Översikt

Många olika skador och sjukdomar kan precis som åldrandet ge fysiska funktionsnedsättningar. Skadorna kan vara lokaliserade till hjärnan, ryggmärgen, inre organ eller leder och muskler. Termen funktionsnedsättning beskriver nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Termen funktionshinder beskriver i sin tur begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen [1]. En person som efter en skada eller sjukdom eller i samband med åldrande får en funktionsnedsättning, måste ibland förlita sig på hjälp från någon annan person, använda sig av ett förändrat tillvägagångssätt eller av hjälpmedel för att klara dagliga aktiviteter.

Begreppet hjälpmedel saknar en entydig definition. Syftet med hjälpmedel beror på vilken sjukdom och funktionsnedsättning som den enskilda personen har eller vilken situation och miljö som hjälpmedlet ska användas. Den internationella standardiseringsorganisationen, ISO, har i samband med klassificering av hjälpmedel [2,3] angivit att ett hjälpmedel är en produkt (inkluderar utrustning, instrument, tekniskt system och programvara) speciellt framtagen eller allmänt tillgänglig, som är anpassad eller specialutformad för att användas i förebyggande syfte, som kompensation, för att övervaka, varna, kontrollera, underlätta eller neutralisera funktionshinder, aktivitetsinskränkningar och delaktivitetsinskränkningar. I standarden (ISO 9999) finns även ett antal termer och definitioner aktuella för området.

Hjälpmedel får inte bli ett alternativ till aktiv rehabilitering utan de ska endast komplettera eventuella andra åtgärder

De flesta människor vill kunna klara sig själva, till exempel klara de dagliga aktiviteterna som den personliga hygienen, toalettbesök, på- och avklädning och måltider. Ibland kan de då behöva ett eller flera hjälpmedel.

Syftet med hjälpmedel kan vara att

• förebygga
• vidmakthålla eller förbättra en funktionsförmåga
• kompensera en förlust eller en nedsättning av funktionsförmågan [4].

För att få bild av en persons hälsa och dess konsekvenser kan den beskrivas på flera olika sätt, bland annat en diagnos. Ett annat och mer komplett sätt är att beskriva tillståndet i klassifikationssystemet ICF (International Classification of Functioning, Disability and Health) [4], som de senaste åren fått ökad betydelse i samhället. ICF består av två delar, funktionstillstånd och funktionshinder samt kontextuella faktorer. Dessa delar är sedan uppdelade i två komponenter, kroppsfunktioner och kroppstrukturer respektive omgivningsfaktorer och personfaktorer.

Syftet med ICF är att:

• Ge en vetenskaplig grund för att förstå och studera hälsa och hälsorelaterade tillstånd, dess konsekvenser och bestämningsfaktorer.
• Skapa ett gemensamt språk för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd.
• Möjliggöra jämförelser av data mellan olika delar av hälso- och sjukvården, service- och tjänsteverksamheter över tid.
• Skapa ett systematiskt kodsystem för hälsoinformationssystem.

Den enskildes behov av hjälpmedel

Behovet av hjälpmedel bedöms utifrån den enskildes förutsättningar för tillfrisknande, rehabilitering och/eller behov för att klara sina dagliga aktiviteter.

En bedömning ska alltid göras om en funktionsnedsättning går att reducera genom träning. Det kan innebära att personer med funktionsnedsättningar först får träna för att se hur långt de kan övervinna sina funktionsnedsättningar, innan man provar ut och förskriver hjälpmedel. Hjälpmedel kan också förskrivas för kortare tid för att till exempel möjliggöra en rehabilitering efter en operation.

Ett antal landsting har infört så kallat Fritt val av hjälpmedel som är ett komplement till den vanliga förskrivningen av hjälpmedel. Komplementet innebär att en rekvisition lämnas till brukaren efter att en bedömning av behovet av hjälpmedel genomförts av hälso- och sjukvårdspersonal tillsammans med brukaren. Den som ger ut rekvisitionen är förskrivaren. Rekvisitionen kan sedan användas av brukaren för inköp av hjälpmedel hos valfri leverantör.

Fritt val av hjälpmedel är frivilligt och är för brukare med långvarigt behov av hjälpmedel, en del i habilitering- och rehabiliteringsprocessen.

Rätt utprovade och rätt använda har hjälpmedel en mycket stor betydelse för personer med funktionsnedsättning, för närstående och vårdare. I många fall är rätt utprovade hjälpmedel – allt från tekniskt avancerade till mycket enkla – en förutsättning för att personer med funktionsnedsättningar ska kunna bo i eget boende, arbeta, klara den dagliga livsföringen, delta i samhällslivet samt fritids- och rekreationsverksamhet.

Ett förskrivet hjälpmedel är oftast ett lån från landstinget eller kommunen. Hjälpmedlet ska återlämnas när det inte längre behövs. Vid Fritt val är ägarförhållandet vanligtvis ett annat. Användaren/brukaren äger vanligen hjälpmedlet och har ett ägaransvar för bland annat skötsel och underhåll.

De vanligaste hjälpmedlen vid rörelsehinder är förflyttningshjälpmedel som käppar, rollatorer och rullstolar samt hygienhjälpmedel.

Delaktig och kunnig användare

För att vården och rehabiliteringen ska fungera och hjälpmedel användas på ett riktigt sätt ska personen som har en funktionsnedsättning vara delaktig vid förskrivningen och val av hjälpmedel. Ju mer kunskap personen själv, personalen och närstående har om funktionsnedsättningen, träningsmetoder och hjälpmedel, desto bättre blir resultatet av vården och rehabiliteringen.

Vilka hjälpmedel som ska tillhandahållas ska också planeras tillsammans med den som behöver dem. Dialogen mellan personalen och användaren är central. Stora krav ställs därför på att personalen är lyhörd för och tar hänsyn till användarens önskemål. Den som förskriver ett hjälpmedel ska samordna det med eventuellt tidigare förskrivna hjälpmedel och eventuell bostadsanpassning [5].

Den som sedan förskriver ett hjälpmedel ansvarar för att användaren, närstående och ibland kontaktperson för personal får utbildning och information, både teoretiskt och praktiskt, så att de får tillräcklig kunskap att hantera hjälpmedlet på ett säkert sätt. För personalgrupper är det verksamhetschefen som ansvarar för att personalen kan använda och hantera hjälpmedel på ett säkert sätt. [6] En bruksanvisning på svenska ska följa med hjälpmedlet när det lämnas ut om inte användningen är självklar.

Det är användaren som ansvarar för den regelbundna skötseln av hjälpmedlet.