Kateterisering av urinblåsa

KAD, man - inklusive film

Mannens nedre urinvägar.

Material

  • Kateter, sterilförpackad.
  • Färdigförpackat sterilt kateteriseringsset alternativt följande sterila produkter
    • tvättskål
    • torkar
    • sterila handskar
    • duk
    • kompresser
    • pincett, eventuellt två
    • rondskål.
  • Tvål/tvättkräm/intimservett eller steril natriumklorid 9 mg/mL för tvätt av underliv. Antiseptiskt medel behöver inte användas [17].
  •  Bedövningsgel, minst 20 gram bör användas för att fylla urinröret [14].
  • 10 mL injektionsspruta för att tömma kateterballongen vid byte.
  • 10 mL injektionsspruta för att fylla kateterballongen med sterilt vatten, eller glycerinmix om silikonkateter används.
  • 10 mL sterilt vatten till kateterballongen. Eventuellt glycerinmix till silikonkateter.
  • Steril natriumklorid 9 mg/mL och spolspruta behöver finnas tillgängligt.
  • Penisklämma för att hålla kvar gelen i urinröret innan kateterisering och för att bevara patientens integritet.
  • Kateterventil och/eller urinuppsamlingspåse.
  • Fixeringsanordning.

Förberedelser

  • Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att han har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade. Patienten bör också ge sitt samtycke till behandlingen.
  • Kontrollera att patienten inte är överkänslig mot latex (kateter, handskar) eller läkmedelssubstans i bedövningsgel.
  • Desinfektera avlastningsbord/uppdukningsyta och duka upp materialet innan patienten blottas.

Tillvägagångssätt

Här kan du se en film som visar tillvägagångssättet vid kateterisering av man. Filmen visas via en tjänst som heter Mediaflow. Om du inte kan se filmen, kontakta din lokala IT support.

Här kan du se en film som visar tillvägagångssättet vid kateterisering av urinblåsa. Filmen har berättarröst och visas via en tjänst som heter Mediaflow. Om du inte kan se filmen, kontakta din lokala IT support.

  1. Blotta inte patienten mer än nödvändigt.
  2. Placera gärna ett hygienunderlägg under patienten.
  3. Tvätta patientens underliv  för att avlägsna smuts och partiklar såsom hårstrån enligt lokala instruktioner. Det finns ett begränsat vetenskapligt underlag att rengöring med klorhexidin 0,1 % kring urinrörsmynning skulle minska risken för kateteriseringsassocierad urinvägsinfektion i sjukhusmiljö [16].
  4. En till två dukar kan placeras runt patientens underliv.
  5. Dra tillbaka förhuden och fatta tag runt kanten av ollonet med en kompress. Lyft penis uppåt 90 grader för att räta ut urinröret. 
  6. Bedöva med bedövningsgel. Minst 20 gram förs in i urinröret i omgångar [14].
    • Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen. 
    • Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot urinrörsmynningen och spruta långsamt in gel. Ett motstånd uppstår då gelen når slutningsmuskeln. Håll ett tryck över urinröret på yttre delen av penis så att gelen inte rinner ut. 
    • Efter en minut har slutningsmuskeln slappnat av och resterande gel kan sprutas in så att hela urinröret fylls med gel. Håll ett tryck över urinröret på yttre delen av penis så att inte gelen rinner ut. Det går bra att klämma ihop lätt med fingrarna alternativt använda en penisklämma med hänsyn till patientens integritet. Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.
  7. Lyft penis uppåt 90 grader för att räta ut urinröret. För in katetern till kateterns delningsställe (en mans urinrör är cirka 25 cm). Forcera inte om det tar emot.
  8. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret. Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut om patienten exempelvis hostar.
  9. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt på magen över urinblåsan eller spruta in 10-20 mL steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och retur av urin ska uppnås.
  10. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation. Observera patienten, det ska inte göra ont.
  11. För fram förhuden över ollonet igen.
  12. Katetern ska kunna dras ut en bit efter att ballongen fyllts för att säkerställa att den inte fyllts i urinröret. För sedan in katetern en liten bit igen så att den inte trycker mot den känsliga blåsbotten.
  13. Koppla katetern till en urinuppsamlingspåse eller sätt på en kateterventil. Om kateterklämma används ska den sättas nedanför kateterns delningsställe för att inte skada ballongkanalen.
  14. Urinuppsamlingspåsens slanglängd anpassas till användningsområde. För uppegående patient används vanligtvis kortare slang och påsen placeras på benet. Nattetid kan påsen med kort slang kopplas vidare till en påse med lång slang. Katetern bör inte skiljas från påsen med kort slang förrän påsen ska bytas, efter ungefär en vecka. Påsen kan behöva bytas oftare vid exempelvis blod i urinen eller om den är ofräsch.
  15. Dokumentera. Läs mer i texten översikt.
  16. Kontakta den läkare som har ordinerat kateterbehandlingen om det uppstår problem.

Då urinuppsamlingspåse används:

Anpassa slanglängd till användningsområde. För uppegående patient används vanligtvis kortare slang som placeras på benet. Nattetid kan en vidarekoppling ske till påse med lång slang. Katetern och urinuppsamlingspåsen bör inte skiljas innan dags för byte av påse, oftast varje vecka. Påsen kan behöva bytas oftare vid exempelvis blod i urinen. Fixeringsanordning anpassas till patient och urinuppsamlingspåse.

