KAD, kvinna

Tillämpa basala hygienrutiner

Utöver basala hygienrutiner är det nödvändigt att ha god belysning vid kateterisering.

Material

• Kateter, sterilförpackad. 20-26 eller 40 cm lång kateter
• Höggradigt rena handskar
• Färdigförpackat kateteriseringsset alternativt följande:
  • tvättskål
  • torkar
  • handskar
  • duk
  • kompresser
  • pincett, ev två
  • rondskål
• Tvål och vatten eller steril natriumklorid 9 mg/ml. Antiseptiskt medel behöver inte användas [15]
• Bedövningsgel 10 gram [16]. Gel med tillsats av klorhexidin används med fördel om bakterieprov inte ska tas [2]
• En 10 ml injektionsspruta för att tömma kateterballongen vid byte
• En 10 ml injektionsspruta för att fylla kateterballongen med sterilt vatten, eller glycenrinmix om silikonkateter används
• 10 ml sterilt vatten till kateterballongen - glycerinmix till silikonkateter
• Steril natriumklorid 9 mg/ml och spolspruta behöver finnas tillgängligt
• Kateterventil och/eller urinuppsamlingspåse
• Fixeringsanordning
• Hygienunderlägg

Förberedelser

• Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att hon har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade. Patienten bör också ge sitt samtycke till behandlingen.
• Kontrollera att patienten inte är överkänslig mot latex (kateter, handskar) eller lidokain (bedövningsgel).
• Desinfektera avlastningsbord/uppdukningsyta och duka upp materialet innan patienten blottas.

Tillvägagångssätt

Tillämpa basala hygienrutiner

1. Blotta inte patienten mer än nödvändigt.
2. Be patienten böja sina knän.
3. Placera ett hygienunderlägg under patienten.
4. Tvätta patientens underliv med tvål och vatten. Antiseptiskt medel behöver inte användas. [15]
5. Ta av handskar. Desinfektera händerna och ta på nya handskar.
6. Vid steril metod placeras en till två dukar runt patientens underliv.
7. Håll isär blygdläpparna med hjälp av kompresser.

Använd inte gel med tillsats av desinfektionsmedel om det ska tas prov för urinodling i samband med kateteriseringen.

8. Bedöva med bedövningsgel. Gel med tillsats av klorhexidin minskar risken för urinvägsinfektion. [2]
   - Använd 10 gram gel. Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen. [2]
   - Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in resterande gel. Sätt en kompress för att motverka att gelen rinner ut.- Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.

Forcera inte om det tar emot vid kateterisering.

9. För in katetern med god marginal (en kvinnas urinrör är cirka 5 cm). Forcera inte om det tar emot.
10. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret. Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut om patienten exempelvis hostar.
11. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt över blåsan eller spruta in 10-50 ml steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och retur ska uppnås.
12. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation. Observera patienten, det ska inte göra ont.

Extra försiktighet måste iakttas om patienten är medvetslös eller har nedsatt känsel i urinröret.

13. Katetern ska kunna dras ut en bit efter att ballongen fyllts för att säkerställa att den inte fyllts i urinröret. För sedan in katetern en liten bit igen så att den inte trycker mot den känsliga blåsbotten.
14. Koppla katetern till en urinuppsamlingspåse eller sätt på en kateterventil. Om kateterklämma används ska den sättas efter delningsstället för att inte skada ballongkanalen.
15. Urinuppsamlingspåsens slanglängd anpassas till användningsområde. För uppegående patient används vanligtvis kortare slang som placeras på benet. Nattetid kan en vidarekoppling ske till påse med lång slang. Katetern ska inte skiljas från påsen med kort slang förrän bytesdags, ca en vecka.
16. Fixeringsanordning anpassas till patient och urinuppsamlingspåse.
17. Lyft eller placera inte urinuppsamlingspåsen över urinblåsans höjd.
18. Dokumentera. Läs mer i texten Översikt.
19. Kontakta den läkare som har ordinerat kateterbehandlingen om det uppstår problem.

Svårigheter att lokalisera urinrörsmynningen

• Vid svårighet att lokalisera urinrörsmynningen kan en sträng gel appliceras från klitoris och bakåt mot slidans framvägg. Det brukar medföra att urinrörsmynningen synliggörs.
• Andra lösningar är att använda en något grövre kateter (14 istället för 12 Ch, 16 istället för 14 Ch).

Hygien

Daglig underlivshygien med mild tvål eller tvättkräm. I urinröret finns parauretrala körtlar vars sekret behöver tvättas bort.

Underkläder bör bytas regelbundet.

Egenvård

Egenvård bör uppmuntras så att patienten kan upprätthålla så mycket som möjligt av sin normala aktivitet. I syfte att göra kateterbehandlingen så trygg som möjligt bör patient och eventuellt närstående vara väl informerade om hygien, hantering av kateter, kateterventil, urinuppsamlingspåse, fixering, möjlighet att variera hjälpmedel för olika aktiviteter, vilka komplikationer man bör vara uppmärksam på och var hjälp finns tillgänglig.

Informationen bör kompletteras med undervisning så att patienten själv kan göra så mycket som möjligt. Detta för att skapa större oberoende och trygghet i behandlingen. [17]

En i övrigt väl fungerande kateterbehandling kan upplevas dramatisk om det blir problem eller stopp i katetern i hemmet utan någon handlingsberedskap [18].

Kateterbyte

Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilde patientens behov. Det första bytet bör dock göras inom 4-6 veckor. Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Byte bör också göras om antibiotikabehandling sätts in mot symtomgivande bakteriuri.

För att försäkra sig om att den nya katetern ligger rätt är det en fördel om urinblåsan har ett innehåll.

Om urinen är klar kan katetern stängas av i god tid före byte.

Vid grumlig urin spolas blåsan med steril natriumklorid 9 mg/ml tills vätskan är klar.- Fyll sedan urinblåsan med steril natriumklorid 9 mg/ml genom den gamla katetern. Sluta fylla när patienten känner blåsfyllnad eller vid maximalt 400 ml. Om patienten är medvetslös eller saknar känsel iakttas särskild försiktighet.

Biofilm

På katetern bildas alltid biofilm, ett lager av mikroorganismer som "klistrar" sig fast på kateterns yta. Detta lager är inte åtkomligt för antibiotika, men kan härbärgera de bakterier som orsakar symtomen. [19]

Material och tillvägagångssätt

Se högre upp i denna text.

Avsluta behandling

Kateterbehandling ska avslutas så snart som möjligt på grund av de risker som finns för infektion, stenbildning och obehag. För en patient som haft kateter kortare eller längre tid kan det dock kännas osäkert att komma igång med egen blåstömning. En sammanställning av studier av olika metoder har inte givit något svar på vilken metod som är bäst. [20]

Alternativa metoder för avslutande behandling med kvarliggande kateter

1. Ta bort katetern vid midnatt efter att urinblåsan tömts. Om kateter behöver återinsättas sker det i regel dagtid [18].
2. Töm urinblåsan. Fyll sedan med steril natriumklorid 9 mg/ml genom katetern tills patienten känner blåsfyllnad, maximalt 400 ml. Skapa en så lugn miljö som möjligt och gott om tid. Ge patienten ett kärl att kissa i. Den tömda mängden kan jämföras med påfylld natriumklorid och residualvolym uppskattas. Tänk på att urinproduktion pågår ständigt.
3. Stäng av katetern ett par timmar innan den tas ut.