KAD, man - inklusive film

Tillämpa basala hygienrutiner

Material

• Kateter, sterilförpackad
• Höggradigt rena handskar
• Färdigförpackat kateteriseringsset alternativt följande:
  • tvättskål
  • torkar
  • handskar
  • duk
  • kompresser
  • pincett, ev två
  • rondskål
• Tvål och vatten eller steril natriumklorid 9 mg/ml. Antiseptiskt medel behöver inte användas [15]
• Bedövningsgel: minst 20 gram [16]. Gel med tillsats av klorhexidin används med fördel om bakterieprov inte ska tas [2]
• 10 ml injektionsspruta för att tömma kateterballongen vid byte
• 10 ml injektionsspruta för att fylla kateterballongen med sterilt vatten, eller glycerinmix om silikonkateter används
• 10 ml sterilt vatten till kateterballongen - glycerinmix till silikonkateter
• Steril natriumklorid 9 mg/ml och spolspruta behöver finnas tillgängligt
• Penisklämma: för att hålla kvar gelen i urinröret innan kateterisering och för att bevara patientens integritet
• Kateterventil och/eller urinuppsamlingspåse
• Fixeringsanordning
• Hygienunderlägg

Förberedelser

• Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att han har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade. Patienten bör också ge sitt samtycke till behandlingen.
• Kontrollera att patienten inte är överkänslig mot latex (kateter, handskar) eller lidokain (bedövningsgel).
• Desinfektera avlastningsbord/uppdukningsyta och duka upp materialet innan patienten blottas.

Tillvägagångssätt

Tillämpa basala hygienrutiner

1. Blotta inte patienten mer än nödvändigt.
2. Placera ett hygienunderlägg under patienten.
3. Tvätta patientens underliv med tvål och vatten eller natriumklorid. Antiseptiskt medel behöver inte användas. [15]
4. Ta av handskar. Desinfektera händerna och tag på nya handskar.
5. Vid steril metod placeras en till två dukar runt patientens underliv.

Använd inte gel med tillsats av desinfektionsmedel om det ska tas prov för urinodling i samband med kateteriseringen.

Här kan du se en film om tillvägagångssätt vid kateterisering av man. Filmen visas i Flash och har en berättarröst. Du kan se filmen på helskärm genom att trycka på knappen längst ner till höger i filmfönstret.

6. Dra tillbaka förhuden och fatta tag runt kanten av ollonet med en kompress. Lyft penis uppåt 90 grader för att räta ut urinröret. 
7. Bedöva med bedövningsgel. Gel med tillsats av klorhexidin minskar risken för urinvägsinfektion. [2]. Minst 20 gram förs in i urinröret i omgångar.
   • Börja med att droppa lite gel på urinrörsmynningen. 
   • Placera sedan tuben med ett lätt tryck mot mynningen och spruta långsamt in gel. Ett motstånd uppstår då gelen når slutningsmuskeln. Håll ett tryck över urinröret på yttre delen av penis så att gelen inte rinner ut. 
   • Efter en minut har slutningsmuskeln slappnat av och resterande gel kan sprutas in så att hela urinröret fylls med gel. Håll ett tryck över urinröret på yttre delen av penis så att inte gelen rinner ut. Det går bra att klämma ihop lätt med fingrarna alternativt använda en penisklämma med hänsyn till patientens integritet. Det tar 3-5 minuter för bedövningen att verka.

Forcera inte om det tar emot vid kateterisering

8. Lyft penis uppåt 90 grader för att räta ut urinröret. För in katetern till kateterns delningsställe (en mans urinrör är cirka 25 cm). Forcera inte om det tar emot.
9. Släpp katetern en kort stund och kontrollera att den inte fjädrar tillbaka. Detta ska göras för att säkerställa att katetern inte har hakat upp sig i urinröret. Håll sedan katetern på plats med en hand så att den inte glider ut om patienten exempelvis hostar.
10. Kontrollera att urin rinner ur katetern. Om det inte kommer urin kan katetern vara täppt av gel eller vara vikt i urinröret. Be patienten hosta, tryck försiktigt över blåsan eller spruta in 10-50 ml steril natriumklorid. Det ska gå lätt att spruta in vätskan och retur ska uppnås.
11. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll kateterballongen med mängd och typ av vätska enligt tillverkarens rekommendation. Observera patienten, det ska inte göra ont.
12. För fram förhuden över ollonet igen.
13. Katetern ska kunna dras ut en bit efter att ballongen fyllts för att säkerställa att den inte fyllts i urinröret. För sedan in katetern en liten bit igen så att den inte trycker mot den känsliga blåsbotten.
14. Koppla katetern till en urinuppsamlingspåse eller sätt på en kateterventil. Om kateterklämma används ska den sättas efter kateterns delningsställe för att inte skada ballongkanalen.
15. Urinuppsamlingspåsens slanglängd anpassas till användningsområde. För uppegående patient används vanligtvis kortare slang och påsen placeras på benet. Nattetid kan påsen med kort slang kopplas vidare till en påse med lång slang. Katetern bör inte skiljas från påsen med kort slang förrän påsen ska bytas, efter ungefär en vecka.
16. Fixeringsanordning anpassas till patient och urinuppsamlingspåse.
17. Lyft eller placera inte urinuppsamlingspåsen över urinblåsans höjd.
18. Dokumentera. Läs mer i texten Översikt. .
19. Kontakta den läkare som har ordinerat kateterbehandlingen om det uppstår problem.

