Suprapubisk urinkateter är en kvarliggande kateter som placeras i urinblåsan genom bukväggen och kan användas av både män och kvinnor. Användningsområden är vid akut urinretention när urinrörskateter inte går att föra in. Suprapubisk kateterbehandling bör även övervägas när kateterbehandling beräknas pågå under längre tid. Denna kateterbehandling har flera fördelar jämfört med en kateter via urinröret. Risk för symtomgivande bakteriuri minskar liksom risk för ärrbildning i urinröret. Många patienter tycker att suprapubisk kateter är bekvämare än kateter i urinröret, den ger mindre påverkan på sexuell integritet och man kan träna den egna förmågan att kissa [2]. Då en patient får en suprapubisk kateter för första gången används en specialkateter. Vid efterföljande kateterbyten används samma sorts katetrar som vid urinrörskateterisering, företrädesvis hydrogelbelagd latex eller helsilikon. Kontrollera tillverkarens anvisning för användningsområde.

Inläggning av suprapubisk kateter

Ingreppet ordineras och utförs av läkare. Sterilt material används. Det finns färdiga set med kateter och påse som är lämpliga att användas när suprapubisk kateter appliceras. Katetern kan vara en tvåvägskateter som fixeras i urinblåsan genom att fylla en kateterballong, eller en envägskateter som fixeras med en sutur i huden. 

Patienten bör ha en fylld palperbar urinblåsa när ingreppet görs, antingen med urin eller med steril Natriumklorid 9 mg/mL vilket sprutats in via en tillfällig urinrörskateter.

  • Hudområdet ovanför symfysen desinfekteras.
  • Läkaren ger lokalbedövning med injektion och för därefter in en vass troakar genom buken och in i urinblåsan. Katetern förs ner genom troakaren, varefter troakaren avlägsnas.
  • Katetern fixeras i urinblåsan enligt anvisning, antingen genom en sutur i huden eller genom att fylla en kateterballong enligt tillverkarens anvisning. Fixera katetern mot huden med häfta eller med särskilt förband för att undvika dragningar.
  • Den suprapubiska katetern kopplas till urinuppsamlingspåse eller kateterventil enligt ordination. Välj lämplig fixeringsanordning om urinuppsamlingspåse används.

Om en nysatt suprapubisk kateter glider ur måste en ny sättas in, helst inom någon timme. I annat fall kan kanalen genom buk- och urinblåsevägg sluta sig så att det blir svårt eller till och med omöjligt att föra in en ny kateter.

Byte av suprapubisk kateter

Överväg att byta insättningskatetern efter 4-6 veckor, alternativt enligt lokala rutiner. Vid första bytet uppmärksammas hur patienten tål katetermaterialet samt förekomst av besvär från ingångshål samt behov av omläggning av ingångshålet. Efter första kateterbytet görs oftast senare byten i hemmet eller på vårdcentral. Samma sorts katetrar som vid urinrörskateterisering används, företrädesvis hydrogelbelagd latex eller helsilikon. Kontrollera tillverkarens anvisning för användningsområde.

Bytesfrekvens för en kvarliggande kateter beror på den enskilda patientens tolerans av katetern. Efter bedömning av stenutfällning på katetern och i urinen samt efter utvärdering av patientens känsla av obehag beslutas om tiden till nästa byte. Se också tillverkarens anvisning för längsta användningstid.

Byte av kateter i samband med antibiotikabehandling på grund av urinvägsinfektion förkortar tiden till symtomlindring och förlänger tiden till ny bakterieinvasion. Sannolikt är den typen av kateterbyte ett led i kampen mot resistensutveckling vid antibiotikabehandling [17,18].

Material

  • Kateter, sterilförpackad
  • Handskar
  • Bedövningsgel
  • Steril natriumklorid 9 mg/mL och spolspruta
  • Kateteriseringsset med handskar, duk, några kompresser samt skål
  • 10 mL injektionsspruta för att tömma kateterballongen
  • 10 mL injektionsspruta för att fylla den nya kateterns ballong med sterilt vatten, eller glycerinmix om silikonkateter används
  • 10 mL sterilt vatten - eventuellt glycerinmix för silikonkateter
  • Kateterventil och/eller urinuppsamlingspåse
  • Fixeringsanordning
  • Kompress och häfta för att täcka ingångshålet och fixera katetern.

