Nutrition, enteral

Läkemedelstillförsel

Enteral läkemedelsadministrering kräver specifika överväganden. Samlad vetenskapligt baserad kunskap är dock begränsad när det gäller handhavande. De flesta rekommendationerna baseras på studier utan randomisering samt på beprövad erfarenhet och konsensus bland experter. ESPEN (European Society for Clinical Nutrition and Metabolism) [4], ASPEN (American Society for Parenteral and Enteral Nutrition) [6], och BPNG (British Pharmaceutical Nutrition Group) [7] har tagit fram rekommendationer som sinsemellan överensstämmer relativt väl.

Produktinformation kan innehålla anvisningar om huruvida läkemedlet kan ges via enteral infart, men denna information saknas ofta. En fördjupad läkemedelsgenomgång behöver genomföras då flera läkemedel kan vara mindre lämpade, eller direkt olämpliga, att ge via enteral infart. Dessa läkemedel kan behöva bytas ut. Kliniskt verksam farmaceut kan bistå med kunskap om lämpligheten i att läkemedlet ges enteralt.

Läkemedel bör, om möjligt, ges var för sig. Vid behov av samadministrering ska en bedömning av om detta är lämpligt göras. Läkemedelsformen avgör hanteringen, se tabell nedan.

Praktiskt tillvägagångssätt för olika läkemedelsformer vid iordningställande av läkemedel, enligt beprövad erfarenhet
Modifierad tabell utifrån Läkemedelsverkets kunskapsstöd Ordination och hantering av läkemedel via enteral infart eller sond [8].
Läkemedelsform Iordningställande
Flytande orala beredningar med hög viskositet och/eller hög osmolalitet Spädes med vatten
Orala droppar Spädes med vatten
Oralt pulver Löses upp i vatten eller enligt anvisning i godkänd produktinformation.
Tabletter Lösliga tabletter löses upp i vatten direkt i enteral spruta. Svårlösliga tabletter (ej depot- eller enterotabletter) krossas i tablettmortel eller tablettkross, slammas upp i vatten och dras upp i enteral spruta.
Munsönderfallande tabletter Löses upp i vatten direkt i enteral spruta.
Brustabletter Löses upp i vatten i öppet kärl (på grund av gasutveckling) enligt anvisning i godkänd produktinformation. Ska brusa klart före uppdragning i enteral spruta.
Dispergerbara tabletter Slammas upp i vatten direkt i enteral spruta.
Hårda kapslar som får öppnas Skruvas isär, innehållet töms ut och löses eller dispergeras i vatten, direkt i enteral spruta
Granulat Löses eller slammas upp i vatten enligt anvisning i godkänd produktinformation, direkt i enteral spruta.
Depotgranulat Slammas upp i vatten, direkt i enteral spruta.

Val av lösningsvätska och spolvätska

Flytande orala beredningar, lösliga tabletter och vanliga tabletter som kan finfördelas och lösas eller slammas upp är ofta lämpliga. Risk för ocklusion (stopp) finns, vilket innebär att det är ytterst viktigt att läkemedel finfördelas, löses upp och/eller späds. Vatten är det lösningsmedel som rekommenderas i första hand samt vid spolning.

Om den enterala infarten mynnar i ventrikeln kan vanligt dricksvatten av god kvalitet från en frekvent använd kran användas både vid iordningställande av läkemedel och vid spolning.

Om den enterala infarten mynnar i duodenum/jejunum krävs högre renlighet eftersom magsyran förbikopplas. Därför bör sterilt vatten användas, åtminstone för immunsupprimerade patienter. För övriga vuxna patienter saknas evidens för att sterilt vatten är nödvändigt, varför kokt vatten eller färskt dricksvatten av hög kvalitet från en frekvent använd kran kan användas.

Spolning före och efter samt mellan administrering av läkemedel

Enterala infarter ska alltid spolas både före och efter administrering av läkemedel eller sondnäring samt vid aspiration av mag- eller tunntarmsvätska. Minsta möjliga mängd vatten i förhållande till sondens storlek rekommenderas, men med beaktande av risk för ocklusion. Lämplig volym att spola med före och efter administrering hos en vuxen är 15–30 mL, anpassat efter sondens tjocklek och längd.  

Om flera läkemedel ska administreras bör de ges var för sig, med spolning mellan varje läkemedel, för att minimera risk för ocklusion och förändrad behandlingseffekt. Om patienten har många läkemedel blir dock tidsåtgång och ackumulerad vätskevolym från spolning ett praktiskt problem. Betydande beprövad erfarenhet ger stöd för att samadministrering oftast inte medför någon avgörande patientsäkerhetsrisk, men en bedömning om det är lämpligt ska alltid göras.

Praktiskt tillvägagångssätt vid enteral läkemedelsadministrering

Nedan följer råd om praktiskt tillvägagångssätt vid enteral läkemedelsadministrering baserade på Läkemedelsverkets rekommendationer [8] :

  • Patienten bör om möjligt vara sittande eller halvsittande.
  • Tillämpa basala hygienrutiner och arbeta aseptiskt. Iaktta noggrann handhygien och desinfektera händerna med ett alkoholbaserat desinfektionsmedel före hantering av läkemedel och material som används. Undvik att vidröra sondöppningen, spetsen på sondmatsaggregatet eller sprutans spets. Placera den enterala infartens mynning på ett rent underlag. Desinfektera med desinfektionsmedel innehållande klorhexidin och etanol om mynningen kontamineras.
  • Kontrollera den enterala infartens läge före administrering av läkemedel. Beroende på typ av infart och lokala anvisningar används olika tekniker.
  • Använd sprutor för enteralt bruk.
  • Gör uppehåll i tillförsel av eventuell sondnäring.
  • Spola den enterala infarten med vatten enligt rekommendation ovan.
  • Administrera om möjligt ett läkemedel i taget för att förebygga interaktioner mellan läkemedel samt ocklusion.
  • Kontrollera att läkemedlet ges i den enterala infarten. För gastrostomiport, kontrollera att läkemedlet inte ges felaktigt i ballongventilen (kuffen).
  • Om läkemedlet har iordningsställts i en annan behållare, till exempel en medicinkopp, tillsätt extra vatten i behållaren, dra upp i sprutan och administrera så att patienten får i sig hela dosen.
  • Spola den enterala infarten med vatten enligt rekommendation ovan.

Val av sprutor och märkning av infarter

Endast sprutor med koppling avsedda för enteral tillförsel, till exempel ENFit, ska användas och alla infarter bör märkas för att minska risken för feladministrering. Enterala infarter och kopplingsslangar med separat läkemedelsport bör användas. 

Tydlig märkning av infarter, och omgående bortplockning av infarter som inte längre är nödvändiga, är viktiga åtgärder för att minska riskerna för feladministrering. Läs mer i Vårdhandbokens avsnitt om Märkning av in- och utfartsvägar.

Behovet av uppföljning av behandlingseffekt och biverkningar är stort. Vid enteral läkemedelsadministrering till barn kan särskilda överväganden behöva göras med hänsyn till vikt och ålder.

För vidare information hänvisas till Läkemedelsverkets kunskapsstöd [8], som bygger på en strukturerad litteratursökning som genomfördes under november 2022.

Här finns regionala tillägg

Läs mer i Vårdhandboken

Basala hygienrutiner och klädregler

Samlingssida för alla sidor inom basala hygienrutiner och klädregler.

Patientens rättsliga ställning

Läs om vårdgivarens skyldigheter och patientens valmöjligheter. Det finns också information om vart patienten kan vända sig om hen inte är nöjd.

Avvikelse- och riskhantering

Här kan du läsa mer om vårdgivarens ansvar för att utveckla och säkerställa kvaliteten i verksamheten. Det finns också information om att bland annat rapportera risker och anmäla avvikelser.

Dokumentation

För att säkerställa att patienten får en god och säker vård finns en lagstadgad skyldighet att föra patientjournal över de bedömningar och beslut som har gjorts avseende patientens vård och behandling.

Till toppen av sidan