Läkemedelsbehandling

Läkemedel är den behandling som har bäst bevisad effekt vid förstoppning. Det mest dokumenterade läkemedlet är makrogol, och rekommendationen idag är att all ny behandling mot förstoppning bör jämföras med en makrogol [12]. Även natriumpikosulfat har nu fått god dokumentation och är ett kraftfullt och säkert alternativ vid terapiresistent förstoppning [42]. De vanligaste biverkningarna för läkemedel mot förstoppning är inte så förvånade diarréer och oftast krävs att individen själv provar ut lämplig dos.

Riktlinjer för läkemedelsbehandling vid förstoppning

Bulkmedel

Av praxis, kostnadsskäl och biverkningsprofil så används i första hand bulkmedel. Bulkmedel binder upp vätska och därmed ökar volymen på tarminnehållet, vilket förbättrar tarmmotorik och tömning. Bakterierna i tjocktarmen metaboliserar även bulkmedel precis som fibrer vilket ger ytterligare effekt på förstoppningen, men också risk för ökade gasbesvär.

Osmotiska medel

Osmotiska medel används i andra hand. Dessa medel har god dokumentation och fungerar genom att dra in vätska i tarmlumen. Det har visat sig att makrogol har bättre effekt än laktulos [43]. Av kostnadsskäl bör dock laktulos provas först.

Läkemedel som ökar sekretationen från tarmen

Om makrogol behandling inte ger tillräcklig effekt, kan man lägga till ett medel som ökar sekretionen från tarmen - exempelvis natriumpikosulfat.  Dessa läkemedel fungerar genom att öka tarmmotoriken och sekretionen i tarmen.

Rektala beredningar

Som ytterligare tillägg vid svår förstoppningsproblematik kan även rektala beredningar (suppositorium, rektallösning) användas, exempelvis bisakodyl och sorbitol.

Om man har bäckenbottendysfunktion som orsak till sin förstoppning så hjälper det inte alltid att lägga till mer och mer laxermedel utan biofeedback är här ett bättre alternativ.