”Gång med framgång” Att förebygga fallskador hos äldre i Malmö) Malmö Forsknings- och utvecklingsenhet för äldre.

Illustratör:
Susanne Flodin, Illustratör och formgivare, Flodin Fernström Designunit AB