Utskrivet 2017-10-22

Till navigering

Översikt

[Nasofarynxodling]

Denna text gäller även barn

Nasofarynx utgörs av området mellan den bakre näsöppningen och svalget (orofarynx), som domineras av halsmandlarna och tungans bakre delar. I nasofarynx mynnar örontrumpeten lateralt på båda sidor. Bakom mynningen ligger en ås och bakom denna en fördjupning kallad fossa Rosenmuller. Nasofarynx övre begränsning utgörs av kilbenshålans golv och bakväggen utgörs av skallbasen och halskotpelaren. Nedåt begränsas nasofarynx av öppningen ned i svalget som kan stängas till av den mjuka gommen. Stängningen hindrar att mat och dryck tränger upp i näsan när vi sväljer.

Slemhinnan i nasofarynx, näshålorna och bihålorna består av så kallat respiratoriskt cilierat epitel. I  orofarynx övergår det till flerskiktat skivepitel. I nässlemhinnan finns sekretoriska körtlar som producerar slem. Genom ciliernas rörelser transporteras slemmet i riktning ut ifrån bihålorna och bakåt i näsan mot nasofarynx. Partiklar och potentiella smittämnen som kommit med inandningsluften in i näsan kan på så sätt effektivt transporteras undan genom att sväljas ned och oskadliggöras i ventrikelns sura miljö.

Bild som visar övre luftvägarnas anatomi
Övre luftvägarna.

Körteln bakom näsan

I nasofarynx bakvägg sitter den så kallade adenoiden eller "körteln bakom näsan" på barn. Adenoiden tillbakabildas hos vuxna i allmänhet eller opereras bort i samband med sömnrelaterade andningsstörningar eller återkommande öroninflammationer hos barn. På vuxna utgörs därför bakväggen vanligtvis av veckad slemhinna eller slemhinna med ärr efter operation.

Nasofarynx normalflora

Nässlemhinnan är primärt koloniserad av ett flertal bakteriearter. Dessa utgör näsans normalflora och bidrar till näsans funktion som ett immunologiskt organ. Bihålorna är däremot är primärt sterila och utan bakterieväxt. Bakgrunden till denna sterilitet anses vara de höga kväveoxidnivåer som råder i bihålorna.

Hos barn i 1-7 årsåldern, som i övrigt är friska, är nasofarynx regelmässigt koloniserad med Haemophilus influenzae, pneumokocker och Moraxella catarrhalis. Det kan därför vara svårt att skilja ut om barnet har en infektion genom nasofarynxodlingen. Hos vuxna är patogenerna mer ovanliga hos friska och positiva fynd har därför ett störrre värde här.

Revideringsdatum:
2017-09-25
Manusförfattare:
Johan Hellgren, docent/lektor, avdelningschef, Avdelningen för ÖNH-sjukdomar Institutionen för Kliniska Vetenskaper Sahlgrenska Akademin Göteborgs Universitet ÖNH-kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Faktagranskare:
Anna-Sara Hultqvist, leg. biomedicinsk analytiker, Klinisk Mikrobiologi för Blekinge och Kronoberg, Växjö
Håkan Janson, docent, mikrobiolog, Klinisk Mikrobiologi för Blekinge och Kronoberg, Växjö