Utskrivet 2018-09-24

Till navigering

Tillförsel av sondnäring

[Nutrition, enteral]

Olika sätt att ge sondnäring

Sondnäring kan ges på olika sätt:

  • Kontinuerligt med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker kontinuerligt över dygnet.
  • Intermittent med sondmatningsaggregat, vilket innebär att matningen sker under 2-3 timmar med uppehåll emellan.
  • Som bolusmatning, vilket innebär att matningen sker med hjälp av sondspruta under cirka 20-30 minuter och att mängden vanligtvis motsvarar en måltid.

Gravitationsmatning

Matning med sondmatningsaggregat kan ske med hjälp av gravitationskraften genom att sondnäringen hängs på droppställning och droppar ner enligt en reglerad dropphastighet.

Matning med sondmatningspump

Sondmatningspump används för att säkerställa att sondnäringen matas fram långsamt och kontinuerligt. Med en långsam kontinuerlig tillförsel vid uppstart minskar risken för illamående, kräkningar och diarréer. Pumpen går att ställa in på önskad hastighet.

Upptrappning

Det är individuellt hur stor mängd sondnäring och hur snabb tillförsel som tolereras. Det är därför viktigt med individuellt anpassad ordination, som ska dokumenteras och följas upp kontinuerligt. Det kan vara motiverat att komplettera enteral nutrition med parenteral nutrition under upptrappning för att täcka energi- och näringsbehovet. Upptrappningsprogram ordineras av den patientansvariga läkaren, ofta i samarbete med dietist eller sjuksköterska med specifik kompetens i enteral nutrition.

Uppstart

Uppstart bör ske enligt ett fastställt schema, till exempel:

Sondläge i ventrikeln

Dag 1: 25-50 mL/tim Totalt 250-500 mL
Dag 2: 50-150 mL/tim Totalt 500-1000 mL
Dag 3: 100-200 mL/tim Totalt 750-1500 mL

Sondläge i duodenum/jejunum

Vid tillförsel direkt i tarmen bör sondmatningspump användas. Tillförsel av sondnäring bör ske försiktigare, gärna långsamt och kontinuerligt. Matningshastigheten får maximalt vara 125 mL/tim, vilket är ungefär samma hastighet som magsäcken normalt tömmer sig.

Dag 1: 20 mL/tim Totalt 100-250 mL
Dag 2: 40 mL/tim Totalt 250-500 mL
Dag 3: 60 mL/tim Totalt 500-750 mL
Dag 4: 80 mL/tim Totalt 750-1000 mL
Dag 5: 100 mL/tim Totalt 1000-1250 mL

Vid problem med uppstarten, se texten om gastrointestinala symtom under Komplikationer.

  • För patienter med långvarig svält (>7 dygn), med uttalad metabol stress eller som haft längre tarmvila under parenteral nutrition, bör upptrappning ske långsamt. Initialt kan det vara motiverat med en mycket låg tillförsel med hastighet exempelvis 15-20 mL/tim.
  • Om patienten inte bedöms vara undernärd och inte har varit fastande i mer än tre dygn kan man prova en snabbare tillförsel med en större volym från början, gärna genom intermittent matning eller bolusmatning.

Att tänka på inför och under sondmatning

  • Höj sängens huvudända cirka 30o om patientens tillstånd medger detta eller placera patienten i höger sidoläge vid själva sondmatningen.
  • Sondnäringen ska vara rumstempererad.
  • Handdesinfektion är viktig vid allt arbete med sond, sondmatningsaggregat och sondnäring eftersom risken för att kontaminera sondnäringen är stor.
basala_hygienrutiner.gif

Tillämpa basala hygienrutiner

lokala_anvisningar.gif

Lokala anvisningar

  • Vid nasogastisk sond, kontrollera sondläget innan sondmatningen startas. Sondläget kan kontrolleras genom att luft sprutas ned i sonden samtidigt som man med ett stetoskop lyssnar efter bubblande ljud i magen. Alternativt kan man aspirera genom sonden med hjälp av en spruta och testa med lackmuspapper. Se lokala anvisningar angående val av metod.
  • Börja och avsluta varje sondmatning med att spola igenom sonden/gastrostomin med vatten. Använd endast spruta avsedd för enteral nutrition.
  • Sondmata enligt det administreringssätt som är ordinerat.
  • Medvetandesänkta patienter, sängbundna patienter utan normal sväljreflex och patienter med tendens till ventrikelretention bör övervakas extra noga på grund av risken för reflux till matstrupen och aspiration.

Munvård

Risken ökar för att slemhinnorna i munnen blir skörare när maten inte tuggas på vanligt sätt. Om de blir röda och/eller irriterade måste de kontrolleras och bedömas medicinskt. Patienten bör uppmärksammas på att använda extra mjuk tandborste. För att munnens slemhinnor ska hålla sig friska är det viktigt med munvård flera gånger dagligen.

Revideringsdatum:
2017-10-13
Manusförfattare:
Elisabeth Rothenberg, biträdande professor, med. dr, Högskolan i Kristianstad
Faktagranskare:
Eva Carlsson, leg. sjuksköterska, fil.dr., forskningshandledare, Universitetssjukvårdens forskningscentrum, Region Örebro län
Mikael Karlsson, leg dietist. Doktorand Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, klinisk nutrition och metabolism Uppsala Universitet, Lindesbergs lasarett