Översikt

Grunden för all kost- och nutritionsbehandling är ett intag via munnen i form av vanlig mat. Hos ett mindre antal personer är aptiten och förmågan att äta så nedsatt, att intaget av mat och dryck trots anpassning blir otillräckligt för att tillgodose behovet av energi och näring. I sådana fall bör behovet av konstgjord näringstillförsel, artificiell nutrition, utredas. Sådan behandling kan utformas för tillförsel i magtarmkanalen, enteral nutrition, eller direkt i blodbanan, parenteral nutrition.

Enteral nutrition, det vill säga flytande näring som tillförs genom en sond som läggs genom näsan och matstrupen till magsäck eller tarm eller en stomi direkt in till magsäck eller tarm. Den enterala nutritionen ordineras av läkare och måste utformas, övervakas och kontrolleras.

Enteral nutrition kan användas som enda näringskälla, så kallad TEN, eller ges som tillägg till mat och dryck och/eller parenteral nutrition. Tillförsel av näring till matsäck eller tarm förutsätter att patientens magtarmkanal fungerar. Funktionen i magtarmkanalen förändras ofta under sjukdomens förlopp. Behandlingen bör kontinuerligt anpassas till detta, med gradvis övergång till exempel från peroral/parenteral nutrition.

Innan den enterala nutritionen startar är det viktigt att informera patienten om syftet med behandlingen, hur sondmatningen går till och vilka eventuella problem som kan uppstå.

Enteral nutrition förekommer i alla vårdformer, inklusive hemmiljö.

Rekommendera patienten att dricka och äta vanlig mat för smakupplevelsens skull, om det är tillåtet. Smakupplevelsen är viktig för patienten även när näringen intas via sond. Ett sätt att tillfredsställa det behovet kan vara att låta honom eller henne smaka på något som han eller hon längtar efter även om det sedan måste spottas ut.

Det är viktigt att vårdpersonalen har kunskap om och uppmärksammar patientens totala situation, eftersom den helt eller delvis bristande möjligheten att äta vanlig mat kan försämra patientens livskvalitet.