Förskrivning

Individuella hjälpmedel förskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal. Verksamhetschefen är den som beslutar om vem som ska få förskriva och utlämna hjälpmedel. Det görs utifrån formell och reell kompetens och vilka produkter som får förskrivas som hjälpmedel.

Förskrivarens ansvar

Bedömning av behov och förskrivning av hjälpmedel utgör en del i ett helhetsperspektiv och ska ingå i en planering där mål, behov och intressen diskuteras med den enskilde. Behovsbedömning och förskrivning av hjälpmedel ska dokumenteras i patientjournalen. De planerade habiliterings- eller rehabiliteringsinsatserna inklusive hjälpmedel ska dokumenteras och sammanställas i en plan med mål och vem som ska svara för insatserna. [13] En person med funktionsnedsättning som har insatser från flera verksamheter ska erbjudas en samordning. Det innebär att en plan görs för samordning av de olika insatserna och att det framgår av planen vilka verksamheter och vilken personal som ska genomföra dem. [17]

Om fritt val av hjälpmedel införts i landstinget eller kommunen ska förskrivaren informera den enskilde om möjligheten med fritt val av hjälpmedel under förutsättning att förskrivaren bedömer att det är patientsäkert. Om den enskilde och förskrivaren är överens om att fritt val ska användas fattar förskrivaren ett beslut om egenvård. Det är också viktigt att förskrivare och den enskilde är överens om hela eller delar av förskrivningsprocessen ska utföras som egenvård. Läs gärna mer i skriften om förskrivningsprocessen [18]

Den som förskriver ett hjälpmedel ansvarar för att den enskildes behov indentifieras och att det hjälpmedel som förskrivs motsvarar behoven. [5]

Förskrivaren ska instruera användare, närstående eller kontaktperson för personal både teoretiskt och praktiskt hur ett förskrivet hjälpmedel ska användas och skötas. Den enskilde måste beredas möjlighet att träna med sitt hjälpmedel så att han eller hon får tillräcklig kunskap för att använda det. Förskrivaren måste också informera om vilken service som finns och vem man vänder sig till om frågor uppstår.

Förskrivningsprocessen

Förskrivning av hjälpmedel är en process som består av flera steg:

• Förskrivaren bedömer den enskildes behov, vilket eller vilka hjälpmedel som motsvarar brukarens behov och övriga åtgärder som kan vara möjliga, till exempel rehabilitering och bostadsanpassning. Allt ska dokumenteras i patientjournalen.
• Hjälpmedlet provas ut, anpassas och lämplig specifik produkt väljs ut. Hjälpmedlet förskrivs.
• Samordning ska ske med tidigare förskrivna hjälpmedel och behovet som kan finnas av andra hjälpmedel, det vill säga att hänsyn ska tas till det totala behovet. Produkterna och eventuell bostadsanpassning ska fungera tillsammans på ett ändamålsenligt sätt.
• Förskrivaren instruerar, tränar och informerar den som ska använda hjälpmedlet liksom dennes, närstående och/eller kontaktperson för personal om hjälpmedlets användning och säkerhet före och under användningen.
• Förskrivaren följer upp och utvärderar funktion och nytta [5,18].

Förskrivningsprocessen. Källa: Blomquist, U.-B. och Jacobson, D., Förskrivningsprocessen. Hjälpmedelsinstitutet 2011 [18]

Bruksanvisningar

Den som förskriver en medicinteknisk produkt ansvarar för att brukaren kan använda och hantera produkten. [5,18]

Tillverkarens information, bruksanvisning på svenska ska alltid följa med hjälpmedlet om inte användningen är självklar. [12,19] Sjukvårdshuvudmannen kan genom tolk informera brukaren om hjälpmedlets funktion och skötsel när brukaren inte kan ta del av bruksanvisningen. Leverantörer av hjälpmedel har ofta tillgång till bruksanvisning på andra språk, vilket kan efterfrågas vid behov.

Information om ett hjälpmedel

Varje produkt ska åtföljas av den information som användaren behöver med den utbildning och kunskap de har. Bruksanvisningen, informationen, ska vara på svenska och den ska medfölja vid leveransen från tillverkare eller hjälpmedelsleverantör. Bruksanvisningen ska lämnas till den enskilde. Endast enkla hjälpmedel där bruksanvisning inte behövs får levereras utan, exempelvis bestick eller glas. [7]

Bruksanvisningen ska rikta sig till den person som använder hjälpmedlet och/eller till den som assisterar honom eller henne liksom till förskrivare och tekniker. Om det inte finns någon bruksanvisning ska förskrivaren tydliggöra syfte och användningsområde och försäkra sig om att användaren har förstått all information som behövs för att kunna använda hjälpmedlet på ett riktigt och säkert sätt. Vid komplexa hjälpmedel kan bruksanvisningen kompletteras med en illustrerad skriftlig information. För varje enskilt hjälpmedel ska också muntlig instruktion ges.

Syftet med och användningsområdet för hjälpmedlet ska anges liksom eventuella begränsningar och kontraindikationer och all övrig information som användaren behöver för att kunna använda hjälpmedlet på ett säkert sätt.

Behovet av information om ett hjälpmedel beror på hjälpmedlets komplexitet och vem som ska använda det. Olika typer av bruksanvisningar kan behövas. Ofta kan det behövas en situationsanpassad information som utformas med hänsyn till omgivningen och användarens situation. [16]

Dokumentera vilken information som har givits och vilket datum det har gjorts.

Kortfattad information

Kortfattad information, så kallad kortinformation, ska ge den information som behövs för att hjälpmedlet ska kunna hanteras på ett betryggande och säkert sätt. Kortinformationen kan vara placerad direkt på hjälpmedlet eller bör finnas tillgänglig i direkt anslutning till den plats där hjälpmedlet ska användas.

Exempel på kortinformation är användarinstruktion om nödstopp, maxlast och varningar på personlyft.

Funktionskontroll

Innan en användare börjar använda ett hjälpmedel ska det genomgå en funktionskontroll enligt de av tillverkarna givna instruktionerna. Den görs ofta samtidigt med övrig leveranskontroll men senast innan hjälpmedlet tas i bruk. [7]

Funktionskontrollen görs av användare, förskrivare eller personal från hjälpmedelscentral.

Funktionskontrollen innebär att

• hjälpmedlet provas i den situation som det är tänkt att användas i
• alla funktioner kontrolleras och provas utifrån de krav som finns angivna i kravspecifikationen, till exempel bromsar, rygglägen, tippskydd och bärande delar
• man bedömer om hjälpmedlet är säkert att använda.

Omfattningen av funktionskontrollen beror på hjälpmedlets komplexitet och typ. Resultat och genomförande av funktionskontrollen ska dokumenteras av förskrivaren när hjälpmedlet lämnats till brukaren.

Det är viktigt att hjälpmedlet kontrolleras regelbundet. Skruvar med mera kan lossna eller någon del på hjälpmedlet kan fungera otillfredsställande. Personen med funktionsnedsättning, personal och närstående ska instrueras vad de ska vara observanta på och de ska veta var de ska vända sig för att fel ska åtgärdas eller vid frågor om hjälpmedlet, dess skötsel och kontroll.

Endast funktionsdugliga hjälpmedel får användas. Vid omedelbar fara för säkerheten ska hjälpmedlet tas ur bruk [7,8,14]

Vid tillbud där hjälpmedel varit inblandade ska en avvikelserapportering göras [8,14]