Svårighet att föra in katetern

• Vid svårighet att föra in katetern kan i första hand extra gel användas.
• En något grövre kateter (14 istället för 12 Ch, 16 istället för 14 Ch) kan underlätta införandet.
• Kateter med Tiemanntipp underlättar kateterisering av män då den böjda tippen lätare följer urinrörets böjning, men felvänd kan den orsaka skada. Den som då kateteriserar bör vara van och utföra kateteriseringen med försiktighet.

Lokala anvisningar

Hygien

Daglig underlivshygien med mild tvål eller tvättkräm. I urinröret finns parauretrala körtlar vars sekret behöver tvättas bort.

Män bör dra tillbaka förhuden och tvätta. Det är därefter viktigt att föra tillbaka förhuden över ollonet så att inte paraphimosis uppstår.

Underkläder bör bytas regelbundet.

Egenvård

Egenvård bör uppmuntras så att patienten kan upprätthålla så mycket som möjligt av sin normala aktivitet. I syfte att göra kateterbehandlingen så trygg som möjligt bör patient och eventuellt närstående vara väl informerade om hygien, hantering av kateter, kateterventil, urinuppsamlingspåse, fixering, möjlighet att variera hjälpmedel för olika aktiviteter, vilka komplikationer man bör vara uppmärksam på och var hjälp finns tillgänglig.

Informationen bör kompletteras med undervisning så att patienten själv kan göra så mycket som möjligt. Detta för att skapa större oberoende och trygghet i behandlingen. [17]

En i övrigt väl fungerande kateterbehandling kan upplevas dramatisk om det blir problem eller stopp i katetern i hemmet utan någon handlingsberedskap [18].

Kateterbyte

Hur ofta en kvarliggande kateter ska bytas beror på den enskilde patientens behov. Det första bytet bör dock göras inom 4-6 veckor. Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Byte bör också göras om antibiotikabehandling sätts in mot symtomgivande bakteriuri.

För att försäkra sig om att den nya katetern ligger rätt är det en fördel om urinblåsan har ett innehåll.

• Om urinen är klar kan katetern stängas av i god tid före byte.
• Vid grumlig urin spolas blåsan med steril natriumklorid 9 mg/ml tills vätskan är klar.
• Fyll sedan urinblåsan med steril natriumklorid 9 mg/ml genom den gamla katetern. Sluta fylla när patienten känner blåsfyllnad eller vid maximalt 400 ml. Om patienten är medvetslös eller saknar känsel iakttas särskild försiktighet.

Biofilm

På katetern bildas alltid biofilm, ett lager av mikroorganismer som "klistrar" sig fast på kateterns yta. Detta lager är inte åtkomligt för antibiotika, men kan härbärgera de bakterier som orsakar symtomen. [19]

Material och tillvägagångssätt

Se kateterisering av man tidigare i texten.

Avsluta behandling

Kateterbehandling ska avslutas så snart som möjligt på grund av de risker som finns för infektion, stenbildning och obehag. För en patient som haft kateter kortare eller längre tid kan det dock kännas osäkert att komma igång med egen blåstömning. En sammanställning av studier av olika metoder har inte givit något svar på vilken metod som är bäst. [20]

Alternativa metoder för avslutande av behandling med kvarliggande kateter

1. Ta bort katetern vid midnatt efter att urinblåsan tömts. Om kateter behöver återinsättas sker det i regel dagtid [18].
2. Töm urinblåsan. Fyll sedan med steril natriumklorid 9 mg/ml genom katetern tills patienten känner blåsfyllnad, maximalt 400 ml. Skapa en så lugn miljö som möjligt och gott om tid. Ge patienten ett kärl att kissa i. Den tömda mängden kan jämföras med påfylld natriumklorid och residualvolym uppskattas. Tänk på att urinproduktion pågår ständigt.
3. Stäng av katetern ett par timmar innan den tas ut.