Förberedelser

Ta hänsyn till patientens behov av integritet. Säkerställ att patienten har förstått tidigare given information och fått eventuella frågor besvarade.

Desinfektera avlastningsbord/uppdukningsyta och duka upp materialet.

Tillvägagångssätt

 

  1. För att underlätta byte bör patientens urinblåsa vara fylld. Vinkeln till urinblåsan blir på så sätt mer rät, vilket underlättar både uttagande och insättande av kateter.
    Katetern kan stängas av i god tid före bytet så att urinblåsan fylls. Alternativt fylls urinblåsan med steril natriumklorid 9 mg/mL tills känsla av blåsfyllnad eller max 400 mL.
  2. Tvätta rent runt kateterns ingångshål med tvål och vatten eller med kompress fuktad med natriumklorid.
  3. Töm kateterballongen med hjälp av en injektionsspruta 10 mL. För att minska risk för "krage" på kateterballongen och därmed underlätta uttagandet kan ballongen återfyllas med max 0,1 mL.
  4. Dra ut den gamla katetern. Detta moment kan ta upp till ett par minuter på grund av muskelkramp kring ingångshålet. Håll under tiden katetern sträckt utan att använda våld.
  5. Fyll ingångshålet med gel, cirka 5 gram (mL).
  6. För in den nya katetern med aseptisk teknik.
  7. Avvakta urinflöde.
  8. Observera så att katetern inte glidit ut innan kateterballongen fylls. Fyll ballongen med den mängd sterilt vatten eller glycerinmix tillverkaren anvisat.
  9. Koppla katetern till kateterventil eller urinuppsamlingspåse.
  10. Fäst en kompress runt instickshålet för att skydda kläder mot eventuellt sekret och katetern mot att fastna i till exempel kläder. Tätslutande förband ska undvikas.
  11. Fixera katetern med häfta eller särskilt fixeringsförband så att drag inte uppstår mot blåsslemhinnan.
  12. Utvärdera fixeringsanordningen om urinuppsamlingspåse används och komplettera vid behov.
  13. Dokumentera. Läs mer i texten Översikt.

Hygien

Förband runt ingångshålet syftar framför allt till att skydda ingångshålet mot drag och kläder från fläckar. Det bör vara torrt och vid tvätt/dusch tas förbandet bort. 

Avsluta behandling med suprapubisk kateter

Kateterbehandling utvärderas och omprövas varje dag under vårdtiden. Med suprapubisk kateter kan tömningsförmåga/residualurin utvärderas:

  • Stäng av katetern.
  • När patienten känner tömningsbehov och har kissat på "vanligt sätt" öppnas katetern.
  • Mät eventuell resterande urin.

Ingen period med intermittent tömning (blåsträning) behöver föregå avslutande av kateterbehandling.

Material

  • Hygienunderlägg.
  • Rena handskar.
  • Rondskål, ren.
  • Injektionsspruta, 10 mL.
  • Absorptionsförband cirka 10x10 cm.
  • Häfta.

Tillvägagångssätt

1. Placera hygienunderlägget under patienten eller som skydd för kläderna.
2. Sätt på handskar.
3. Ställ rondskålen på hygienunderlägget.
4. Töm kateterballongen på sitt innehåll med injektionssprutan. Observera att volymen i kateterballongen kan ha förändrats till mer eller mindre än vad den fyllts med.
5. För att jämna ut eventuell "krage" på kateterballongen kan 0,1 mL återfyllas.
6. Dra varsamt ut katetern samtidigt som patienten långsamt andas ut vilket minskar spänningen i muskulaturen.
7. Placera absorptionsförbandet över ingångshålet och fäst med häfta.
8. Inspektera katetern.

Dokumentera tidpunkt och eventuella avvikelser i patientens journal.

Det första dygnet efter att katetern tagits bort kan det rinna urin ut ur ingångshålet. Absorptionsförbandet bör därför bytas med jämna mellanrum. Under resten av läkningsprocessen kan kompresser och häfta användas.

Komplikationer

Det finns en risk för tarmperforation då den vassa troakaren förs in i samband med inläggning. Denna risk minskar betydligt om urinblåsan är fylld.

Runt den suprapubiska kateterns ingångshål kan hudirritation uppstå.

Läs mer om övriga komplikationer i texten om Komplikationer.

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan