Översikt
[Kateterisering av urinblåsa]
Denna text gäller vuxna och för barn kan specifika riktlinjer finnas.
Kateterbehandling av urinblåsan ska ordineras av läkare. Läkare och sjuksköterska har formell kompetens att utföra kateterbehandling, uppgiften kan också delegeras i enlighet med författning. Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska kan utse personer eller grupper att utföra kateterisering och/eller uppföljning under eget yrkesansvar efter att ha förvissat sig om att yrkesutövaren har relevant utbildning/kompetens för uppgiften. [1] Hänsyn bör också tas till föreskrifter om läkemedelshantering (SOSFS 2000:1).
Vårdgivaren, det vill säga verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska, ansvarar för att det dels finns rutiner för tillvägagångssätt för hur en aktivitet ska utföras, dels för att ange hur ansvaret för utförandet är fördelat i verksamheten. (SOSFS 2011:9)
Kvarliggande kateter via urinröret (KAD), regelbunden intermittent kateterisering och suprapubisk urinkateter är alternativa kateterbehandlingar under kortare eller längre period. Enstaka kateteriseringar görs också.
Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och förekommer oftast i samband med behandling med kvarliggande kateter (KAD). Risken för vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka tio procent för varje dygn som patienten har KAD [2]. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64%) eller insida (36%). Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient ökar risken för bakterieinvasion [3].
I den nationella satsningen på patientsäkerhet är urinvägsinfektioner i samband med vård ett prioriterat område för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Följande regler rekommenderas:
- Förebygg och diagnosticera urinretention
- Behandla urinretention korrekt
- Utred urininkontinens och behandla korrekt
- Behandla med urinkateter endast på strikt indikation efter ordination av läkare
- Ge korrekt omvårdnad vid behandling med urinkateter
- Dokumentera i patientens journal
- Utvärdera behovet av KAD i sluten vård dagligen [4]
Intermittent kateterisering minskar risken för vårdrelaterade infektioner jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas [2]. Även suprapubisk kateter utgör en mindre risk för vårdrelaterade urinvägsinfektioner än kvarliggande urinrörskateter. Då denna kateterbehandling inte påverkar urinröret är den också ofta bekvämare för patienten [2]. Ytterligare en fördel är att den egna förmågan att tömma blåsan kan utvärderas inför ställningstagande till avslutande av kateterbehandling.
Urininkontinens eller hög vårdtyngd är inte en indikation för KAD-behandling.
Läkare har det medicinska ansvaret för kateterbehandlingen. Sjuksköterska/distriktssköterska har ansvar för katetersättning, anpassade tillbehör samt för att nödvändiga kontroller, åtgärder och uppföljningar genomförs.
Indikationen för kateterbehandling ska omprövas kontinuerligt så att behandlingstiden blir så kort som möjligt.
Ta alltid hänsyn till patientens behov av integritet.
Dokumentation
Ansvarig läkare ska dokumentera indikation och beräknad behandlingstid. I patientens journal ska också finnas uppgifter om:
- ordinerande läkare
- beräknad liggetid för katetern
- typ av kateter och storlek
- mängd vätska i kateterballongen
- uppgifter om insättningen
- patientens egna iakttagelser och upplevelser av behandlingen.
När patienten byter vårdform ska information om kateterbehandlingen rapporteras till den mottagande vårdgivaren (SOSFS 2005:27). Läs mer om dokumentation samt vårdplanering och utskrivningsklar patient i Vårhandbokens texter.
Omvårdnadsåtgärder
Viktiga omvårdnadsåtgärder är information, patientundervisning, individuell utprovning av hjälpmedel och förbrukningsartiklar, observationer av urin och hud samt åtgärder inom kunskaps-/kompetensområde. Sjuksköterska och läkare ska tillsammans planera vården och ständigt ompröva behandling med kvarliggande kateter.