Utskrivet 2016-07-28

Till navigering

Översikt

[Nutrition, enteral]

Grunden för all kost- och nutritionsbehandling är oralt intag av mat och dryck. Hos ett mindre antal patienter är aptiten och förmågan att äta så nedsatt, att intaget av mat och dryck trots anpassning är otillräckligt för att tillgodose behovet av energi och näring. Artificiell nutrition (näringstillförsel på konstgjord väg) via magtarmkanalen, enteral nutrition (EN), eller tillförsel direkt i blodbanan, parenteral nutrition (PN) kan då vara alternativ. För fördjupning angående evidens vid olika sjukdomstillstånd, se ESPEN Guidelines on adult enteral nutrition och ESPEN Guidelines for adult parenteral nutrition.

Enteral nutrition kan användas som enda näringskälla, så kallad TEN (total enteral nutrition), eller ges i kombination med mat och dryck och/eller parenteral nutrition. Flertalet patienter har bäst nytta av olika kombinationer av oral, enteral och parenteral tillförsel, och endast en mindre andel behöver enbart EN eller PN. Målet är ofta en gradvis övergång från EN till peroralt intag, eventuellt i form av konsistensanpassad kost. För en del patienter med till exempel uttalad och permanent dysfagi kan EN dock vara en livslång nutritionsbehandling. Patienter som har förmågan att svälja utan risk bör uppmuntras att dricka och äta vanlig mat både för smakupplevelsens och munhälsans skull. För patienter med dysfagiproblem kan också, efter samråd med läkare eller logoped, smakportioner av konsistensanpassad kost erbjudas. Det är viktigt att som vårdpersonal uppmärksamma patientens totala situation, eftersom den helt eller delvis bristande möjligheten att äta vanlig mat kan försämra livskvaliteten och möjligheten att tillgodose behovet av energi och näringsämnen. En viktig förutsättning för näringstillförsel via EN är en fungerande magtarmkanal. Denna funktion förändras ofta under sjukdomens förlopp, varför kontinuerlig uppföljning och utvärdering måste ske och behandlingen kontinuerligt anpassas.

Innan näringstillförsel via EN startar är det viktigt att informera patienten och/eller närstående om syftet med behandlingen, hur sondmatningen går till och vilka eventuella problem som kan uppstå.

Revideringsdatum:
2015-08-14
Manusförfattare:
Elisabeth Rothenberg, biträdande professor, med. dr, Högskolan i Kristianstad
Faktagranskare:
Ann Ödlund Olin, leg. sjuksköterska, med.dr, vårdutvecklingsledare, Kvalitet och patientsäkerhet, Karolinska Universitetssjukhuset