Kateterbehandling av urinblåsan ordineras av läkare med angiven indikation samt planerad behandlingstid alternativt tidpunkt för omprövning. Läkare och sjuksköterska har formell kompetens att sätta kateter, uppgiften kan också fördelas i enlighet med författning. Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska kan utse personer att utföra kateterisering och/eller uppföljning under eget yrkesansvar efter att ha förvissat sig om att yrkesutövaren har relevant utbildning/kompetens för uppgiften. [1] Hänsyn bör också tas till föreskrifter om läkemedelshantering (SOSFS 2000:1).
Vårdgivaren ska ansvara för att det finns ett ledningssystem för verksamheten för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Verksamhetschef respektive medicinskt ansvarig sjuksköterska, ansvarar för att det dels finns rutiner för tillvägagångssätt för hur en aktivitet ska utföras, dels för att ange hur ansvaret för behandlingen och utförandet är fördelat i verksamheten. (SOSFS 2011:9)
Kvarliggande kateter via urinröret (KAD), regelbunden intermittent kateterisering och suprapubisk urinkateter är alternativa kateterbehandlingar under kortare eller längre period. Enstaka kateteriseringar görs också.
Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och förekommer oftast i samband med behandling med kvarliggande kateter (KAD). Risken för vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka tio procent för varje dygn som patienten har KAD [2]. Bakterier kommer in via kateterns utsida (64%) eller insida (36%). Täta byten av urinuppsamlingspåse och bristande handhygien hos vårdpersonal och patient ökar risken för bakterieinvasion [3].
I den nationella satsningen på patientsäkerhet är urinvägsinfektioner i samband med vård ett prioriterat område för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Följande regler rekommenderas [4] :
- Förebygg och diagnosticera urinretention.
- Behandla urinretention korrekt.
- Utred urininkontinens och behandla korrekt.
- Behandla med urinkateter endast på strikt indikation efter ordination av läkare.
- Ge korrekt omvårdnad vid behandling med urinkateter.
- Dokumentera i patientens journal.
- Utvärdera behovet av KAD i sluten vård dagligen [5].
Intermittent kateterisering minskar risken för vårdrelaterade infektioner jämfört med kvarliggande kateter och bör alltid övervägas [2]. Även suprapubisk kateter utgör en mindre risk för vårdrelaterade urinvägsinfektioner än kvarliggande urinrörskateter. Då denna kateterbehandling inte påverkar urinröret är den också ofta bekvämare för patienten.Ytterligare en fördel är att den egna förmågan att tömma blåsan kan utvärderas inför ställningstagande till avslutande av kateterbehandling.