Svårighet att föra in katetern

  • Vid svårighet att föra in katetern kan i första hand extra gel användas för att åstadkomma utfyllnad av urinröret. Om rekommenderad maximal mängd gel har använts (se anvisning i Fass) och problem kvarstår rekommenderas att prova de andra lösningar. Forcera aldrig.
  • En något grövre kateter (14 istället för 12 Ch) kan underlätta införandet alternativt en annan utformning på kateterspetsen eller annat katetermaterial. En rundad kateterspets kan underlätta liksom ett styvare material i katetern.
  • Kateter med Tiemanntipp underlättar kateterisering av män då den böjda tippen lättare följer urinrörets böjning, men felvänd kan den orsaka skada. Den som kateteriserar bör vara van och utföra kateteriseringen med försiktighet.

Fixering

Urinuppsamlingspåsen placeras under urinblåsans nivå och fixeras med lämplig benficka eller fästband. Patientens livsstil har betydelse för val av anordning.

Många män tycker det är behagligt att med en åtsittande kalsong låta kateter och penis ligga uppåt. Det är också viktigt för att undvika förträngningar i urinröret och skador vid urinrörsmynningen som kan uppstå av tryck. För en man som är immobil är det nödvändigt [20]. Det finns speciell fixeringstejp.

Om patienten är sängliggande används ofta urinuppsamlingspåse med längre slang som placeras under urinblåsans nivå. Det finns hängare till påsen som fästs på sängen för att urinen ska rinna ut ordentligt och för att förhindra att påsen hamnar på golvet.

Vid orolig sömn eller oro av annan anledning behövs kort urinuppsamlingspåse som fästs på benet även vid sängläge. Det finns annars risk att katetern rycks ut med fylld ballong vilket medför skada i urinröret och risk för blödning.

Hygien

Daglig underlivshygien med mild tvål eller tvättkräm. I urinröret finns parauretrala körtlar vars sekret tömmer sig utmed katetern och behöver tvättas bort.

Män bör dra tillbaka förhuden och tvätta. Det är därefter viktigt att föra tillbaka förhuden över ollonet så att inte paraphimosis uppstår, det vill säga att katetern orsakar ett tryck som gör att förhuden inte går att föra fram och en smärtsam svullnad uppstår.

Underkläder bör bytas regelbundet.

Kateterbyte

Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilde patientens behov. Det första bytet bör dock göras inom 4-6 veckor. Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas om tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Byte av kateter i samband med antibiotikabehandling av urinvägssymtom förkortar tiden till symtomlindring och förlänger tiden till ny bakterieinvasion. Sannolikt är kateterbyte i samband med antibiotikabehandling av urinvägssymtom ett led i kampen mot resistensutveckling [17].

För att försäkra sig om att den nya katetern ligger rätt är det en fördel om urinblåsan innehåller urin.

Material och tillvägagångssätt

Se kateterisering av man tidigare i texten.

Avsluta behandling

Kateterbehandling ska avslutas så snart som möjligt på grund av de risker som finns för infektion, stenbildning, obehag och vävnadspåverkan. För en patient som haft kateter en längre tid kan det dock kännas osäkert att komma igång med egen blåstömning. En sammanställning av studier av olika metoder för kateteravveckling har inte givit något svar på vilken metod som är bäst [19]. Nedan följer alternativa metoder. Det finns också en osäkerhet kring blåstömningsfunktionen efter borttagande av kateter.

Alternativa metoder för att avsluta behandling med kvarliggande kateter

  1. Ta bort katetern snarast efter beslut om att behandlingen ska avslutas.

Efter längre tids behandling finns följande metoder beskrivna:

  1. Stäng av katetern ett par timmar innan den tas ut.
  2. Ta bort katetern vid midnatt efter att urinblåsan tömts. Beakta dock risken för till exempel fall och störd nattsömn. Om kateter behöver återinsättas sker det i regel dagtid [19].

Kateterborttagning

Material

  • Hygienunderlägg.
  • Rondskål, ren.
  • Injektionsspruta, 10 mL.
  • Ett litet inkontinensskydd.

Förberedelser

Kontrollera i patientens journal hur stor volym kateterballongen fyllts med. Ingen period med intermittent tömning, "blåsträning" behöver föregå avslutande av kateterbehandling.

Tillvägagångssätt

  1. Placera hygienunderlägget under patienten eller som skydd för kläderna.
  2. Ställ rondskålen på hygienunderlägget.
  3. Töm kateterballongen på sitt innehåll med injektionssprutan. Observera att volymen i kateterballongen kan ha förändrats till mer eller mindre än vad den fyllts med.
  4. Dra varsamt ut katetern samtidigt som patienten långsamt andas ut vilket minskar spänningen i bäckenregionen.
  5. Inspektera katetern.

Dokumentera i patientens journal: tidpunkt och eventuella avvikelser.

Uppföljning av tömningsförmåga

Var observant på patientens förmåga att tömma blåsan. Se anvisningar i Vårdhandbokens texter om blåsövervakning vid sjukhusvård om patienten befinner sig på sjukvårdsinstitution. Vid kateteravveckling i hemmiljö bör patientens upplevelse och känsla av hur väl blåsan är tömd följas upp. Om möjlighet till residualurinmätning inom sex timmar saknas bör patienten ha kontaktuppgifter till enhet som ansvarar för uppföljning. Minst en mätning av residualurin bör göras inom en vecka.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan