Utskrivet 2012-02-10

Till navigering

Översikt

[Kateterisering av urinblåsa]

Denna text gäller vuxna och för barn kan specifika riktlinjer finnas.

Kateterbehandling av urinblåsan ska ordineras av läkare. Läkare och sjuksköterska har formell kompetens att utföra kateterbehandling, uppgiften kan också delegeras i enlighet med författning. Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska kan utse personer eller grupper att utföra kateterisering och/eller uppföljning under eget yrkesansvar efter att ha förvissat sig om att yrkesutövaren har relevant utbildning/kompetens för uppgiften. [1]

Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska är skyldiga att ta fram lokala anvisningar som anpassas till arbetsplatsens art och tillgång till kompetens (SOSFS 2005:12).

Kvarliggande kateter via urinröret (KAD), regelbunden intermittent kateterisering och suprapubisk urinkateter är alternativa kateterbehandlingar under kortare eller längre period. Enstaka kateteriseringar görs också.

Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och förekommer oftast i samband med behandling med kvarliggande kateter (KAD). Risken för vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka tio procent för varje dygn som patienten har KAD [2]. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64%) eller insida (36%). Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient ökar risken för bakterieinvasion [3].

I den nationella satsningen på patientsäkerhet är urinvägsinfektioner i samband med vård ett prioriterat område för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Följande regler rekommenderas:

  • Dokumentera tidpunkt, indikation och planerad behandlingstid vid insättning av urinkateter.
  • Använd endast slutna urinuppsamlingssystem.
  • Utvärdera behovet av KAD i sluten vård dagligen. [4]

Intermittent kateterisering minskar risken för vårdrelaterade infektioner jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas [2].

Även suprapubisk kateter utgör en mindre risk för vårdrelaterade urinvägsinfektioner än kvarliggande urinrörskateter. Då denna kateterbehandling inte påverkar urinröret är den också ofta bekvämare för patienten [2]. Ytterligare en fördel är att den egna förmågan att tömma blåsan kan utvärderas inför ställningstagande till avslutande av kateterbehandling.

basala_hygienrutiner.gif

Tillämpa basala hygienrutiner

viktigt.gif

Urininkontinens eller hög vårdtyngd är inte en indikation för KAD-behandling.

Läkare har det medicinska ansvaret för kateterbehandlingen. Sjuksköterska/distriktssköterska har ansvar för katetersättning, anpassade tillbehör samt för att nödvändiga kontroller, åtgärder och uppföljningar genomförs.

viktigt.gif

Indikationen för kateterbehandling ska omprövas kontinuerligt så att behandlingstiden blir så kort som möjligt.

Ta alltid hänsyn till patientens behov av integritet.

Dokumentation

Dokumentera följande i patientens journal:

  • ordinerande läkare
  • indikation
  • beräknad behandlingstid
  • beräknad liggetid för katetern
  • typ av kateter och storlek
  • mängd vätska i kateterballongen
  • uppgifter om insättningen
  • patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.

När patienten byter vårdform ska information om kateterbehandlingen rapporteras till den mottagande vårdgivaren (SOSFS 2005:27). Läs mer om dokumentation samt vårdplanering och utskrivningsklar patient i Vårhandbokens texter.

Revideringsdatum:
2009-05-27
Manusförfattare:

Märta Lauritzen, uroterapeut, Urologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.

Faktagranskare:

Birgitta Roshäll, uroterapeut, kirurgmottagningen, Centrallasarettet, Växjö

Christina Ross-Nyberg, uroterapeut, kirurgmottagningen, Centrallasarettet, Växjö

Publicerad:
2010-02-09

Dela information

Dela |

© Inera AB